Affärstidningen Børsen säljs till dansk tidningskoncern

Bonnier-koncernen säljer sin enda tidning i Danmark, den Dagens Industri-liknande Børsen, för 800 miljoner danska kronor. Skälet, enligt Bonniers, är främst att koncernen behöver pengar till andra investeringar. Ytterligare mediaavyttringar är, säger man, inte uteslutna.

Köpare är den danska tidningskoncernen JP/Politikens Hus. I den ingår redan tidningarna Jyllands-Posten och Politiken samt kvällstidningen Ekstrabladet.

Norska Orkla köper Kavlis verksamhet i Danmark

Norska Orkla har utvecklats till en av Nordens största livsmedelskoncerner och har verksamheter också i till exempel Baltikum och Österrike. Företaget är oerhört stort inom märkesvaror – bland de märken det äger här i Sverige finns till exempel Abba, Bob, Ekströms, Felix, Fun Light, Grebbestads, Göteborgs kex, Hållö, Kalles kaviar och Mrs Chengs. En mängd av Orklas norska och danska varor är så kända i våra butiker, att också de ofta av konsumenterna uppfattas som svenska.

Likaledes norska Kavli säljer nu sin danska tillverkning, däribland av drycken Fun, till Orkla, vilket säkert underlättas av att Fun redan i övriga länder tillverkas och säljs av Orkla. Den danska grenen av Kavli har över huvud taget varit relativt stor på drycker (saft, juice med mera). Bland de inköpta märkena finns Scoop, Grønne Gaarden och Blombergs gløgg. Orkla brukar vara ganska alerta med att introducera nyinköpta varumärken på sina övriga marknader, så snart finns säkert även dessa här.

I Orklas dansktillverkade varusortiment ingår redan K-Salat, Beauvais, Den Gamle Fabrik (marmelader), Glyngøre, Pastella, Bähncke och Risifrutti.

Melodikrysset nummer 1 2016

Alla helgerna har gjort att jag lite har tappat kollen på vad det är för veckodag. Så när jag i morse vaknade en stund före åtta, gick jag först och la mig igen. Men så ringde hustruns väckarklocka, och efter en stund kom jag på, att det ju var lördag och melodikryss. Sen gick jag raskt upp och gjorde mina vanliga morgonbestyr: rakning, dusch, kläder på och sen ett par mackor, osockrad juice, lättfil och nybryggt kaffe.

Så jag var på bästa humör, när Melodikrysset startade, och den musik Anders Eldeman i dag spelade gjorde mig genomgående ännu gladare till sinnet.

Allt från Monica Zetterlund med ”Gröna små äpplen” (Stikkan Anderssons översättning av ”Little Green Apples”) till M A Numminen med ”Haren satt i gropen”. Jag har allt som Monica har gjort på skiva och det mesta också av M A Numminen.

”Allt går ju mä elektricitet”, elström alltså, sjöng Tage Danielsson i ”Elektricitetsvisan” – vilket inte hindrade att han var mot kärnkraft.

Två exempel på filmmusik fick vi också, båda hämtade ur filmer som jag minns med glädje. Vi fick höra ”Zorbas dans” ur Michael Coroyannis’ ”Zorba” (1964), där Anthony Quinn gjorde titelrollen som Zorba. Och så fick vi höra ”April In Paris” ur filmen med samma namn (1952) med Doris Day i en av huvudrollerna. Men melodin är mycket äldre, från 1933, och skriven av Yip Harburg, den amerikanske radikalen jag tidigare har skrivit om.

En tidig vänsterman, fast i Sverige, var också Martin Koch. Han var både arbetarförfattare och diktare, tonsatte själv också egna vistexter. Till de mest kända hör ”Lyckan”.

Tänker man efter vad ”Euphoria” egentligen betyder, är steget faktiskt inte så långt till titeln på Martin Kochs visa. Loreen, Lorine Talhaoui med marockansk familjebakgrund, vann segern i både Melodifestivalen och Eurovision Song Contest 2012 med den här låten.

År 2000 vann Roger Pontare Melodifestivalen med den låt vi i dag fick höra på engelska. Men i svenskt original hette den ”När vindarna viskar mitt namn”.

1961 gjorde Neil Sedaka ”Happy Birthday Sweet Sixteen”, bättre i original, tycker jag, än Flamingokvintettens svenska version, ”Hon är sexton år i dag”. Men i båda versionerna finns alltså en tonåring.

Fast ännu bättre, åtminstone i min smak, är Nina Simone i ”My Baby Just Cares For Me”.

Jag är inte det minsta religiös, men jag lyssnar gärna också på religiös musik, om den har musikaliska och/eller textmässiga kvalitéer. En sån där sång som det svänger om är ”There Goes My Everything”, i Pelle Karlssons svenska version ”Han är min sång och min glädje”.

Fast själv håller jag med Jan Malmsjö när han sjunger ”Vår bästa tid är nu”, åtminstone om man med det menar medan man är i livet. I just det här fallet fick jag dock googla, om kompositören. Han visade sig heta Ture Rangström – men det handlar alltså inte om den Ture Rangström som vi som lyssnar även på hans sort av musik först kommer att tänka på.

Har ni som läser det här andra meningar än jag om dagens musikillustrationer, får ni gärna avge avvikande mening. Att jag har infört förhandsgranskning av inkommande inlägg har att göra med att jag inte vill att min mycket lästa blogg ska bli ett skyltskåp för rasistiska och främlingsfientliga kommentarer. Sådana stryker jag utan pardon.

Det lilla livet, till exempel det allra minsta

Som jag tidigare har berättat, hade vi sedvanligt julkalas för barn och barnbarn. Från sonens, Mattis, familj kom dock bara han och dottern Ella. Mattis hustru, Karin, och deras yngsta, Sofia, var fortfarande drabbade av den förkylning hela familjen hade råkat ut för lagom till julen.

Men vi ville förstås träffa de båda sistnämnda också, så vi gjorde upp om att Matti och hans familj skulle komma till oss på trettondagen, och den här gången kunde alla komma.

Julklapparna till Karin och lilla Sofia hade vi därför sparat till det här tillfället, och faktiskt hade vi sparat några julklappar till Ella också, både för att hon, som också är ganska liten, inte orkade öppna fler paket på det första julkalaset och för att hon inte skulle gripas av alltför stor rivalitetskänsla, när babysyster fick sina paket.

Jag vädjade, gammal och erfaren som jag är, till och med framgångsrikt till Ella att hjälpa lillasyster med paketen, men snart var det pappa Matti, i vars famn Sofia satt, som hjälpte till med paketöppningen. Jag tror inte ett ögonblick att Sofia förstod det här med jul och julklappar, men nog blev hon påtagligt intresserad av de nya leksaker hon fick. Men det gick bra att leka med snöret till något paket också.

Det var min tur att laga mat, och jag som är fiskarson och uppvuxen med fiskrätter hade efter eget huvud komponerat en mycket matig fisksoppa med olika slags atlantfisk som huvudingrediens. Också Ella åt av den med god aptit. Till efterrätt serverade jag med tanke på samma lilla person olika sorters glass. Till glassen fick de stora starkt nybryggt kaffe.

Ella är tillräckligt stor för att komma i håg farfar och farmor och sina tidigare besök både i Uppsala och i sommarhuset i Öregrund – vi pratade med henne om att komma och hälsa på i vårt hus med stor trädgård också kommande sommar.

Lilla Sofia satt under middagen i babystol mellan sin pappa och mig, och efter en stunds tillvänjning började hon intresserat titta också på sin farfar (fast det vet hon inte vad det är). Så småningom kom det stora leenden, och innan Matti och hans familj åkte hem till Stockholm, satt hon faktiskt utan att protestera en liten, liten stund i farfars famn.

Som ni som känner mig och ni som läser mig vet, har jag ägnat en stor del av mitt liv åt det stora livet, åt politiken.

Men det betyder inte – det vet ni som brukar läsa den här bloggen – att jag tycker att det lilla livet är mindre viktigt.

Britterna vill lämna EU

Premiärminister David Cameron, Tories, har lovat britterna en folkomröstning om Storbritanniens fortsatta medlemskap i EU. Omröstningen kan äga rum tidigast i juni.

Marknadsundersökningsföretaget ORB har gjort en gallup om britternas aktuella inställning i den här frågan.

43 procent av dem som svarade vill att Storbritannien ska lämna EU. 36 procent vill stanna kvar i EU. Resten har ännu inte tagit ställning.

Det senare betyder att det fortfarande finns en möjlighet, att EU-anhängarna vinner, och den kampanj som kommer att föregå en omröstning har ännu inte börjat. Opinionsmätningar av det här slaget kan förstås också bidra till att EU i förhandlingar med Storbritannien gör eftergifter, som får delar av den brittiska nej-sidan att svänga.

Men en brittisk nej-seger skulle onekligen försätta EU i gungning, kanske med följd att ett EFTA-liknande, mest frihandelsinriktat europeiskt handelssamarbete åter blev ett altenativ till EUs mer unionsartade, allt tätare samarbete. Kretsen av icke EU-anslutna länder skulle då komma att bestå av Storbritannien (inklusive det till stor del självstyrande Skottland), Norge, Ísland och Schweiz och kunna komma att utvidgas med ett ur Spanien lösgjort Katalonien. Det här skulle i sin tur kunna ge dominoeffekter i de östliga delarna av EU och kanske rent av här i Sverige, där EU-entusiasmen aldrig har varit överväldigande stor.

Norrmännen inte imponerade av den borgerliga regeringens politik för att hålla arbetslösheten nere

Enligt norska Statistisk sentralbyrå är antalet arbetslösa i Norge 129.000, vilket är lika med 4,6 procent. Enligt SSBs arbetskraftsundersökning är arbetslöshetstalet i Norge därmed något högre än i Tyskland.

Tidningen Klassekampen har bett opinionsmätningsföretaget Sentio at undersöka, hur norrmännen ser på regeringens politik för att motverka stigande arbetslöshet. Hela 58,9 procent svarar, att regeringen har gjort för lite, medan bara 28,5 procent anser, att den har gjort tillräckligt mycket.

Danmark: Attityden till flyktingar sätter spår i danska opinionsmätningar

Vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Greens senaste mätning, från den 28 december, för Børsen ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,3 procent
Radikale Venstre 8,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,7 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 6,1 procent
Venstre 16,6 procent
Dansk Folkeparti 19,2 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,1 procent

Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 6 januari följande resultat:

Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 5,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 9,0 procent
Alternativet 5,3 procent
Venstre 18,3 procent
Dansk Folkeparti 20,7 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,4 procent

Socialdemokratiet ligger fortfarande under sitt valresultat, och det är svårt att se någon annan förklaring än att en del av partiets sympatisörer inte sympatiserar med den hårdare hållningen mot flyktingar/invandrare. Vänsterlistan Alternativet och även vänsterliberala Radikale Venstre ligger över sitt valresultat. Dansk Folkeparti är fortsatt större än regeringspartiet Venstre, som i Greens mätning ligger anmärkningsvärt lågt. Vi får väl avvakta fler mätningar för att våga konstatera, att tillbakagången för borgerliga Venstre inte bara är en tillfällighet.

En trettondagsafton i musikens tecken

Uppsala kammarorkester med Paul Mägi som dirigent bjöd även i år på konsert på trettondagsafton. Som vanligt vid de här tillfällena var repertoaren lite speciell, och två sångsolister medverkade: sopranen Agneta Eichenholz och tenoren Michael Weinius. Särskilt Eichenholtz imponerade som sångsolist, men till exempel i ”O soave fanciulla” ur Giacomo Puccinis (1858-1924) ”La Bohème” samsjöng det här sångarparet mycket fint.

Hela första delen av konsertprogrammet bestod av italiensk musik, där sångarna växlade med varann; det förekom också rent orkestrala verk, till exempel preludiet till Giuseppe Verdis (1813-1891) ”Nabucco”.

Den blev en pampig start för konserten, men för egen del tyckte jag inte, att musiken i den italienska delen riktigt ingöt den stämning man försöker skapa i en trettonaftonskonsert.

Andra delen, efter paus med lite bubbel, alkoholfri för mig och Birgitta, bjöd på musik med anknytning till operettscenen. Den här delen öppnades orkestralt med Emmerich Kálmáns uvertyr till ”Grevinnan Mariza”, en inledning som börjar mäktigt och sen blir allt mäktigare.

Samme Kálmáns ”Heia, heia, in den Bergen ist mein Heimland” ur ”Csardasfurstinnan” sjöngs av Eichenholz, och hon lyckades också utmärkt med ”Meine Lippen Sie küssen so heiss” ur Franz Lehárs (1879-1948) ”Giuditta”.

Weinius lyckades väl i samme Lehárs ”Du är min hela värld” ur ”Leendets land”, och båda sångarna gjorde fint ifrån sig i det avslutande numret i programmet, ”Minns du den än” ur Emmerich Kálmáns ”Chardasfurstinnan”.

Men riktigt bra var också orkestern i Johann Strauss den yngres (1825-1899) uvertyr till ”Zigenarbarnonen”.

Ett par extranummer, bland annat ”Old Lang Syne”, förhöjde stämningen ytterligare.

* * *

Efter konserten hade Birgitta beställt bord för fem i husets restaurang – till den här konserten kom som vanligt också Bengt, Inger och Anna. Bengt skjutsade oss i sin bil, och stackars Anna, som hade problem med sin, kom för sent till konserten och blev därför, trots biljett, utestängd från första delen.

Vi åt en särskild trettondagsaftonsmeny:
Till förrätt sockersaltad pilgrimsmussla, soppa på rökta räkor och hummer, rågbrödsflarn, arenkakaviar samt chalottenlökscrisp.
Till varmrätt bakad kalvytterfilé, friterad kalvbräss, vinägerkokt steklök, smörbakad morot, pommes Anna samt tryffelsky.
Till efterrätt åt de övriga en mix bestående av tre delar:
chokladtryffeltårta, färska hallon och saltkolasås;
morotskaka, crème cheese parfait och valnöt;
blåbärscurd, kanderade popcorn och saltlakritsmaräng.
Till mig, som inte får äta sånt här, hade Birgitta, den omtänksamma människan, beställt en sockerfri efterrätt, mycket god och dessutom så riklig, att jag hade svårt att få ner alltihop.

Medelålders plus

Dagens Nyheter publicerar numera obegripligt få serier. Men på Namn och Nytt kan man fortfarande läsa Sven-Bertil Bärnarps serie ”Medelålders plus”, som handlare om ett äldre par, båda födda under den era då man fortfarande döpte barn till Sven-Bertil.

Dagens stripp är en höjdare. Mannen i det äldre paret serien skildrar är ute och går med en kompis.

Kompisen: Dom har byggt bostäder för oss 55+ på gamla sjukhusområdet.

Kompisen: Tyvärr heter gatorna typ Nya höftledsgatan och Artrosslingan.

Kompisen: Och Gråstarrsplan och busshållplatsen heter Slutpunkten.

Mannen i Medelålders plus: Inget för oss.

Kompisen: Nä, vi bor bra där vi bor.

Silas Corey nyhet i Agent X9

Senaste numret, nummer 1 2016, av Agent X9 innehåller en enda serie i svartvitt, klassikern Modesty Blaise i svart-vitt. Det här avsnittet, ”Tid att dö” från 1994, har som vanligt för den epoken Peter O’Donnell som manusförfattare och Enric Badia Romero som illustratör. I det här avsnittet är det Modestys vän Sir Gerald Tarrant som hotas bli dödad. Modesty och Willie Garvin exponerar sig själva och den okände hotavsändarens hantlangare oskadliggörs samt tvingas uppge sin uppdragsgivare, Röda amiralen. Denne, en före detta sovjetisk agent, visar sig under falskt namn. Modesty och Willie klarar ytterligare ett par av Röda amiralen lejda mördare och beslutar sen att anfalla den ryske, numera stormrike amiralen, som lever under antaget namn i ett fort i Nordafrika. Modesty tar sig in i detta ökenfort genom att maskerad låtsas vara en av de sexuellt tjänstvilliga damer som baronen med jämna mellanrum rekryterar mot betalning. I enrum med amiralen går hon till attack, och Willie anländer per flyg som hjälpande riddare från ovan. Det slutar som det brukar göra, men det här är faktisk mer spännande än flertalet av de senare producerade, färglagda serierna i det aktuella numret.

Largo Winch, i det här numret med avsnittet ”20 sekunder”, har ungefär samma förtjänster och minus som det avsnitt jag tidigare har skrivit om.

Och Velvet, fortfarande lika elegant tecknad, mår inte så bra av att få handlingen så utdragen och uppstyckad.

Fransk-belgiska ”Silas Corey” med manus av Fabien Nury och bild av Pierre Alary är det här numrets nykomling. I det nu aktuella numret publiceras del ett av fem. Teckningarna i den är lite för stiliserade i min smak, men även bildmässigt har den här serien en särpräglad stil. Handlingen i den här påbörjade historien, ”Aquilamysteriet”, utspelar sig under första världskriget, och även om den är fiktiv, har mycket, både en del personer och en del händelser, hämtats ur den verkliga historien. En del av det som berättas verkar lovande, men vi får väl avvakta fortsättningen, innan vi fäller något slutgiltigt omdöme.