Sista Wallander-filmen?

3 april 2015 14:02 | Deckare, Film | Kommentering avstängd

Henning Mankell, lockades, mot god betalning antar jag, att, trots att alla hans Wallander-deckare var filmade, låta serien av filmer om den här polisen i Ystad fortsätta. Jag antar att det i kontraktet ingick vissa förhållningsorder, men han har inte själv varit inblandad i till exempel manusproduktionen för de här filmerna. Miljön är således fortsatt Ystad med omnejd. Kurt Wallander spelas av Krister Henriksson och hans dotter Linda, som till slut också blev polis, av Charlotte Jonsson. Återkommande medverkande är även poliserna Martinsson (Douglas Johansson) och Nyberg (Mats Nyman).

Jag vet inte, om det har varit ett krav från Mankell själv, i så fall för att få slut på serien, att Kurt Wallander i de sist producerade wallanderfilmerna gradvis skulle drabbas av allt svårare alzheimer. I den allra sista (?), i vart fall den sista av de hittills producerade filmerna i serien, ”Wallander – sorgfågeln” (2013) i regi av Lisa Ohlin och med manus av Björn Paqualin, är Wallander allt mer ansatt av sin sjukdom, och till slut, dock efter att ha varit den som har lyckats lösa det kriminalfall filmen handlar om, berättar han för kollegerna om vad han har drabbats av och att det här gör, att han nu också själv förstår, att han måste lämna sin polistjänst. Samtidigt blir det klart, att det sammanslagningshot som har hängt över polisstationen i Ystad är avvärjt.

Den egentliga kriminalhistorien har, trots några sedvanliga spänningsmoment, svårt att riktigt fånga mig. Historiens startpunkt är kidnappningen av en krögare, och eftersom den bransch han vekar i är full av skummisar, öppnar sig till att börja med ett så att säga naturligt fält för spaning. Men sedan visar det sig, att människor närmare honom själv – kolleger – har roller som Wallander inte hade väntat sig. Varför agerar till exempel Jenny Blom (Linda Ritzén), inlånad kollega från malmöpolisen, som hon gör? Och slutstriden, med polischefen Hans von Enke (Leonard Terfelt), kunde lätt ha blivit Wallanders sista strid.

Skärtorsdag

3 april 2015 0:00 | Mat & dryck, Trädgård, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Påskens religiösa innehåll är oss främmande, men Birgitta pyntar lika fullt som alltid huset påskfint. I de redan en smula grönskande syrenkvistar hon här om dan tog in och satte i krukor med vatten hänger hon påskfigurer. På köksbordet lägger hon en stor duk med tussilagomönster jag köpte åt henne inför en annan påsk för länge sen – jag köpte den i en konsthantverksbutik i Stockholm där jag på den tiden jobbade. På bordet ställer hon utöver en bukett med överdådigt blommande tulpaner också påsktuppar i olika storlek – flera av dem, bland annat några stora och mycket vackra, har jag köpt åt henne; annat av det här slaget köpte jag hem när jag var på journalistresa i Portugal efter revolutionen där.

Rum efter rum får prägel av påsken och dess färger.

Själv går jag efter lunch en ärenderunda i vår lilla stad. Min vänstra fot är svullen och jag har svårt att få på mig en normal sko, men eftersom snön har smält, tar jag i stället de sandaler jag brukar ha på sommaren. Det är originellt till vinteröverrock, men vad fan gör man? Som vanligt drar jag med mig min tantväska på hjul.

Först går jag till vårt lilla apotek och hämtar ut medicin som håller på att ta slut. Vis av erfarenheten ringde jag dit för ett par dar sen och kollade, och de hade som jag befarade inte det jag behövde, men varorna beställdes och skulle finnas där i dag. Det gjorde de också.

Därifrån gick jag till det näraliggande Systemet. Nej, vi har inte börjat dricka alkohol igen, men Systemet har en viss bredd på sitt alkoholfria sortiment. För kvalitet borgar numera det faktum, att även de här alkoholfria vinerna tillverkas av kända och välrenommerade vintillverkare.

Med ett antal vinflaskor i rullvagnen gick jag sen vidare till Coop Konsum, också i de flesta andra ortboendes ögon Öregrunds bästa och mest välsorterade livsmedelsbutik.

Jag skulle kunna ge många exempel på att det är så men jag nöjer mig med att konstatera, att Konsum i Öregrund har sinne för att komplettera Coops ordinarie sortiment med varor som har det där lilla extra, gärna livsmedel med lokal anknytning. I fiskdisken köper jag hem böckling, rökt sik och rökta laxfenor från ett förnämligt fiskeföretag på orten, Stora Risten fisk. När jag var liten, var min pappa yrkesfiskare, och han fortsatte också senare att fritidsfiska, så jag tror att jag är kompetent att avgöra, hur fisk ska smaka när den inte har fraktats långt och har anrättats, i de här fallen rökts, snabbt. Till middag i dag serverade jag laxfenor med kokt svensk småpotatis och skivor av färsk gurka.

Det här serverade jag på Flora-tallrikar och Flora-fat och i en Flora-karott från finska Arabia, och till maten serverade jag ett lätt kylt alkoholfritt vitt vin.

Så här äter vi förstås bara för att det är påskvecka.

Birgitta tjuvstartade redan i går.

Också hon hade varit på Konsum och köpt fisk från Stora Risten, men i hennes fall var det fråga om strömming. Till middag serverade hon egenstekt strömmingsflundra. Det som inte gick åt, gjorde hon inlagd strömming av, en matlagningskonst hon tog i arv efter min nu sedan länge döda mamma.

Det här vet jag sedan gammalt att Birgitta kan till fulländning, och det blev över förväntan, men hennes lunch i går tog mig med jätteförtjust överraskning. Den har vi aldrig ätit förut, men jag hoppas verkligen inte att det blir sista gången. Receptet på shakshuka med ägg, hade hon hittat i söndagens UNT, där den beskrevs som en typisk frukosträtt från Mellanöstern, men Birgitta serverade den alltså som lunchrätt direkt ur stekpannan, som hon ställde på underlägg på matbordet.

Ingredienser för fyra portioner (men vi – två – åt upp nästan alltihop):

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
1 burk körsbärstomater
1/2 tsk harissa (chilipasta)
1 tsk spiskummin
salt (vi använder seltin)
nymald svartpeppar
4 hönsägg (eller 8 vaktelägg)
100 g fetaost (eller 4-6 labneh-ostbollar)
färsk koriander eller bladpersilja
rostat bröd

1. Skala och hacka löken och vitlöken.
2. Hetta upp oljan och fräst det här på medelvärme cirka 5 minuter tills det mjuknar och utan att det tar färg.
3. Lägg i chilipastan och låt den fräsa med en minut.
4. Häll i körsbärstomaterna och mosa dem med en potatisstöt eller gaffel. Krydda med spiskummin och salt och peppar efter smak. Låt det koka ihop till en fin tomatröra.
5. Knäck i äggen och låt äggvitan stelna några minuter. Rör inte.
6. Smula över fetaost (Birgitta använde småtärnad sådan) eller lägg i labneh-bollarna. Klipp över koriander och strö gärna på chiliflagor/svartpeppar.
Ät med rostat bröd.