Danmark : Små förändringar – (S) fortfarande i ledningen

Alla väntar med stigande spänning på när statsministern i Danmark, Helle Thorning-Schmidt (s), ska utlysa val till Folketinget.

Som tidigare tar vi som utgångspunkt resultaten i folketingsvalet 2011:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,3 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

Ritzau Index fördelar för närvarande partisympatierna så här:
Socialdemokratiet 24,0 procent
Radikale Venstre 7,0 procent
Socialistisk Folkeparti 6,6 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Venstre 23,1 procent
Dansk Folkeparti 18,6 procent
Konservative Folkeparti 4,4 procent
Liberal Alliance 6,0 procent

Ritzau redovisar också de underliggande gallupundersökningar, som är sammanvägda i indexet. De senaste är de här.

Voxmeter 12 april:
Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 7,0 procent
Socialistisk Folkeparti 6,7 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Venstre 25,1 procent
Dansk Folkeparti 18,6 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 4,9 procent

Wilke 14 april fördelar partisympatierna så här:
Socialdemokratiet 24,3 procent
Radikale Venstre 7,1 procent
Socialistisk Folkeparti 6,1 procent
Enhedslisten 7,9 procent
Venstre 22,6 procent
Dansk Folkeparti 19,3 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 6,8 procent

Tidningen Berlingske gör en egen sammanvägning av olika gallupar, Berlingske Barometer, inte identisk med Ritzau Index. Den ser för närvarande ut så här:

Socialdemokratiet 24,1 procent
Radikale Venstre 6,8 procent
Socialistisk Folkeparti 6,3 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Venstre 22,5 procent
Dansk Folkeparti 19,5 procent
Konservative Folkeparti 4,3 procent
Liberal Alliance 5,8 procent

Melodikrysset nummer 16 2015

I dag innehöll Melodikrysset ganska mycket musik som jag inte var bekant med och som jag alltså måste identifiera med hjälp av nätet, och jag syftar då inte på Elvis Presley’s ”Kiss Me Quick” – det senare skulle ge ordet snabb – på finska.

Frida Appelgren (även känd som Muranius) minns jag i och för sig med melodifestivalbidraget ”Upp o hoppa”, men hennes ”Dunka mig gul och blå” – märklig titel – från 2008 tror jag att jag aldrig hade hört förut.

Britt Ekland känner jag förstås till som skådespelerska, men inte visste jag att hon också hade spelat in något på skiva, ”Do It To Me”.

Att dansband inte är mitt Gebiet vet ni ju, så inte heller Curt Haagers – och inte kände jag till ”Vägen till Paradiset” och ”Guardian Angel”. Fast Eldeman hjälpte oss ju att identifiera det söka ordet.

Och aldrig har jag sett ”You’ve Got a Mail” / ”Du har mail” heller. Själv skriver jag det för övrigt på svenskt maner, mejl. Fast Sinead O’Connor har jag ingenting emot.

”Triumfens ögonblick” har jag heller inte sett, men jag känner till Vangelis (Evangelos Odysséas Papathanassiou). Men jag är osäker på om jag har hört ”Chariots of Fire” tidigare.

Sylvia Vrethammar har jag hört, till och med live på en socialdemokratisk valupptakt. Och jag såg och hörde henne med ”Trivialitet” i Melodifestivalen 2013. Vidare minns jag att Stig Nahlbom och Åke Cato i Expressen en gång i världen döpte om henne till Vresiga Sylthammar.

Åke Cato har jag i min blogroll (liksom han har mig i sin), så jag följer honom fortfarande. För mig var han inte svår att känna igen i dialogen med Sven Melander – herrarna brukade uppträda tillsammans i TV under namnet Werner och Werner.

Ett äldre nummer från revyscenen är Jules Sylvains ”Jag är ute när gumman min är inne”.

Förr i världen gick de bästa låtarna i Eurovision Song Contest att komma ihåg – de blev örhängen. Ett exempel, från 1979, är det israeliska bidraget ”Hallelujah”. Det sjöngs av Gali Alari och Milk and Honey, vilket senare betyder honung.

Fast vi avslutar redovisningen med England.

Jag har allt av The Beatles i mina skivhyllor, således också ”Something”, på svenska Någonting.

Och Lasse Dahlqvist drogs också åt det engelska, åtminstone engelska. flottan som hade siktats vid Vinga. Fast egentligen var det väl hans göteborgskor, Ada och Beda, som drogs till den eller kanske snarare engelsmännen ombord.

I eftermiddag ska jag på konsert med OD, Orpehei Drängar, här i Uppsala.

Amerikanskt i Konserthuset

När jag gick längs Vakslagatan mot Uppsala Konsert och Kongress, slog vädret om till rasande hagelstorm. Då jag nästan var framme vid Vaksala torg, fångade en häftig vindby min keps, som hamnade på gatan. Och när jag böjde mig ner för att ta upp den, fick hagelstormen även mig att falla omkull. Plötsligt låg jag hjälplös på rygg i is- och lersörjan, men vänliga människor strömmade till och hjälpte mig upp. Jag kom inte fysiskt till skada, men i dag har jag borstat och borstat rocken för att få bort alla nu intorkade lerfläckar från ryggen och ärmarna.

Efter fallolyckan tog jag mig in i Konserthusets värme och väntade in de övriga i vårt sällskap. Först kom Birgitta tillsammans med Inger – Bengt var den här gången i Härnösand för föredrag. Sen kom, från Stockholm, Anna med sin dotter Amanda. Amanda är starkt musikintresserad och hade för kvällen fått överta morfar Bengts säsongkort.

Inger hade före konserten bokat bord för fem i Konserthusets restaurang, och om buffén där finns bara gott att säga.

* * *

Kvällens konsert med Uppsala kammarkorkester under ledning av Paul Mägi hade amerikanskt tema och hade getts rubriken ”Från nya världen”, och då anar ni, att Antonin Dvořáks kända verk från 1893 spelades. Dvořák, annars tjeck, kallades mycket riktigt till USA för att vitalisera musiklivet där och arbetade där under åren 1892-1895. Vad jag förstår, inspirerades han av det nya landet men längtade samtidigt hem, och båda de här miljöerna har satt spår i musiken. Jag är ganska bevandrad i amerikansk folkmusik och faktiskt även religiös musik, och jag kände omedelbart, redan i inledningen, igen inlånet ”Swing Low, Sweet Chariot”.

Flera temata återkommer i den här musiken, och orkestern spelade ljuvligt.

Det här verket har jag förstås hört förut, däremot inte de två verk som spelades före pausen.

Konserten började med ”Made In America” (2005) av Joan Tower (född 1938 och fortfarande i livet). Det rör sig om ett modernt verk, i vissa avseende ovant för örat – men även i det här fallet finns ett traditionellt inlån: ”America the Beautiful”. Den har jag i min skivsamling med Pete Seeger.

Aaron Copland (1900-1990) komponerade sin balett ”Appalachian Spring” till koreografen och dansaren Martha Graham. Också det här är spännande musik, men man skulle förstås vilja höra den tillsammans med balett för att på så sätt ta del av den i rätt sammanhang. Märkligt nog spökar en religiös folksång även i det här verkets slut: ”Simple Gifts”.

Vältecknad italiensk serie i londonmiljö

Jag har regelbundet läst serier allt sedan senare delen av 1940-talet, också köpt många – under perioder alla – seriemagasin. Under pojkåren hörde vilda västern-serier till favoriterna, men jag tror inte att jag då visste, att ”Kapten Miki” och ”Tex Willer” i själva verket hade italienskt ursprung.

Också ”Dylan Dog”, som jag nu har fått två album om med ett vänligt brev från den svenske förläggaren, är, trots namnet och trots att den i huvudsak har London som miljö, en italiensk serie. Den är skapad (1986) av Tiziano Sclavi och formgiven (figurernas utseende med mera) av Angelo Stano.

I Sverige introducerades den här serien i en kortlivad egen serietidning 1993. Sedan gick den i Seriemagasinet 1994-2001.

För intrig och manus i albumet ”Hjärta av sten” (Ades Media, 2015) står Bruno Enna och för teckningar Nicola Mari. Öersättaren Catharina Odencrants har gjort ett minutiöst jobb bland annat genom att, när det gäller de många John Donne-citaten, använda sig av Gunnar Hardings mycket stilsäkra översättningar.

Dylan Dog har tidigare arbetat vid Scotland Yard och kan därför ibland samarbeta med, också få upplysningar av sin tidigare chef där, kommissarie Bloch. Men hans nuvarande inriktning, ”mardrömsdetektiv”, för honom till gränsmarker till det övernaturliga, och ibland överskrider han de här gränserna.

I ”Hjärta av sten” sker ett antal märkliga dödsfall på kyrkogårdar, och det ser ut som att statyer – skulpturerna är många på den här kyrkogården – har tagit de här personerna av daga. Ledtrådar vid de gravar där de dödade hittas leder till slut Dylan Dog fram till en slutstrid i ett gammalt skyddsrum under jord på kyrkogården. Om mördaren, som gömmer sig där, är en maskerad mänsklig galning eller ett monster förblir en smula oklart, men Dylan Dog vinner tvekampen och dessutom striden om en märklig och attraktiv kvinna, som också mördaren har haft en stark dragning till.

Den, som ni förstår, ganska mörka handlingen lättar seriens skapare upp med att då och då låta Dylans märklige assistent Groucho – en mycket porträttlikt tecknad Groucho Marx – träda in i handlingen.

Förläggaren/redaktören Andreas Eriksson skickade som ytterligare smakprov med också ett kortare särtrycksalbum med Dylan Dog, ”Den sista färden”, ursprungligen publicerad som ”Taxi” (1994). Den har intrig och manus av serieskaparen själv, Tiziano Sclavi, och har Bruno Brindisi som tecknare.

Också det här avsnittet har en kyrkogård i centrum för handlingen. En taxichaffis ber Dylan Dog om hjälp med att bli trodd i fråga om att han har kört 114 spöken – dock i mänsklig gestalt – till kyrkogården.

Det visar sig att det är sant: De här personerna bokstavligen försvinner ner i sin respektive grav. Det visar sig sedan också taxiföraren göra.

Nja, den här historien är lite för fantastisk för en ateist.

Danska (S) nu största parti i båda sammanställningarna av opinionsmätningar

Som tidigare tar vi som utgångspunkt resultaten i folketingsvalet 2011:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,3 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

Ritzau Index fördelar för närvarande partisympatierna så här:
Socialdemokratiet 24,0 procent
Radikale Venstre 7,1 procent
Socialistisk Folkeparti 6,7 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Venstre 23,1 procent
Dansk Folkeparti 18,5 procent
Konservative Folkeparti 4,5 procent
Liberal Alliance 6,3 procent

Och Berlingske Barometer fördelar partisympatierna så här:

Socialdemokratiet 24,3 procent
Radikale Venstre 6,7 procent
Socialistisk Folkeparti 6,6 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Venstre 22,3 procent
Dansk Folkeparti 19,1 procent
Konservative Folkeparti 4,4 procent
Liberal Alliance 5,4 procent

Röd-grön majoritet i Oslo

Tidningen Klassekampen har låtit Sentio Research göra en opinionsundersökning i Oslo inför kommunvalet i höst.

Där har de borgerliga haft majoritet i 14 år, men framför allt Fremskrittspartiet tappar nu kraftigt mark – ytterligare 2,3 procentandelar enligt den aktuella undersökningen – och är då nere på en så låg nivå som 4,7 procent.

Arbeiderpartiet får ensamt stöd av 39,4 procent, mer än Høyre och Fremskrittspartiet tillsammans. Samtliga borgerliga partier backar och skulle tappa mandat i byrådet.

I Oslo har Sosialistisk Venstreparti vänt sin negativa trend och ökar med 2,3 procentenheter till 4,7 procent. Arbeiderpartiet, SV och yttervänsterpartiet Rødt skulle enligt den här mätningen få 29 mandat, ett under majoritet.

Vänsterpartiets allierade i rikspolitiken Senterpartiet är ett jordbrukar- och landsbygdsparti och finns knappast i Oslo. Särskilt starkt där är å andra sidan Miljøpartiet De Grønne. Det är i Norge ett blockneutralt parti, men om dess fyra mandat kunde läggas till de röda partiernas, vore saken avgjord.

Raymond Johansen, den avgående partisekreteraren i Arbeiderpartiet och den som nu tar över ledarskapet för sitt parti i huvudstaden, är hoppfull. Han utlovar både gångvägs- och cykelvägstsningar och utbyggd kollektivtrafik, bland annat en ny T-banetunnel.

På de utsattas sida

Phil Ochs (1940-1976) ställde sig konsekvent på de utsattas och de utstöttas sida, varje sådan grupp inte någon majoritet men sammanlagt en förfärande stor andel av USAs befolkning. I motsats till den så kallade tysta majoriteten vägrade han att blunda för slum, fattigdom, våld, rasism och annat sådant.

Han skrev en sång om det här, ”Outside a Small Circle of Friends”. Avsnittet om marijuana hör inte till det ja själv gillar, men tidstypiskt är det ju onekligen.

Outside a Small Circle of Friends

Amerikansk originaltext oh musik: Phil Ochs, 1968

Oh, look outside the window
There’s a woman being grabbed
They’ve dragged her to the bushes
And now she’s being stabbed

Maybe we should call the cops
And try to stop the pain
But Monopoly is so much fun
I’d hate to blow the game

And I’m sure
It wouldn’t interest anybody
Outside of a small circle of friends

Ridin’ down the highway
Yes, my back is gettin’ stiff
Thirteen cars are piled up
They’re hangin’ on a cliff

Now maybe we should pull them back
With our towin’ chain
But we gotta move and we might get sued
And it looks like it’s gonna rain

And I’m sure
It wouldn’t interest anybody
Outside of a small circle of friends

Sweatin’ in the ghetto
With the colored and the poor
The rats have joined the babies
Who are sleepin’ on the floor

Now wouldn’t it be a riot
If they really blew their tops?
But they got too much already
And besides we’ve got the cops

And I’m sure
It wouldn’t interest anybody
Outside of a small circle of friends

Oh, there’s a dirty paper
Using sex to make a sale
The Supreme Court was so upset
They sent him off to jail

Maybe we should help the fiend
And take away his fine
But we’re busy reading Playboy
And the Sunday New York Times

And I’m sure
It wouldn’t interest anybody
Outside of a small circle of friends

Smokin’ marihuana
Is more fun than drinkin’ beer
But a friend of ours was captured
And they gave him thirty years

Maybe we should raise our voices
Ask somebody why
But demonstrations are a drag
Besides we’re much too high

And I’m sure
It wouldn’t interest anybody
Outside of a small circle of friends

Oh, look outside the window
There’s a woman being grabbed
They’ve dragged her to the bushes
And now she’s being stabbed

Maybe we should call the cops
And try to stop the pain
But Monopoly is so much fun
I’d hate to blow the game

And I’m sure
It wouldn’t interest anybody
Outside of a small circle of friends

Den finns först på LPn ”Pleasures of the Harbor” (A & M AML 913, 1967 (återutgiven som CD år 2000), sedan på LPn ”Live Again!” (Rockhead 3249 1973), inspelad vid en livekonsert i Lansing, och även på dubbel-LPn ”Chords of Fame” (A & M SP-4599, 1974. På CD hittar man den på ”The War Is Over – The Best of Phil Ochs” (A & M 5215 DX 003704, 1988), ”There And Now – Phil Ochs Live In Vancouver 1968” (Rhino R2 70778, 1990), ”Phil Ochs American Troubadour” (A & M 540728-2, 1997) och i 3 CD-boxen ”Farewells & Fantasies” (Rhino R2 73518, 1997).

Märk att Jacob Branting i sin svenska övesättning ”En svag minoritet”, publicerad i ”Phil Ochs sånger översatta av Jacob Branting” (Författarcentrum, 1971) har hoppat över strofen om marijuana:

En svag minoritet

Amerikansk originaltext och musik: Phil Ochs, 1968 (”Outside a Small Circle of Friends”)
Svensk text: Jacob Branting, 1971

Å titta ner på gatan där en kvinna förs med våld
till snåren i planteringen och där är hon nog såld
Kanske kunde vi ha ringt polis eller gått ner
men varför lägga näsan i allt otrevligt man ser.

Nej sånt där kan inte vad jag vet
engagera mer än en svag minoritet.

När jag körde motorvägen, ryggen kändes stel
såg jag tretton bilar som kört av eller fått fel
Kanske kunde vi ha stannat, hjälpt dem eller så
Men det blir förhör, det är bäst man kör, och det skymmer redan på.

Nej sånt där kan inte vad jag vet
engagera mer än en svag minoritet.

Fattiga och negrer går och svettas i sin slum
där råttorna och barnen har det trångt i samma rum
Visst vore det fantastiskt om dom en dag sopa’ rent
men händer nåt då får snuten brått och det börjar bli sent.

Nej sånt där kan inte vad jag vet
engagera mer än en svag minoritet.

En sång om studentrevoltens USA

Studentrevolten i USA började på allvar i mitten av 1960-talet och medförde bland mycket annat att amerikanska studenter attraherades av och anslöt sig till olika vänsterrörelser. Phil Ochs (1940-1976) gav i flera av sina sånger uttryck för den här strömningen. På LPn ”I Ain’t Marching Anymore” ser man honom sittande på gatan med ett nerrivet Barry Goldwater-plakat, och på den ganska skamfilade och ruffiga väggen bakom honom ser man ett ditmålat fredsmärke. Utöver titellåten hittar man på den här LPn bland annat ”Draft Dodger Rag”. På LPn ”All the News That’s Fit To Sing” hittar man låtar som ”Talking Vietnam” och ”Talkning Cuban Crisis”. Och på baksidan av LPn ”Phil Ochs In Concert”, där man bland annat hittar ”Santo Domingo”, återges åtta dikter av Mao Tse-Tung och så en retorisk fråga från Phil Ochs: ”Is This the enemy?”.

Också i hans sång ”I’m Going To Say It Now” nämns Mao med sympati – men egentligen definierade sig Phil Ochs så småningom som trotskist. För egen del bryr jag mig inte så mycket om vad olika grenar i den amerikanska studentrevolten definierade sig som – jag tror inte att kunskapen i den här studentrörelsen om de olika ismerna, framför allt deras praktik, var våldsamt stor. Snarare blir jag uppiggad av att den amerikanska konformismen och amerikanarnas lust att vara cops of the world utmanades.

Här kommer alltså en Phil Ochs-sång i den andan:

I’m Going To Say It Now

Amerikansk originaltext och musik: Phil Ochs, 1965

Oh, I am just a student, sir
And only want to learn
But it’s hard to read through the risin’ smoke
From the books that you like to burn

So I’d like to make a promise
And I’d like to make a vow
That when I’ve got something to say, sir
I’m gonna say it now

Oh, you’ve given me a number
And you’ve taken off my name
To get around this campus
Why, you almost need a plane

And you’re supporting Chang Kai-Shek
While I’m supporting Mao
So when I’ve got something to say, sir
I’m gonna say it now

I wish that you’d make up your mind
I wish that you’d decide
That I should live as freely
As those who live outside

’Cause we also are entitled
To the rights to be endowed
And when I’ve got something to say, sir
I’m gonna say it now

Ooh, you’d like to be my father
You’d like to be my dad
And give me kisses when I’m good
And spank me when I’m bad

But since I’ve left my parents
I’ve forgotten how to bow
So when I’ve got something to say, sir
I’m gonna say it now

And things they might be different
If I was here alone
But I’ve got a friend or two
Who no longer live at home

And we’ll respect our elders
Just as long as they allow
That when I’ve got something to say, sir
I’m gonna say it now

I’ve read of other countries
Where the students take a stand
Maybe even help to overthrow
The leaders of the land

Now I wouldn’t go so far to say
We’re also learnin’ how
But when I’ve got something to say, sir
I’m gonna say it now

So keep right on a-talkin’
And tell us what to do
If nobody listens
My apologies to you

And I know that you were younger once
’Cause you sure are older now
And when I’ve got something to say, sir
I’m gonna say it now

So I am just a student, sir
And only want to learn
But it’s hard to read through the risin’ smoke
From the books that you like to burn

So I’d like to make a promise
And I’d like to make a vow
That when I’ve got something to say, sir
I’m gonna say it now

”I’m Going To Say It Now” är skriven 1965 och kom först på Phil Ochs’ LP ”Phil Ochs In Concert” (Elektra EKS 7310, 1966). Den kom sedan även på dubbel-LPn ”Chords of Fame” (A & M Records SP-4599, 1974). Den finns också på samlings-CDn ”There But For Fortune” (Elektra 960832-2, 1989) och i 3 CD-boxen ”Farwells & Fantasies” (Elektra Traditions R2 73518, 1997, distribution Rhino).

En svensk version, signerad Jacob Branting, ”Här och nu”, fanns med i ”Phil Ochs sånger översatta av Jacob Branting” (Författarcentrum, 1971):

Här och nu

Amerikansk originaltext oh musik: Phil Ochs, 1965 (”I’m Going To Say It Now”)
Svensk text: Jacob Branting, 1971

Jag är bara studerande, sir, och kunskap är mitt mål,
men jag läser dåligt i bolmet från de böcker ni bränt på bål,
så en sak vill jag lova er, och det lovar jag och svär,
att när jag har något att säja, sir, då bir det nu och här.

Ni har gett mej ett nummer och mitt namn det tog ni bort.
På universitetet går min mesta tid till sport,
och ni stöder alltid Chiang Kai Check, men Mao är mej mer kär,
så när jag har något att säja, sir, då blir det nu och här.

Ni vill helst vara en far för mej som på en fders vis
kan kyssa mej om jag är snäll men annars ge mej ris.
Men om jag flyttat hemifrån är jag emot sånt där,
så när jag har något att säja, sir, då blir det nu och här.

Om jag vore ensam vore det nog annorlunda men
jag har ett par tre vänner som har lämnat sina hem.
Vi vördar våra föräldrar och det enda jag begär
är att när jag har nåt att säja, sir, då blir det nu och här.

Och jag har läst om länder där studenter trycker på
och till och med hjälpt till att tvinga ledarna att gå.
Nu vill jag inte påstå alls att det är sånt vi lär,
men när jag har något att säja, sir, då blir det nu och här.

Så fortsätt ni att prata och att ge oss goda råd,
men lyssnar ingen på er vill jag säja er förlåt,
för ni har varit ung och mot ny barndom nu det bär,
så när jag har något att säja, sir, då blir det nu och här.

Phil Ochs om mexikanska säsongarbetare i Californien

Phil Ochs (1940-1976) var inte bara sångagitator – han skildrade i sina sånger också på ett mänskligt plan olika delar av amerikanskt samhällsliv. Ett exempel är sången ”Bracero”.

Bracero kallas de mexikanska säsongarbetare som kommer över till Californien för att skörda frukt. I den här sången får den mexiknske migranten ett ansikte och ett liv.

Bracero

Amerikansk originaltext och musik: Phil Ochs, 1965

Wade into the river, through the rippling shallow water
Steal across the thirsty border, bracero
Come bring your hungry bodies to the golden fields of plenty
From a peso to a penny, bracero

Oh, welcome to California
Where the friendly farmer will take care of you

Come labor for your mother, for your father and your brother
For your sisters and your lover, bracero
Come pick the fruit of yellow, break the flower from the berry
Purple grapes will fill your belly, bracero

Oh, welcome to California
Where the friendly farmer will take care of you

And the sun will bite your body, as the dust will draw you thirsty
While your muscles beg for mercy, bracero
In the shade of your sombrero, drop your sweat upon the soil
Like the fruit your youth can spoil, bracero

Oh, welcome to California
Where the friendly farmer will take care of you

When the weary night embraces, sleep in shacks that could be cages
They will take it from your wages, bracero
Come sing about tomorrow with a jingle of the dollar
And forget your crooked collar, bracero

Oh, welcome to California
Where the friendly farmer will take care of you

And the local men are lazy, and they make too much of trouble
Besides we’d have to pay the double, bracero
But if you feel you’re fallin’, if you find the pace is killing
There are others who are willing, bracero

Oh, welcome to California
Where the friendly farmer will take care of you

”Bracero” är skriven 1965 och kom först på Phil Ochs’ LP ”Phil Ochs In Concert” (Elektra EKS 7310, 1966). Den finns också på samlings-CDn ”There But For Fortune” (Elektra 960832-2, 1989) och i 3 CD-boxen ”Farwells & Fantasies” (Elektra Traditions R2 73518, 1997, distribution Rhino).

”Bracero” var en av de sånger Jacob Branting tolkade till svenska i foldern ”Phil Ochs sånger översatta av Jacob Branting” (Författarcentrum, 1991):

Bracero

Amerikansk originaltext och musik: Phil Ochs, 1965 (”Bracero”)
Svensk text: Jacob Branting, 1991

Smyg dig ner i floden
genom vattnets mörka krusning
över grnsens torra strandbädd,
bracero
För hit din kropp som hungrar
till de rika gyllen fälten
från en peso till en penny,
bracero

Väl mött i Kalifornien där de ädla odlarna
ska ta hand om dig

Arbeta för din moder
för din fader och din broder
för din syster och din kära,
bracero
Kom plocka gula frukter
repa bärena från klasen
blåa druvor fyller magen,
bracero

Väl mött…

Californiens män är lata
och så bråkar de om pengar
dubbel lön får vi betala,
bracero
men om du tror du stupar
och att vi tar livet av dig
finns det andra som vill jobba,
bracero

Väl mött…

Hur kommer svenskarna i Finland att rösta?

Tankesmedjan Magma och Svensk Presstjänst, båda inriktade på Finlands svenskspråkiga del av befolkningen, har gjort en opinionsmätning om hur de svenskspråkiga kommer att rösta i det kommande riksdagsvalet.

Resultatet redovisas i en artikel i Hufvudstadsbladet, tyvärr utan särskilt många siffror och procentsatser.

Huvudbudskapet är att många av de svenskspråkiga, som röstade på Samlingspartiet i riksdagsvalet 2011, nu överväger att rösta på Svenska Folkpartiet. Jag kan själv förstå logiken i detta: Samlingspartiet, ett högerparti, lockade i valet 2011 en del av de högerborgerliga finlandssvenska väljarna, och det här partiet fick sedan också en finlandssvensk, Alexander Stubb, som ordförande och framstod därmed som ett mer naturligt alternativ för de svenskspråkiga i Finland. Svenska Folkpartiet är dock ett allmänborgerligt parti, även om det har en viss dragning till frisinnad liberalism. När nu Samlingspartiet inte riktigt lyckas, är steget inte så långt över till SFP för borgerliga finlandssvenskar.

Enligt den aktuella mätningen sker en återströmning till Svenska Folkpartiet bland finlandssvenskar i framför allt Helsingfors och Nyland. Ungefär var femte av dem som röstade på Samlingspartiet 2011 skulle nu rösta på SFP.

Andelen väljare som rötade på SFP i förra valet och som uppgav att de tänker göra det också i det här valet har stigit från 64 till 81 procent jämför med motsvarande undersökning 2011.

Kristdemokraterna, som ligger risigt till i de nationella galluparna, ligger hyggligare till i Vasa valkrets.

För Socialdemokraterna, som alltid ställer upp egna svenskspråkiga kandidater, verkar det överlag gå bra bland finlandssvenskarna. Särskilt väl till sägs de ligga i Egentliga Finlands valkrets – där verkar SFP också tappa.

Det finns när det gäller partisympatier klara könsskillnader bland de svenskspråkiga: Kvinnor röstar i större utsträckning än män på SFP och De Gröna, medan SDP är klart större bland män än bland kvinnor.

Slutligen finns det en stark korrelation mellan hemspråk och röstningsbeteende. Stödet för SFP är klart lägre bland de av de svenskspråkiga, som bor i tvåspråkiga hem eller i hem med finska som hemspråk.