På partikongress i Västerås fredag, lördag, söndag. Inget melodikryss för mig på lördag

Birgitta och jag är under veckohelgen (fredag-söndag) i egenskap av partiveteraner inbjudna att som gäster/veteraner följa den socialdemokratiska partikongressen, som i år hålls i Västerås.

Jag ska i sinom tid berätta om den också, men min närvaro på kongressen gör, att jag den här lördagen inte kommer att kunna lösa Melodikrysset i direktsändning. Jag ska försöka göra det i efterskott, men det blir i så fall troligen först på måndag.

Ha det så bra till dess!

Ísland, numera en piratö

Ísland är en del av Norden, men bortsett från hot om vulkanutbrott står det nästan ingenting om landet i svenska media.

Så först lite bakgrund.

För några år sen drabbades Ísland av ekonomisk kris, förorsakad av landets finansvalpar och en borgerlig regering. Den ansvariga borgerliga regeringen ersattes av en rödgrön, men när den inte snabbt nog fick landets ekonomi på fötter igen, ersattes den i maj 2013 av en borgerlig regering, ledd av Sigmundur Davið Gunnlaugsson från det liberala centerpartiet Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som i det val som föregick detta, den 27 april 2013, hade fått 26,4 procent och 19 mandat.

Med sig in i den nya regeringen tog man det liberalkonservativa gamla maktpartiet Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), som hade stötts av 26,7 procent men också hade fått 19 mandat i den isländska riksdagen, Alltinget. Detta partis ledare, Bjarni Benediktsson, blev finansminister.

Det socialdemokratiska partiet, Samfylkingin (Samlingsfronten), hade varit den ledande kraften i den rödgröna regering som på grund av islänningarnas otålighet i fråga om snabba resultat sopades bort från makten. Det här partiet, under ledning av den karismatiska Jóhanna Sigurðardóttir, hade bildats av den gamla socialdemokratin plus tre andra vänsterpartier. I valet 2013 fick partiet låga 12,8 procent och bara 9 mandat mot tidigare 20. Partiledare: Árni Pall Árnason.

Rester av det gamla före detta kommunistpartiet plus nya gröna hade tillsammans bildat det andra parti, som föll i valet 2013, det ekosocialistiska och feministiska Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna). Det här partiet halverades i valet 2013 och fick med 10,8 procent av rösterna 7 mandat mot tidigare 14. Partiledare: Katrin Jakobsdóttir.

I valet 2013 tog sig i stället ett helt nytt parti, det populistiska Björt framtið (Ljus framtid) med Guðmundur Steingrimsson som partiledare in i Alltinget. Det samlade 8,2 procent och fick 6 mandat.

Också Piratar (Piratpartiet) med Birgitta Jónsdóttir som ledare, gjorde 2013 debut i Alltinget. Det fick 5,1 procent av rösterna, vilket gav 3 mandat.

Jag redovisade i mars två gallupundersökningar om opinionsläget i Ísland. Därefter har det kommit ytterligare två nya opinionsundersökningar, den första från början av april och gjord av Gallup, den andra i slutet av maj och gjord av opinionsinstitutet MMR.

Framsóknarflokkurinn (Frmstegspartiet), stöddes i den första av de tidigare mätningarna, gjord i januari, av rekordlåga 9,4 procent men fick i februarimätningen ett lite bättre resultat, 13,1 procent. Partiet backade i den första av de nya mätningarna ytterligare, till 10,1 procent och i den senaste till 8,6 procent.

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) stöddes i januari av 27,3 procent. Det minskade i februari men förblev ändå med 25,5 procent landets största parti. I förra mätningen var man nere på 25 procent, och med nu 23,1 procent har partiet halkat ner på andra plats bland partierna.

Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) har återhämtat sig något sen valet, men dess 15,9 procent i januari och 14,5 procent i februari är ändå en skugga av de framgångar partiet hade efter samgåendet med andra vänsterkrafter. I den förra mätningen stod partiet kvar på den här nivån – fick 15,8 procent. I den nu aktuella mätningen är man dock nere på 13,1 procent.

Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) gjorde till att börja med en viss återhämtning: I januari stöddes partiet av 11,9 procent och i februari av 12,9 procent. Men i förra mätningen halkade partiet ner till 10,1 procent och ligger nu kvar på ungefär den nivån, 10,4 procent.

Nykomlingen 2013 Björt framtið (Ljus framtid) hade i januari ökat sitt stöd till 16,9 procent men backar lite i februari, till 15 procent. I förra mätningen gick det raskt utför, till 10,8 procent. Och nu är Ljus framtid nere på 6,3 procent.

Piratar (Piratpartiet) fick i januari 12,8 procent, i februari detsamma. Men sedan hände något sensationellt. I den mätning som redovisades i början av april ökade partiet i mätningen från Gallup till 21,7 procent. Och nu ger en mätning från MMR partiet 32,7 procent, vilket gör Piratpartiet till landets överlägset största parti.

Piratpartiet verkar framför allt ha funktionen av protestparti: Det är inte främst dess egen politik de tillströmmande väljarna – kärntruppen är unga män, framför allt i reykjavíksområdet och med låg inkomst – i den här gruppen stöds Piratpartiet av hela 44,5 procent. Men också pensionärer stöder i allt högre grad Piratpartiet.

Finland: Ny regering på plats

Den nya borgerliga trepartiregering, som tillträder efter valet i Finland, är nu klar. Det blir en regering som till numerären är något mindre än dagens:

Det blir 14 ministrar i den nya regeringen mot dagens 17.

Centern (Suomen Keskusta):
– statsminister Juha Sipilä (Centerns partiordförande)
– näringsminister Olli Rehn (har bland annat varit EU-kommissionär, sitter i EU-parlamentet)
– trafik- och kommunikationsminister Anne Berner
– familje- och omsorgsminister Juha Rehula och Annika Saarikko (delar på posten, orsak: Saarikkos familjesituation som småbarnsmor)
– jordbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen
– kommun- och reformminister Anu Vehviläinen

Sannfinländarna (Perussumalaiset):
– utrikesminister Timo Soini (Sannfinländarnas partiordförande)
– justitie- och arbetsminister Jari Lindström (kemilaborant, anhängare av dödsstraff)
– försvarsminister Jussi Niinistö (fil dr med inriktning på försvaret)
– social- och hälsovårdsminister Hanna Mäntylä (har arbtat inom vården, från Lappland)

Samlingspartiet (Kansallinen Kokoomus):
– finansminister Alexander Stubb (Samlingspartiets partiordförande, var statsminister i den förra regeringen)
– undervisnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonen (var miljöminister i den förra regeringen)
– inrikesminister Petteri Orpo (jordbruks- och skogsbruksminister i den förra regeringen)
– utrikeshandels- och utvecklingsminister Lenita Toivakka (var europa- och utrikeshandelsminister i den förra regeringen)

Finlands skakiga budget angrips bland annat med en rad nedskärningar. De presenteras av Hufvudstadsbladet under rubriken ”Här är regeringens slaktlista”:

– Rätten till den subjektiva dagvård begränsas till halvdag när någon av föräldrarna är hemma och sköter om ett syskon. Samma begränsning gäller också om föräldern är arbetslös.

– Man slopar statsstödet till små undervisningsgrupper i grundskolan.

– Studerande som kommer till Finland från ett land utanför EU eller Efta-området måste betala terminsavgifter.

– Antalet studiestödsmånader begränsas.

– Det inkomstrelaterade arbetslöshetsstödet och möjligheten till alterneringsledighet minskar eller dras in helt och hållet.

– FPA-stödet för privat tandvård minskar med en femtedel.

– Inbesparingar görs också när det kommer till läkemedelsersättningarna, då genom att exempelvis sänka ersättningsprocenten.

– Skär gör man också i sjukförsäkringsavgifterna för läkararvoden.

– Vindkraftskvoten, som man betalar inmatningstariff för, begränsas.

– Stödet till företagens investerings- och utvecklingsprojekt minskas.

– Inkomstgränserna återinförs till de statligt stödda lägenheterna. Hyresgästernas ekonomi granskas med fem års mellanrum.

– Bespisningen inom försvaret konkurrensutsätts.

– Finland kommer att delta i färre fredsbevararoperationer.

– Minskat bistånd.

– Indexjusteringen av barnbidraget och studiestödet upphör.

Noteras kan också att svenskan i regeringsprogrammet inte får något stöd som nationalspråk. Sannfinländarnas kandidat till en av de tre talmansposterna – regeringspartierna lägger beslag på alla tre – är vice partiordföranden Maria Lohela, som vill avskaffa svenskans speciella ställning i Finland: ”Jag ifrågasätter både den obligatoriska svenskan och svenskan som andra officiellt språk i Finland”, har hon sagt.

Sosialistisk Venstreparti får sällskap under spärren av liberala Venstre

Arbeiderpartiet har tagit en smula stryk, men inte förlorat särskilt mycket på sitt förslag om att Norge bör ta emot en extra kvot av syriska flyktingar. Minskningen sedan aprilmätningen – vi jämför här utfall i Ipsos MMIs mätningar i maj respektive april för Dagbladet – är måttliga 0,2 procentenheter, och majresultatet, 38,6 procent, ligger fortfarande långt över partiets resultat i stortingsvalet 2013, 30,9 procent.

Partiets koalitionspartner i den förra, fallna regeringen, Sosialistisk Venstreparti, minskar i den här mätningen med 0,8 procentenheter och får då 3,2 procent. SV har i en rad mätningar legat under den norska fyraprocentsspärren, men skulle även nu i Oslo, där det går bättre, få ett lokalt mandat. I valet 2013 hamnade partiet, med 4,1 procent, strax över spärren.

Det tredje partiet i den i valet 2013 fallna regeringen, Senterpartiet, som håller fast vid det röd-gröna samarbetet, ökar med 1,1 procentenheter till 6,2 procent och ligger nu över sitt valresultat 2013, 5,5 procent.

Ett annat av de små mittenpartierna, Kristelig Folkeparti, som parlamentariskt har stött den blå-blå regering, som tillträdde efter valet men som nu överväger att byta sida, drabbas av en liten nedgång, 0,5 procentenheter, och hamnar då på 4,9 procent. KrF stöddes i valet av 5,6 procent.

Sämre går det då för det tredje mittenpartiet liberala Venstre, som har deklarerat sin avsikt att fortsätta stödja den blå-blå regeringen. Venstre minska nu med 1,4 procentenheter och hamnar då på 3,6 procent, alltså under spärrgränsen. Venstre skulle även med det resultatet få två lokala mandat, men det är ju långt under de 9 mandat partiet nu har på basis av 5,2 procent i stortingsvalet 2013. Ett svårt problem för partiet att hantera är att det läcker väljare både till Arbeiderpartiet och till Høyre, dessutom en del till Miljøpartiet De Grønne.

Uppåt går det däremot för det i princip blockneutrala men mest åt vänster lutande Miljøpartiet De Grønne, som ökar med 1,3 procentenheter och då hamnar på 4,9 procent, alltså över spärren. Partiet, som nu har ett lokalt stortingsmandat i Oslo, skulle dörmed få 9 mandat.

Det är troligt att Arbeiderpartiets förslag om en ökad flyktingkvot har lyft det främlingsfientliga Fremskrittspartiet ur dess djupaste vågdal, men i den aktuella mätningen minska partiet åter igen med 0,2 procentenheter till 12,8 procent, mot 16,4 procent i 2013 års val.

Det ledande partiet i den blå-blå regeringen, Høyre, ökar däremot med 0,9 procentenheter till 23,2 procent, men även det ligger under partiets valresultat 2013, 26,8 procent.

Det lilla yttervänterpartiet Rødt minskar med 0,3 procentenheter till 1,6 procent, vilket fortsatt är bättre än partiets valresultat 2013, 1,1 procent. Också Rødt skulle kunna få ett lokalt mandat i huvudstaden.

Valfebern stiger i Danmark

På grund av det stundande folketingsvalet den 20 juni duggar opinionsmätningarna tätt i Danmark, vilket också medför att de politiska index som sammanställs på basis av färska mätningar ständigt förändras.

I 2011 års folketingsval blev resultatet det här:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,2 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

I Voxmeters senaste mätning går det fortsatt hyggligt för Socialdemokratiet, och enligt den här gallupen är det nu ganska jämnt mellan blocken, 47,4 procent för den röda sidan och 52,6 procent för den blå:

Socialdemokratiet 25,1 procent
Radikale Venstre 5,8 procent
Socialistisk Folkeparti 6,2 procent
Enhedslisten 7,9 procent
Alternativet 1,5 procent (Danmark har 2 procents-spärr)
Venstre 23,7 procent
Dansk Folkeparti 18,3 procent
Konservative Folkeparti 3,6 procent
Liberal Alliance 6,6 procent

I Gallups senaste mätning fördelades partisympatierna så här:

Socialdemokratiet 24,5 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 6,0 procent
Enhedslisten 10,2 procent
Alternativet 2,5 procent (här alltså över spärren)
Venstre 21,3 procent
Dansk Folkeparti 18,7 procent
Konservative Folkeparti 4,3 procent
Liberal Alliance 6,5 procent

I Epinions senaste mätning blev resultatet det här:

Socialdemokratiet 25,3 procent
Radikale Venstre 5,5 procent
Socialistisk Folkeparti 5,9 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 1,7 procent (här alltså under men mycket bära spärren)
Venstre 21,1 procent
Dansk Folkeparti 20,2 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 6,4 procent

I Ritzaus Index, där olika mätningar vägs mot varann, är den senast redovisade fördelningen den här:

Socialdemokratiet 24,5 procent
Radikale Venstre 5,9 procent
Socialistisk Folkeparti 6,3 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 1,7 procent (också nära spärren)
Venstre 22,5 procent
Dansk Folkeparti 18,6 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 7,1 procent

Och i Berlingske Barometer, som inte har exakt samma uppsättning mätningar med, fördelas partisympatierna så här:

Socialdemokratiet 25,0 procent
Radikale Venstre 5,7 procent
Socialistisk Folkeparti 5,9 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 2,0 procent (= spärrgränsen)
Venstre 22,1 procent
Dansk Folkeparti 19,2 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 7,0 procent