Danmark: Gallups majmätning ökar de borgerligas försprång

Socialdemokratiet har lyckats få upp sitt stöd, i Gallups senaste mätning till 23,6 procent, ganska nära de 24,8 procent partiet fick i folketingsvalet 2011.

Men för dess kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, går det inte så bra. RV får i samma mätning 5,8 procent mot 9,5 procent i valet 2011.

Och regeringens båda stödpartier på vänsterkanten byter mest väljare med varann.

Socialistisk Folkeparti är med 6,6 procent i den aktuella mätningen nu i och för sig större än RV, men i valet 2011 fick partiet 9,2 procent av rösterna.

Rödgröna och feministiska Enhedslisten, som i samma val stöddes av 6.7 procent, är nu uppe i 8,6 procent.

Det här räcker inte. Det röda blocket stöds av sammanlagt 46,1 procent, medan det blå blocket stöds av 53,6 procent.

Det ledande borgerliga oppositionspartiet Venstre stöds i den aktuella mätningen av 23,4 procent mot 26,7 procent i valet 2011.

Högerpopulistiska Dansk Folkeparti har sen valet 2011, då det fick 12,3 procent, bestående vuxit, i den aktuella mätningen till 19,7 procent.

Konservative Folkeparti ligger, med 4,0 procent i den aktuella mätningen, fortsatt under sitt valresultat 2011, 4,9 procent.

Medan Liberal Alliance, i den här mätningen med 5,9 procent, ligger över sitt resultat i samma val, 5,0 procent.

20 procent vet fortfarande inte hur de ska rösta i valet. Frågan är där vad man kan locka de här väljarna med.

Den här mätningen påverkar förstås också Berlingske Barometer:

Socialdemokratiet 24,4 procent
Radikale Venstre 6,2 procent
Socialistisk Folkeparti 6,3 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Venstre 22,8 procent
Dansk Folkeparti 19,3 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 6,3 procent

Arbeiderpartiets tapp bekräftas i ytterligare en mätning

Arbeiderpartiet tappar ytterligare 0,5 procentenheter i Respons’ mätning för Aftenposten och hamnar då på 36,8 procent. Som jag tidigare har noterat, har den här tillbakagången från en nivå strax över 40 procent säkert att göra med att partiet vid sitt landsmöte uttalade, att Norge bör ta emot 10.000 extra kvotflyktingar från det sönderslitna Syrien. Men även nu behåller partiet alltså hälften av den uppgång det har gjort sedan stortingsvalet 2013 då partiet fick 30,8 procent.

Ett större problem för Arbeiderpartiet är egentligen Sosialistisk Venstrepartis låga siffra, trots en uppgång på 0,7 procentenheter med 3,8 procent fortsatt under spärren. I valet 2013 hamnade SV med 4,1 procent strax över fyraprocentsspärren.

Det tredje partiet i den i 2013 års val, Senterpartiet, backar också med 0,6 procentenheter till 5,2 procent mot 5,5 procent i valet 2013.

Yttervänsterpartiet Rødt minskar i den här mätningen med 0,1 procentenheter till 1,3 procent mot 1,1 procent i 2013 års val.

Hur går det då för den blå-blå regeringen och dess två stödpartiet i Stortinget?

Det ledande regeringspartiet Høyre minskar också med en procentenhet till 24,2 procent, vilket senare är lägre än det stöd partiet fick i valet, 26,8 procent.

Dess partner, högerpopulistiska Fremskrittspartiet, ökar däremot med 2,4 procentenheter till 13,3 procent. Den här återströmningen är med all säkerhet en effekt av Arbeiderpartiets flyktingvänliga position. Men fortfarande ligger Fremskrittspartiet märkbart under sitt valresultat 2013, 16,3 procent.

Den blåblå regeringens båda stödpartier i Stortinget, båda flyktingvänliga, ökar samtidigt även de.

Kristelig Folkeparti ökar med 0,1 procentenheter till 5,3 procent – i valet fick partiet 5,6 procent.

Och liberala Venstre ökar med 0,6 procentenheter till 5,6 procent mot 5,2 procent i valet 2013.

Det blockneutrala Miljøpartiet De Grønne, som i valet 2013 2,8 procent men ändå fick ett lokalt mandat i Oslo, minskar i den här mätningen med 0,7 procentenheter till 3,7 procent och ligger därmed åter under spärren.

I höst är det kommun- och fylketingsval, och Aftenposten har därför låtit Opinion fråga folk också hur de tänker rösta i lokalvalet. Här finns det påfallande skillnader i röstningsmönster, om man jämför med folks preferenser i ett stortingsval.

Den kände norske valanalytikern Bernt Aardal säger i en kommentar i Aftenposten, att Høyre och Senterpartiet traditionellt har haft bättre resultat i kommunval än i stortingsval, medan Arbeiderpartiet och Fremskrittspartiet brukar göra sämre lokalval än riksdagsval. I de lokala valen finns också rent lokala partier, som ibland lockar väljarna.

I den här lokalvalsinriktade undersökningen ökar Arbeiderpartiet med 2,0 procentenheter men hamnar då ändå bara på 33,7 procent.

Sosialistisk Venstreparti ökar med 0,2 procentenheter till 4,3 procent.

Senterpartiet ökar med 0,2 procentenheter till 6,8 procent.

Rødt ökar med 0,2 procentenheter till 1,7 procent.

Høyre får hela 28,3 procent, en ökning med 3,0 procentenheter.

Fremskrittspartiet minskar däremot med 2,0 procenteneheter till 9,9 procent.

Av de två mittenpartier, som nu i Stortinget stöder den blå-blå regeringen, verkar Kristelig Folkeparti vara inne på att efter höstens lokalval i kommuner och fylken byta sida.

Kristelig Folkeparti backar i den här lokalmätningen med 0,9 procentenheter till 4,7 procent.

Liberala Venstre minskar med 1,1 procentenheter till 5,2 procent.

Miljøpartiet De Grønne slutligen ökar med 2,9 procentenheter till 3,8 procent – men är förstås ibland lokalt, som nu i Oslo, starkare än så.

Finland: Socialdemokraterna hamnar i opposition

Att budet att bilda ny regering i Finland skulle gå till ledaren för det valvinnande Suomen Keskusta (Centerpartiet), Juha Sipilä, var självklart. Men vilka andra partier skulle han ta in i sin regering?

Av de större partierna har Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna), i vart fall dess ledare Antti Rinne, verkat mest angelägen. Dock har ledaren för Kokoomus (Samlingspartiet), den avgående statsministern Alexander Stubb, låtit förstå att han ogärna åter sätter sig och sitt parti i samma regering som Socialdemokraterna. Ytterligare en tänkbar regeringspartner har populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna) varit, men ett tag under sonderingarna verkade det som att deras krav för ett regeringsinträde skulle spräcka en sån lösning.

Sannfinländarnas ledare Timo Soini har dock uppenbarligen varit angelägen om att den här gången komma med i regeringen, och regeringsbildaren Sipilä har nu meddelat, att Sannfinländarna kommer att bli en del av den nya regeringen. Vad exakt detta kommer att innebära för den redan tidigare återhållsamma flykting- och invandringspolitiken återstår att se – regeringsprogrammet är ännu inte färdigförhandlat.

Det tredje benet i den kommande trepartiregeringen blir Samlingspartiet. Därmed får Finland för första gången på länge en rent borgerlig regering – Finland har ju oftast haft blocköverskridande regeringar.

I opposition, till Antti Rinnes stora besvikelse får man förmoda, hamnar nu Socialdemokraterna. För Rinne personligen, med dessutom ett uselt valresultat i ryggen, kan det här ända i en katastrof. Han besegrade med minsta möjliga marginal den förra partiledaren, Jutta Urpilainen, men hon fick i valet nyligen fortfarande nästan lika många personröster som Rinne. Man kan därför inte utesluta att hon kommer tillbaka, alternativt att en helt ny partiledare väljs.

Av de övriga partier som inte heller kommer med i den nya regeringen har två offentligt luftat sitt missnöje: dels officiellt liberala (men jag skulle säga allmänborgerliga) Svenska Folkpartiet, dels Vihreä Liitto (Gröna Förbundet).