Vårkonsert med Orphei Drängar

Också i år gick vi på ODs vårkonsert, som vanligt i universitetsaulan. Och som vanligt hälsade vi på gamla bekanta, hemmahörande i det akademiska Uppsala. När vi efter konserten stod i södra porten, passerade och hejade bland andra Stefan Parkman, känd körledare här i staden – sa också sitt namn i förbifarten. Det behöver han verkligen inte göra – vi har träffats i ganska många olika sammanhang.

I motsats till capricerna är vårkonserten, även om presentatören, Mark Levengood, presterade både mycket personliga och mycket roliga inledningar, en mycket traditionell körkonsert. Och mycket riktigt hördes i inledningen bland annat Herman Sätherbergs och Prins Gustafs ”Vårsång” (”Glad såsom fågeln…”).

Men vintern var också närvarande i denna vårkonsert i april, till exempel genom Bjarni Thorarensens ”Winter” med musik av Robert Sund – Birgitta berättade senare, att hon hade berömt Robert vid den påföljande middagen på Norrlands nation. (Birgitta är så kallad moster i OD.)

Men det fanns mycket annat att musikaliskt också glädja sig åt under den här konserten, till exempel ”Tyger! Tyger! Burning Bright”, en text av William Blake (som jag har läst en del av), tonsatt av Brian Hughes.

Särskilt skulle jag vilja framhålla det finska stråk som fanns i den här vårkonserten: ”Etelä-pohjolainen piirilaulu”, en sydösterbottnisk ringdans av Toivo Kuula, Ole Eklunds och Lasse Mårtensons ”Jurmo” och så två sånger av Jean Sibelius, ”Sortunut ääni” (Vad har brutit tonens välde), en text ur ”Kanteletar”, och så ”Terve kuu” (Måne hell), en text ur ”Kalevala”.

Cecilia Rydinger Alins ledning av OD var som vanligt mästerlig.

* * *

Birgitta berättade sen, när hon kom hem från den efterföljande middagen på Norrlands, att hon hade placerats bredvid Mark Levengood och då bland annat hade berömt hans djärva och vackra klädsel, först en guldfärgad, sedan (vid middagen) en röd frack.

Mark Levengood kontrade med att säga att det Birgitta hade på sig såg ut att vara en nobelklänning. Birgitta berättade då att hon faktiskt hade haft den här tudelade skapelsen vid en kungamiddag, en obligatorisk del av nobelfestligheterna.

Kongressande Arbeiderpartiet fick opinionsmässigt bakslag

Arbeiderpartiets landsmöte har avlöpt planenligt. Jonas Gahr Støre har enhälligt valts om som ordförande, och i övrigt fick valberedningen, ledd av veteranen Martin Kolberg, också igenom sina förslag: Kjersti Stenseng blev ny partisekreterare, och till vice ordförande valdes Trond Giske och Hadia Tajik. Förre partisekreteraren Raymond Johansen får nu representera Oslo i partistyrelsen.

Aftenposten, Bergens Tidende och Adresseavisen har samtidigt publicerat en ny opinionsmätning från Respons, där det nu länge mycket framgångsrika Arbeiderpartiet har fått lite smolk i glädjebägaren: Arbeiderpartiet minskar i den här mätningen med 4,8 procentenheter och hamnar då på 37,3 procent. Men också det är ett väldigt högt resultat, kommenterar partiledaren. I stortingsvalet 2013 blev ju Arbeiderpartiets resultat 30,8 procent.

Samtidigt går det en smula upp för den blå-blå regeringen.

Høyre ökar med hela 3,9 procentenheter och hamnar då på 25,2 procent, vilket dock fortfarande är under partiets valresultat 2013, 26,8 procent.

Och Fremskrittspartiet, som i valet 2013 fick 16,3 procent, ökar med 1,4 procentenheter till 10,9 procent.

Det är svårt att se, vad i Arbeiderpartiets politik som skulle kunna motivera de här ökningarna, men kanske kan sådant som Arbeiderpartiets val av en invandrare till en av viceordförandeposterna och partiledarens stöd för tanken att Norge liksom Sverige ska erkänna Palestina ha spelat någon roll.

Riktigt lika bra går det inte för den blå-blå regeringens stödpartier i Stortinget.

Kristelig Folkeparti, som i valet stöddes av 5,6 procent, minskar i den här mätningen med 1,1 procentenheter till 5,2 procent.

Och liberala Venstre, som i valet fick 5,2 procent, minskar med 1,3 procentenheter till 5,0 procent.

Det tredje traditionella mittenpartiet, Senterpartiet, som satt i den förra regeringen, ledd av Arbeiderpartiet, minskar också med 0,3 procentenheter till 5,8 procent, vilket fortfarande är över partiets valresultat 2013, 5,5 procent.

De här båda partiernas tidigare regeringspartner, Sosialistisk Venstreparti, ökar visserligen med 0,1 procentenheter men ligger då, med 3,1 procent, fortsatt under fyraprocentsspärren. I valet 2013 hamnade partiet, med 4,1 procent, strax ovanför spärren.

Yttervänsterpartiet Rødt ökar med 0,3 procentenheter till 1,4 procent, mot 1,1 procent i valet 2013. Det här partiets chans ligger i att eventuellt kunna få tillräckligt många röster i Oslo för att få ett lokalt mandat där.

Miljøpartiet De Grønne slutligen, som i Norge inte tar ställning mellan blocken men ändå lutar lite mer åt vänster, ökar med 1,7 procentenheter och klarar då, med 4,4 procent, spärren. I valet 2011 fick det norska miljöpartiet bara 2,8 procent av rösterna men lyckades ändå få ett lokalt mandat i Oslo.

Efter valet i Estland: Upp för Socialdemokraterna, ner för Reformpartiet, upp för Fria partiet

Estland har, inte utan våndor efter valet, fått sin nya regering, i vilken ingår valets segrare, det delvis nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), plus Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som gjorde ett ganska dåligt val, och konservativa, kristna och estnationella Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), som gjorde ett ännu sämre val.

Reformpartiet, som i valet fick stöd av 27,7 procent, är nu i en gallupmätning från Turu-uuringute AS, nere på 22 procent, vilket inte tyder på att folk längre är övertygade om att det partiet lovade före valet är på väg att förverkligas. En sak som också kan ha påverkat Reformpartiets opinionsstöd negativt är utnämningen av Jürgen Ligi till ny minister för utbildning och forskning, en post som tidigare innehades av socialdemokraten och ryssen Jevgeni Ossinovski. Ligis förolämpande uttalande om ryssar hade lett till att han valde/tvingades att lämna den förra regeringen.

Socialdemokraterna, som också de har återkommit i regeringen, fast den här gången utan Ossinovski, klarar sig förhållandevis bättre i den här opinionsmätningen. De får där 17 procent, lite mer än i valet då de fick 15,2 procent. Det faktum att SDE har utsett en av de två kvinnorna i regeringen och att hon, Urve Palo, hör till de mer synliga ministrarna kan också ha spelat roll för den här uppgången.

Det nu i regeringen upptagna Fäderneslandet/Res Publika åkte på en riktig stjärnsmäll i valet och fick då bara 13,7 procent. IRLs bana utför har fortsatt även efter inträdet i regeringen – partiet är i den här mätningen nere på 10 procent och har då halkat ner på femte, näst sista plats bland riksdagspartierna.

Det parti som i stället ökar och går upp på fjärde plats är Vabaerakond (Fria partiet). Det här partiet, som i valet stöddes av 8,7 procent, är nu uppe i 12 procent. Vabaerkond, som är ett konservativt parti, bildat av bland andra konservativa som har lämnat Reformierakond, attraherar helt naturligt IRL-väljare men tar väl också konservativt lagda väljare från Reformpartiet. Vabaerakond fick en skjuts uppåt genom att synas mycket i regeringsförhandlingarna, som Reformpartiet hade inbjudit dem till (med armbågen, visade det sig).

Utanför den karusellen stod däremot den andra nykomlingen i Riigikogu, Riksdagen, Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa Folkpartiet). Det här partiet fick 8,1 procent i valet och stöds i den aktuella mätningen av 7 procent.

Det stora oppositionspartiet, Keskerakond (Centerpartiet), ideologiskt en släkting till finska Centern, Suomen Keskusta, blev i valet tvåa med 24,8 procent och stöds nu av 26 procent, vilket gör det till största parti i den aktuella mätningen. Dess ledare, Edgar Savisaar, ligger fortfarande på sjukhus efter att ha fått ena benet amputerat, men han och hans parti omfattas för närvarande utan att behöva göra något särskilt av folkets, särskilt de estniska ryssarnas sympati.