Melodikrysset nummer 16 2015

18 april 2015 12:18 | Film, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 10 kommentarer

I dag innehöll Melodikrysset ganska mycket musik som jag inte var bekant med och som jag alltså måste identifiera med hjälp av nätet, och jag syftar då inte på Elvis Presley’s ”Kiss Me Quick” – det senare skulle ge ordet snabb – på finska.

Frida Appelgren (även känd som Muranius) minns jag i och för sig med melodifestivalbidraget ”Upp o hoppa”, men hennes ”Dunka mig gul och blå” – märklig titel – från 2008 tror jag att jag aldrig hade hört förut.

Britt Ekland känner jag förstås till som skådespelerska, men inte visste jag att hon också hade spelat in något på skiva, ”Do It To Me”.

Att dansband inte är mitt Gebiet vet ni ju, så inte heller Curt Haagers – och inte kände jag till ”Vägen till Paradiset” och ”Guardian Angel”. Fast Eldeman hjälpte oss ju att identifiera det söka ordet.

Och aldrig har jag sett ”You’ve Got a Mail” / ”Du har mail” heller. Själv skriver jag det för övrigt på svenskt maner, mejl. Fast Sinead O’Connor har jag ingenting emot.

”Triumfens ögonblick” har jag heller inte sett, men jag känner till Vangelis (Evangelos Odysséas Papathanassiou). Men jag är osäker på om jag har hört ”Chariots of Fire” tidigare.

Sylvia Vrethammar har jag hört, till och med live på en socialdemokratisk valupptakt. Och jag såg och hörde henne med ”Trivialitet” i Melodifestivalen 2013. Vidare minns jag att Stig Nahlbom och Åke Cato i Expressen en gång i världen döpte om henne till Vresiga Sylthammar.

Åke Cato har jag i min blogroll (liksom han har mig i sin), så jag följer honom fortfarande. För mig var han inte svår att känna igen i dialogen med Sven Melander – herrarna brukade uppträda tillsammans i TV under namnet Werner och Werner.

Ett äldre nummer från revyscenen är Jules Sylvains ”Jag är ute när gumman min är inne”.

Förr i världen gick de bästa låtarna i Eurovision Song Contest att komma ihåg – de blev örhängen. Ett exempel, från 1979, är det israeliska bidraget ”Hallelujah”. Det sjöngs av Gali Alari och Milk and Honey, vilket senare betyder honung.

Fast vi avslutar redovisningen med England.

Jag har allt av The Beatles i mina skivhyllor, således också ”Something”, på svenska Någonting.

Och Lasse Dahlqvist drogs också åt det engelska, åtminstone engelska. flottan som hade siktats vid Vinga. Fast egentligen var det väl hans göteborgskor, Ada och Beda, som drogs till den eller kanske snarare engelsmännen ombord.

I eftermiddag ska jag på konsert med OD, Orpehei Drängar, här i Uppsala.