Nu flyttas Aalborg till Norge

22 april 2015 22:45 | Mat & dryck | Inga kommentarer

Må vara att Aalborg Akvavit numera är i svensk ägo – det är svenska Ratos som i huvudsak äger den från början norska Arcus-gruppen, som, efter ett först svenskt (Vin & Sprit), sedan ett franskt (Pernod Ricard) ägarmellanspel, har tagit över kronjuvelen bland danska snapsar.

Men nu förs Aalborg Akvavit även tillverkningsmässigt över till Norge. 83 års tillverkning i Danmark av Aalborg – givetvis i Aalborg – är därmed slut. Samma öde röner bittern Gammel Dansk, som har funnits sen 1964.

Arcus, förr i världen ett statligt företag, har många bra produkter, så det är inte det. Men det här att flytta tillverkningen av de här dryckerna, nationella kronjuveler på sitt område, utomlands är faktiskt kriminellt.

Jag hoppas Ratos går i drickat!

Fisksoppa till lunch och lite om min kärlek till fisk

22 april 2015 16:39 | Mat & dryck | Inga kommentarer

Min pappa var, som många kustbor i Estland, småbrukare och fiskare, och mamma, som kom från ganska fattiga hemförhållanden, lärde sig tidigt att laga mat av det jord och hav gav.

Mig gick det ingen nöd på – jag åt av den mat som stod på bordet, och jag förstår än i dag inte riktigt barn som ratar fisk (utom då möjligen fiskpinnar). Fast jag har faktiskt upplevt en period på gränsen till svält. Det var när vi, 1944 under flykten i Finland under en period var placerade i flyktingläger i Riihimäki. Under lång tid efteråt kunde jag inte förmå mig att äta havregrynsgröt. Därmed inget ont sagt om finnarna. De låg i krig och hade ont om resurser och mat. Dock såg jag och min yngre bror ut som små benrangel, när vi lite senare förflyttade oss norrut till ett ställe utanför Merikarvia, där pappa, som hade både båt och nät med, åter kunde försörja oss genom att fiska.

Hösten 1944 kom vi till Sverige, och efter lägervistelse i Härnösand hamnade vi åter i Njurunda söder om Sundsvall, där vi hade kommit i land. Vi fick hyra nedervåningen av ett litet hus i Juniskär, och i början fiskade pappa åter, dock i Löran (där vi hade kommit i land) och på Brämön. Också vår hyresvärd, muraren Kjell Nordin, levde mycket på fiske, särskilt under perioder av arbetslöshet.

Kjell hade potatisland och jordkällare, och den senare fick också vi nyttja för att förvara den potatis mamma fick av bönder i en näraliggande bondby, Juni, som lön för att ha deltagit i potatisupptagningen. (Behöver jag nämna att vi nästan ända sedan vi köpte vårt sommarhus i Öregrund 1969 också har haft potatisland? Dessutom odlar Birgitta grönsaker och har en stor kryddgård med alla örtkryddor som går att odla där.)

När pappa senare övergick till att arbeta i fabrik, fortsatte han ändå med att fritidsfiska, till exempel dra not.

För mig har lax aldrig varit lyxmat – pappa fiskade själv havslax, så vi hade det regelbundet på bordet. Här om dan berättade jag om att vi vid en middag för vänner serverade gravad sik – Birgitta lärde sig hur man gör av min estniska mamma, som också lärde henne att lägga in stekt strömming i ättikslag. Också det senare och även vanlig stekt strömming med potatis hör till mina älsklingsrätter. Men också rökt fisk, sik, abborre (en delikatess!) och ål, hör till det jag mer än gärna äter.

När vi först kom till Öregrund, fanns det i hamnen en liten fiskaffär, driven av en estlandssvensk, Walter Erkas, flykting liksom min familj. Där handlade vi färsk fisk regelbundet.

Numera har Coop Konsum som tur är en fiskdisk med lokalt fiskad fisk från det lokala fiskföretaget Stora Risten. Så på vårt Konsum köper vi till exempel rökta laxfenor och färska torskfiléer. Jag använder de senare bland annat till att på estniskt vis anrätta dem som wienerschnitzel fast alltså gjord på torsk.

Vi får då och då också hembesök av en kille som själv fångar fisk och sen bereder och röker den för försäljning. Också han säljer torskfiléer men även till exempel rökt och färsk sik. Det var sik, köpt av honom, som Birgitta gravade till vår söndagsmiddag för vänner helt nyligen.

Allt detta för att jag i dag till lunch serverade en fisksoppa, gjord på torsk. Jag tog fram den ur frysen och värmde den i soppgrytan – när jag kokar soppor från grunden, gör jag alltid en hel soppgryta.

Fisksoppor kan göras på många olika sätt – här gäller principen man tager vad man haver. Men i mitt grundrecept ingår torsk, skuren i små bitar, halva skivor av potatis, purjolök (ringar, bladbitar) och finklippt dill. Jag gör spadet mustigare med hjälp av fiskbuljongtärningar, och behövs det, förstärker jag sältan med lite seltin. Och så kryddar jag med vitpeppar.

När soppan var rykande varm, gick jag ut och kallade på Birgitta, som hade gått ut tidigt för att elda årets brasa med under året hopsamlade grenar och kvistar plus en del nedfallna löv och barr. Det här är tillåtet fram till slutet av april. Och jag kan försäkra att hon är försiktig: Hon eldar upp lite i taget i en stor grop i berget med en vattensamling som avgränsning – dessutom har hon dragit fram vår långa trädgårdsslang till brasan.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^