Sommar i P1 med Siw Carlsson

När ”Sommar” startades 1959, var det ett program gjort ”för er på badstranden, på vägarna och i hängmattan”. Det var tänkt att roa mer än oroa och gjordes länge av intelligenta människor med ordet i sin makt.

Dagens Sommar är kvoterat på längden och på tvären. Ibland har sommarpratarna ett ärende, ibland drar de sina memoarer på en och en halv timme, detta oavsett om de har något att berätta som är intressant också för oss lyssnare. Nå, det förekommer fortfarande sommarprat som är intressanta också för oss som hör på.

Fast i dag fick vi lyssna till ett Sommar av den klassiska modellen. Det var lättlyssnat, proffsigt välgjort och faktiskt roligt med bra och välfunnen musik som hängde ihop med det talade innehållet. Sommarpratare i dag var Siw Carlsson.

Siw Carlsson kommer från Alstermo i Kronobergs län, vilket hörs på idiomet, men bor numera Grönlid i näraliggande Kalmar län. Hennes make bor däremot i Nybro, vilket inte beror på någon skilsmässa. Möjligen har det här att göra med något annat hon berättade om i sitt sommarprogram: Båda snarkar mycket högljutt. Också sin och hans historia berättar hon på sitt oefterhärmliga sätt: ”1968 lärde vi känna varann så väl att jag blev med barn.” Numera har de sammanlagt åtta barnbarn.

Siw Carlsson är född 1949 och har gjort häpnadsväckande mycket på scen och även i TV. Hon saknar längre formell utbildning men hennes skicklighet på scen har gett henne en stor och hängiven publik. Jag lockas för egen del sällan att se buskis, har således inte sett henne tillsammans med komikerduon Stefan & Krister på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg, ej heller tillsammans med Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern, och eftersom jag inte har haft barnbarn i lämplig ålder hemma, missade jag också hennes medverkan i ”Tjuvarnas jul”, TVs julkalender 2011. Men visst har jag också sett henne, till exempel i ”Söderkåkar”.

I dag, när jag hörde hennes ”Sommar”, ångrar jag faktiskt att det inte har blivit mera. Hon är så pricksäkert slagfärdig vad hon än talar om. Och hon är inte rädd för att ta ställning. I dag diskuterade hon till exempel kvinnors skamligt låga pensioner och avslutade med att kan man ha Pride-demonstrationer, borde pensionärerna också demonstrera – kvinnor kommer inte, om de som hon själv har jobbat som kokerska på vårdhem, upp i någon inkomst som ger en anständig pension. Per Nuder fick sina fiskar varma för sitt uttalande om köttberg, dock med den för Siw Carlsson typiska knorren, att den här beteckningen kom att stämma åtminstone på henne.

Det här fick sin fortsättning i en allvarligare del av hennes sommarprogram, den där hon berättade om hur hon en dag var tvungen att stanna och vila flera gånger under den ganska korta promenaden till teatern där hon skulle repetera. Hon lyckades ändå ta sig dit, men väl på scenen kunde hon knappt göra sig hörd, och det hela slutade med att hon föll ihop. Det blev ambulanstransport och på sjukhuset konstaterades det, att hon hade fått hjärtinfarkt. Så den första månaden fick hon ersättas på scen av Annika Andersson. Men Siw Carlsson lyckades faktiskt komma tillbaka och lyckades även genom fysisk träning gå ner ett stort antal kilo.

Jag lyssnade gärna även på det här, men allra mest gillade jag ändå hennes bitska humor, som den här devisen: ”Det var inte bättre förr, men det är sämre nu.”

Också Siw Carlssons musikval var till stor del en rad fullträffar, ofta placerade på precis rätt ställe i den muntliga delen av programmet.

Scenkumpanerna Stefan & Krister fick bidra med ”Blända av till halvljus”, i original ”Living Next Door To Alice”, en stor hit 1972. Och efter ett avsnitt om sin egen ogudaktighet spelade hon ”Han är min sång och min glädje” med Pelle Karlsson.

Bland det övriga vi fick höra fanns låtar med Rod Stewart, Gyllene Tider, Amy Winehouse, ABBA, Povel Ramel, The Manhattan Transfer (”Operator”) och Laleh (”Tusen bitar”). Och så avslutade hon, à la Grammofontimmen förr i världen, med ”Krononbergs regementes marsch”.