Arbeiderpartiet har klarat debatten om båtflyktingarna hyggligt

Arbeiderpartiet tappar 1,7 procentenheter och får då stöd av 38,6 procent enligt den gallupmätning Opinion har gjort för Avisenes Nyhetsbyrå (ANB). Det här är lite bättre än partiets resultat i en annan mätning jag nyligen redovisade och fortfarande avsevärt bättre än partiets valresultat 2013, 30,8 procent.

Samarbetspartnern i den förra regeringen Sosialistisk Venstreparti minskar med 0,1 procentenheter till 3,1 procent. SF ligger alltså fortsatt under fyraprocentsspärren mot strax över i valet 2013: 4,1 procent.

Deras gröna regeringspartner, det traditionella jordbrukar- och landsbygdspartiet Senterpartiet, tappar också 0,1 procentenheter och landar då på 6,0 procent mot 5,5 i valet.

Yttervänsterpartiet Rødt ökar med 1,5 procentenheter till 2,0 procent mot 1,1 procent i stortingsvalet 2013.

Kristelig Foleparti, som håller på att svänga från stöd till den blå-blå regeringen till ett nytt samförstånd med Arbeiderpartiet, belönas inte för detta utan backar med 2,4 procentenheter till 4,7 procent mot 5,6 procent i valet 2013.

Men även det andra mittenpartiet, liberala Venstre, som liksom KrF har fronderat mot regeringens flyktingpolitik, dock utan att för den skull föredra en arbeiderpartiregering, backar också med 1,0 procentenheter till 3,6 procent. Därmed ligger partiet under spärren. I valet 2013 fick partiet stöd av 5,2 procent.

Det ledande regeringspartiet, Høyre, är det parti som ökar mest i den här undersökningen, med 2,4 procentenheter till 24,2 procent, vilket dock fortfarande är lägre än partiets resultat i 2013 års stortingsval, 26,8 procent.

Kollegan i den blå-blå regeringen, högerpopulistiska Fremskrittspartiet, ökar också, med 0,8 procentenheter till 12,2 procent. Och det är fortfarande långt under partiets resultat i valet 2013, 16,3 procent.

I princip blockneutrala men mer åt vänster lutande Miljøpartiet De Grønne ökar med 0,6 procentenheter till 5,0 procent och skulle med ett sådant resultat klart överstiga spärren. I valet 2013 fick partiet bara 2,8 procent (men lyckades ändå, med bättre resultat i Oslo, få ett lokalt mandat där).

Norska TV 2 har samtidigt låtit TNS Gallup mäta norrmännens partipreferenser inför det kommande kommun- och fylketingsvalet.

I dem hör det till det vanliga att relativt många till exempel av dem som i stortingsvalen röstar på Arbeiderpartiet i stället väljer lokala partier och listor. Därför ska man inte förvånas över att partiet i den här mätningen bara kommer upp i 33 procent (- 1,8 procentenheter).

Sosialistisk Venstreparti får, som senast, 4,7 procent.

Och Senterpartiet ökar med 0,1 procentenheter till 7,3 procent.

Rødt får 1,3 procent (- 1,0 procentenheter).

Kristelig Folkeparti, som just i kommun- och fylketingsvalet vill pröva samarbete med Arbeiderpartiet, minskar med 0,7 procentenheter till 4,2 procent.

Det andra mittenpartiet, liberala Venstre, ökar med 1,1 procentenheter till 5,0 procent.

Høyre ser ut att med 30 procent göra ett kanonval. 1979 fick partiet sist ett så högt stöd, 29,2 procent. Enligt den här mätningen ser partiet ut att bli största parti i Oslo, Bergen och Stavanger.

Fremskrittspartiet minskar däremot med 0,3 procentenheter till 9,7 procent.

Och Miljøpartiet De Grønne får, som sist, 3,0 procent. Här noterar NTB att MDG skulle bli vågmästare i Bodø.

Gamla vänsterväljare i arbetarklassen stöder i dag ofta populistpartier

I finlandssvenska Hufvudstadsbladet läser jag en oerhört intressant artikel, ”Vänstern finns – men inte i bara två partier”.

Dess tes är att de två traditionella vänsterpartiernas – i Finland Socialdemokraterna och Vänsterförbundet – tillbakagång inte behöver tolkas som att tidigare vänsterväljare, många av dem med arbetarklassbakgrund, har blivit mer borgerliga.

Sami Borg på Finlands samhällsvetenskapliga dataarkiv menar att en viktig del av de traditionella vänsterpartiernas nedgång är övergångar till Sannfinländarna men att i själva verket ”en stor del av de sannfinländska väljarna identifierar sig med vänster eller socialdemokrati”. Läs det här citatet en gång till!

I Finland – liksom i Danmark – har man länge sett invandrar- och flyktingfrågorna som den fråga som får delar av den traditionella, särskilt lågutbildade (och därmed mindre konkurrenskraftiga) arbetarklassen att rösta på ett parti som lovar att strypa tillströmningen av konkurrerande arbetskraft, och den teorin ligger det säkert en del i – rädsla är en viktig faktor även vid partival. Men Finland har ju inte släppt in våldsamt många utifrån, så man ska kanske som Borg söka också andra faktorer som förklarar Sannfinländarnas höga röstetal.

Och här ser jag för egen del en annan faktor, som sannolikt är minst lika viktig, kanske viktigare än invandrare och flyktingar. En stor del av den traditionella och lågutbildade arbetarklassen, den som förr knöt näven under parollen ”ni där uppe och vi här nere”, ser inte längre de traditionella vänsterpartierna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som sina politiska språkrör. De domineras i dag av medelklass och trendkänsliga yrkespolitiker, de som en gång välkomnades som förbundna men inte tänktes styra.

Melodikrysset nummer 20 2015

Jag vaknade ovanligt tidigt i dag, och eftersom det är melodikryssdag, gick jag ner till brevlådan och hämtade morgontidningarna. I dag skiner solen, och det är en vacker försommardag. Men den här veckan har det varit varannandagsväder. Här om morgonen fick jag på min morgontidningstur hejda mig i regnet och ur en av rabatterna plocka upp mina dyngvåta marimekkoskjortor – krikongrenen tvättlinan var fäst vid hade brustit.

Såna morgnar får man inte lust att följa Evert Taubes mönster i ”Nudistpolka”, dansa naken.

Som väntat i dessa melodifestivaltider spelade Anders Eldeman i dag ett par av årets bidrag.

Dels ”Don’t Stop Believing” med Mariette och med Miss Li bland låtskrivarna.

Dels ”Can’t Hurt Me Now” med Jessica Andersson.

Dessutom spelades en engelskspråkig version av ”När vindarna viskar mitt namn”, som Roger Pontare tävlade med år 2000.

Ett grepp som Anders Eldeman ganska ofta använder numera är att spela låtar som man inte förknippar med artisten i fråga, därför hämtade till exempel från ”Så mycket bättre”. I dag fick vi således höra Darin göra Magnus Ugglas ”Astrologen”.

Det är förvisso vällovligt av Eldeman att vilja utmana melodikrysslösarna genom att spela också något klassiskt stycke. I dag var dock musiken som spelades av det lättsammare slaget. Först spelades Jacques Offenbach. Och lite senare fick vi höra en låt ur ”Mamma Mia”, ett Björn & Benny-verk jag för egen del har sett på Broadway.

Ett slags klassiker, fast i genren tonsatt dikt, är också Nils Ferlins och Lillebror Söderlundhs ”En valsmelodi”. Där klagar Ferlin över att han är ganska mager om bena. Tyvärr tycker min läkare inte det om mina ben, så jag får lov att ta vattendrivande tabletter, vilket är ett helvete.

En klassiker i en lite annan genre är ”Vill ni se en stjärna” med Zarah Leander.

Och till visklassikerna hör definitivt ”Herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind” med mycket fin text av Cornelis Vreeswijk.

Och då hampar det sig att de två kryssvar som återstår att redovisa också på sina områden är klassiker:

Kul alltså att få höra Lou Reed sjunga ”Walk On the Wild Side”.

Och för egen del har jag en ännu större kärlek till ”Tennessee Waltz” med Alma Cogan.

Pressgrodor

hittade via Journalisten nummer 6 2015:

”Åsa Beckman: Jag blir tokig av män som gör kvinnor till vänsterskor”

DN.SE

* * *

”Straffskatten på de smutsigaste bilarna kan bli i samma storleksordning.
– Det behövs både motor och piska, säger klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP).”

Göteborgs-Posten