Eurovisionsschlagern drar i gång

Jag älskar ju inte bara OD – för att återknyta till en aktuell debatt – och klassisk och annan seriös konsertmusik – se mina noteringar om konserterna i Musikens hus – utan också schlager. Lördag efter lördag löser jag Melodikrysset.

Jag har som tidigare år följt den svenska uttagningen av Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest.

I kväll började serien av presentationsprogram i TV av de låtar som har vunnit de nationella uttagningsomgångarna. Mycket är förstås musikaliskt skräp, men några av de låtar som var med i dagens program hade i alla fall något extra, fast det där lilla extra var i de enskilda fallen av ganska olika karaktär.

Mitt forna hemland Estland fick högt betyg av den svenska jury som i studion bedömde låtarna och deras slagkraft, och, jo, den här låten höjde sig över mängden.

Själv gillade jag också Finlands bidrag, som utmanar genom att bryta konformismen.

Men sen kom kvällens stora överraskning, Australien. Se där, en tänkbar vinnarlåt.

Nu ligger ju Australien inte i Europa – men det gör ju inte Israel heller. Så kanske hamnar nästa eurovisionsschlagerfinal på andra sidan jordklotet, down under.

Danmark: Socialdemokratiet stort, till synes på de allierade partiernas bekostnad

Här kommer senaste nytt om de danska opinionsmätningarna. Vi utgår som vanligt från resultatet i folketingsvalet 2011:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,2 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

Socialdemokratiet har växt till sin storlek i, till och med över sin storlek i förra valet. Samtidigt har stödet till dess allierade i och utanför regeringen minskat, men det här kan ju vara resultatet av en rörelse i flera led.

Jag har för egen del antagit att partiets uppgång under senaste tiden har berott på uppstramningen av invandrings-, framför allt familjeåterföreningspolitiken. Men enligt en färsk undersökning ser de flesta danskar inte att det har skett någon sådan uppstramning.

Hur som helst, här kommer de senaste opinionsundersökningarna:

Ritzau Index fördelar för närvarande partisympatierna så här:
Socialdemokratiet 24,3 procent
Radikale Venstre 6,9 procent
Socialistisk Folkeparti 6,6 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Venstre 23,3 procent
Dansk Folkeparti 18,5 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 5,7 procent

Ritzau redovisar också de underliggande gallupundersökningar, som är sammanvägda i indexet. Den senaste är den här.

Voxmeter 19 april:
Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 6,4 procent
Socialistisk Folkeparti 6,5 procent
Enhedslisten 8,1 procent
Venstre 24,2 procent
Dansk Folkeparti 18,5 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 5,7 procent

Tidningen Berlingske gör en egen sammanvägning av olika gallupar, Berlingske Barometer, inte identisk med Ritzau Index. Den ser för närvarande ut så här:

Socialdemokratiet 24,4 procent
Radikale Venstre 6,4 procent
Socialistisk Folkeparti 6,4 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Venstre 22,7 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 5,8 procent

Finland: Väljarna snuvade gallupinstituten

Valresultaten i det finländska riksdagsvalet blev, möjligen med undantag för några mätningar/prognoser gjorda strax före målsnöret, inte de som hade förutspåtts i en lång grad gallupmätningar.

I och för sig segrade som väntat förra valets stora förlorare Suomen Keskusta (Centerpartiet), som 2011 bara fick 15,6 procent av rösterna och 35 mandat, med nu 21,2 procent, vilket gav 49 mandat. Men i en lång rad opinionsundersökningar har partiet legat flera procentenheter högre.

Som största parti blir nu Centern eller rättare sagt dess partiledare Juha Sipilä regeringsbildare, och han utesluter inte i förväg något av de stora partierna som regeringspartner, således inte heller det populistiska Sannfinländarna. Sipilä, som är civilekonom och företagsledare, företräder mot bakgrund av Finlands långvariga ekonomiska svårigheter en stram linje vad gäller statsutgifterna, egentligen en stramare linje än småfolksdelen av Centerns landsbygdsväljare önskar sig.

Det här skulle kunna utgöra grunden för en koalition med högerpartiet Kokoomus (Samlingspartiet), som i det här valet fick 18,2 procent av rösterna och 37 mandat. Men även om Samlingspartiet gjorde ett lite bättre val än väntat, åkte det ju på en rejäl smäll: I valet 2011 blev det största parti med 20,38 procent av rösterna och 44 mandat. Så det återstår att se, hur säkert partiledaren Alexander Stubb sitter i sadeln.

Varken Centern eller Samlingspartiet eller Socialdemokraterna utesluter i dag en regering, där också det populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna) ingår, och dess ledare, Timo Soini, förefaller vara pigg på att bli till exempel utrikesminister eller finans- eller inrikesminister. Sannfinländarna bär upp starkt invandrarkritiska stämningar – några av dess företrädare, enligt uppgift nu ännu fler i den nyvalda riksdagen, har gjort anmärkningsvärda uttalanden på det här området. (”Hallo-ahofalangen rycker framåt” lyder en rubrik i Hufvudstadsbladet.) Partiet är också starkt kritiskt till EU och till EUs aktuella stöd till Grekland. I socialpolitiska frågor värnar partiet småfolkets intressen, vilket säkert har bidragit till att partiet också i de här valet har tagit väljare från regeringspartiet Socialdemokraterna. I valet 2011 fick Sannfinländarna 19,05 procent av rösterna och 39 mandat, men partiet har sedan i opinionsmätningarna gradvis dalat – för att nu, 2015, plötsligt göra ett lyft igen och med 17,6 procent och 38 mandat i mandat räknat bli större än Samlingspartiet.

Valets stora förlorare är utan tvekan Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna), förr ibland största, ibland näst största parti. Det här partiet, som i valet 2011 blev näst största parti med 19,19 procent av rösterna och 42 mandat, landade i det här valet på 16,5 procent och 34 mandat. Partiledarbytet vände alltså inte trenden, så inte heller den nye partiledarens, Antti Rinnes, strävanden på finansministerposten. Än så länge har det inte rests krav på hans avgång, men jag undrar om inte de finländska Socialdemokraterna (i likhet med Centern under förra valperioden) skulle må bra av att sitta i opposition under den kommande valperioden – ett uttalande från Rinne på valnatten kan också tolkas i den riktningen.

En sak som skiljer SDP från mängden av finländska partier och som kanske kan bidra till partiets återkomst är det faktum att 21 av partiets nyvalda 34 riksdagsledamöter är kvinnor. Av Centerns nyvalda ledamöter är 70 procent män och bara 14 av 49 invalda kvinnor. Totalt är 41,5 procent av riksdagsledamöterna kvinnor.

Finland har ju en tradition av blocköverskridande regeringar, men får nu landet en regering utan deltagande av Socialdemokraterna, är det knappast troligt att Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) ställer upp som något slags vänsterlegitimation. Vänsterförbundet fick 7,1 procent av rösterna och 12 mandat mot 18,13 procent och 14 mandat i förra valet. Strategin att lämna den förra regeringen har alltså inte gett önskat resultat. Jag har sett någon ledande företrädare för partiet förklara det här med att allt fler av partiets traditionella väljare (många av dem gamla kommunister) dör, men inget parti kan ju i längden överleva, långt mindre växa, om det inte får tillskott av nya och yngre väljare.

Bättre gick det för Vihreä Liitto (Gröna Förbundet), Miljöpartiets motsvarighet i Finland. Det här partiet lämnade även det den förra regeringen, i deras fall på grund av beslutet om utbyggd kärnkraft. I förra valet fick De Gröna 7,35 procent av rösterna och 10 mandat, men nu ger dess 8,5 procent av rösterna 15 mandat. Jag har sett åtminstone någon spekulation om att partiet nu åter skulle kunna tänkas inträda i regeringen.

Plats i den får nästan alltid det allmänborgerliga Svenska Folkpartiet. Svenska Folkpartiet gjorde, med 4,9 procent och 9 mandat, ett bättre val än opinionsmätningarna hade pekat mot, i sak dock ungefär detsamma som 2011, 4,28 procent och också 9 mandat.

Kristillisdemokraattit (Kristdemokraterna) minskade däremot som väntat: fick nu 3,5 procent och 5 mandat mot 4,03 procent och 6 mandat 2011. Deras deltagande även i den kommande regeringen är avhängigt av hur denna i övrigt är sammansatt.