Gamla vänsterväljare i arbetarklassen stöder i dag ofta populistpartier
16 maj 2015 15:53 | Politik | 5 kommentarerI finlandssvenska Hufvudstadsbladet läser jag en oerhört intressant artikel, ”Vänstern finns – men inte i bara två partier”.
Dess tes är att de två traditionella vänsterpartiernas – i Finland Socialdemokraterna och Vänsterförbundet – tillbakagång inte behöver tolkas som att tidigare vänsterväljare, många av dem med arbetarklassbakgrund, har blivit mer borgerliga.
Sami Borg på Finlands samhällsvetenskapliga dataarkiv menar att en viktig del av de traditionella vänsterpartiernas nedgång är övergångar till Sannfinländarna men att i själva verket ”en stor del av de sannfinländska väljarna identifierar sig med vänster eller socialdemokrati”. Läs det här citatet en gång till!
I Finland – liksom i Danmark – har man länge sett invandrar- och flyktingfrågorna som den fråga som får delar av den traditionella, särskilt lågutbildade (och därmed mindre konkurrenskraftiga) arbetarklassen att rösta på ett parti som lovar att strypa tillströmningen av konkurrerande arbetskraft, och den teorin ligger det säkert en del i – rädsla är en viktig faktor även vid partival. Men Finland har ju inte släppt in våldsamt många utifrån, så man ska kanske som Borg söka också andra faktorer som förklarar Sannfinländarnas höga röstetal.
Och här ser jag för egen del en annan faktor, som sannolikt är minst lika viktig, kanske viktigare än invandrare och flyktingar. En stor del av den traditionella och lågutbildade arbetarklassen, den som förr knöt näven under parollen ”ni där uppe och vi här nere”, ser inte längre de traditionella vänsterpartierna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som sina politiska språkrör. De domineras i dag av medelklass och trendkänsliga yrkespolitiker, de som en gång välkomnades som förbundna men inte tänktes styra.
5 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Ja, fenomenet är tidlöst, rentav klassiskt.
Den agitator som lyckas finna brännpunkten där den samlade ilskan, vanmakten och rädslan möts, tenderar att ta hem väljarpotten bland de medborgare vars antenner är intrimmade på just denna våglängd.
Flyktingar från Afrika eller grannens Mercedes triggar likartade känslor, på ”samma kanal”…
Comment by Bosse — 2015 05 16 16:49 #
”… särskilt långutbildade (och därmed mindre konkurrenskraftiga) arbetarklassen att rösta på ett parti som lovar att strypa tillströmningen av konkurrerande arbetskraft, och den teorin ligger det säkert en del i … ”
En viktig slutsats som många politiker inte törs uttrycka på detta begripliga sätt. Dock antar jag att du menar ”lågutbildade” inte ”låNgutbildade”.
MVH
Comment by Kasper Wall — 2015 05 17 7:56 #
Det är rättat nu, till den teori det säkert ligger någonting i.
Jag är inte bara 78 år – jag har ganska mycket egen social erfarenhet också, även från ett liv i den lågutbildade arbetarklassen.
Comment by Enn Kokk — 2015 05 17 8:55 #
Ja, Sannfinländarna verkar ju inte vara någon intelligentia direkt. Jag tror dock inte att de är direkt jämförbara med svenska Sverigedemokraterna. Även om många gör den jämförelsen. Sverigedemokraterna tycks locka väljare över hela den politiska skalan. Utom till vänster om Socialdemokraterna, möjligen.
Comment by Jan — 2015 05 17 11:49 #
Till Jan Galfvensjö: Jag skulle inte vara så säker på det sista du säger. Det gamla, mycket större finska kommunistpartiet, rymde till exempel glesbygdsbor, och en del av dessa kan mycket väl ha hamnat hos Sannfinländarna, vars väljarbas lika mycket är social som ideologisk.
Comment by Enn Kokk — 2015 05 17 12:48 #