Amerikanskt i Konserthuset

När jag gick längs Vakslagatan mot Uppsala Konsert och Kongress, slog vädret om till rasande hagelstorm. Då jag nästan var framme vid Vaksala torg, fångade en häftig vindby min keps, som hamnade på gatan. Och när jag böjde mig ner för att ta upp den, fick hagelstormen även mig att falla omkull. Plötsligt låg jag hjälplös på rygg i is- och lersörjan, men vänliga människor strömmade till och hjälpte mig upp. Jag kom inte fysiskt till skada, men i dag har jag borstat och borstat rocken för att få bort alla nu intorkade lerfläckar från ryggen och ärmarna.

Efter fallolyckan tog jag mig in i Konserthusets värme och väntade in de övriga i vårt sällskap. Först kom Birgitta tillsammans med Inger – Bengt var den här gången i Härnösand för föredrag. Sen kom, från Stockholm, Anna med sin dotter Amanda. Amanda är starkt musikintresserad och hade för kvällen fått överta morfar Bengts säsongkort.

Inger hade före konserten bokat bord för fem i Konserthusets restaurang, och om buffén där finns bara gott att säga.

* * *

Kvällens konsert med Uppsala kammarkorkester under ledning av Paul Mägi hade amerikanskt tema och hade getts rubriken ”Från nya världen”, och då anar ni, att Antonin Dvořáks kända verk från 1893 spelades. Dvořák, annars tjeck, kallades mycket riktigt till USA för att vitalisera musiklivet där och arbetade där under åren 1892-1895. Vad jag förstår, inspirerades han av det nya landet men längtade samtidigt hem, och båda de här miljöerna har satt spår i musiken. Jag är ganska bevandrad i amerikansk folkmusik och faktiskt även religiös musik, och jag kände omedelbart, redan i inledningen, igen inlånet ”Swing Low, Sweet Chariot”.

Flera temata återkommer i den här musiken, och orkestern spelade ljuvligt.

Det här verket har jag förstås hört förut, däremot inte de två verk som spelades före pausen.

Konserten började med ”Made In America” (2005) av Joan Tower (född 1938 och fortfarande i livet). Det rör sig om ett modernt verk, i vissa avseende ovant för örat – men även i det här fallet finns ett traditionellt inlån: ”America the Beautiful”. Den har jag i min skivsamling med Pete Seeger.

Aaron Copland (1900-1990) komponerade sin balett ”Appalachian Spring” till koreografen och dansaren Martha Graham. Också det här är spännande musik, men man skulle förstås vilja höra den tillsammans med balett för att på så sätt ta del av den i rätt sammanhang. Märkligt nog spökar en religiös folksång även i det här verkets slut: ”Simple Gifts”.