Finland: Vad ska Socialdemokraterna göra efter åtta raka förluster, i valet nyligen den allra största?

De finländska socialdemokraternas (Suomen Sosialidemokraatinen Puolue) nesliga valresultat, 16,5 procent, vilket placerar partiet på fjärde plats, har förstås utlöst diskussion i partiet om vad partiet nu borde göra.

Partiordföranden Antti Rinne, finansminister i den regering som fanns före valet (och fortsätter tills en ny regering är på plats), har inte släppt tanken på att regera vidare, nu tillsammans med valvinnaren Centern, Suomen Keskusta, och förmodligen ytterligare något av de stora partierna (Perussuomaslaiset – Sannfinländarna – eller Kokoomus – Samlingspartiet). För detta verkar han ha stöd i delar av partiet.

Men det finns också ledande socialdemokrater, som öppet förordar opposition. Undervisningsminister Krista Kiuru gick spontant på den linjen, och Liisa Jaakonsaari, nu EU-parlamentariker, tidigare minister, säger rakt ut att Antti Rinne och hela partiet nu saknar trovärdighet och partiet därför behöver vara i opposition.

Särskilt intressanta är kommentarerna från Jutta Urpilainen, som Rinne i maj 2014 lyckades avsätta från partiordförandeposten (och därmed från finansministerposten) med knapp kongressmajoritet, 257-243. Eftersom ordföranden i SDPs riksdagsgrupp var en av dem som slogs ut i valet, ville många av de nyvalda socialdemokratiska riksdagsledamöterna – en majoritet nu kvinnor – att Urpilainen nu skulle ställa upp som ny ordförande.

Urpilainen tackade dock nej.

Frågan är varför.

Antti Rinne förklarade vid socialdemokratiska riksdagsgruppens möte, att han hade erbjudit henne en ministerplats, vilket ju inte går att kombinera med posten som gruppordförande.

Jutta Urpilainen har en helt annan förklaring:

– Rinne hänvisade till att vi representerar olika politiska linjer, och att det är i partiets intresse att jag inte är gruppordförande.

– Eftersom partiet precis varit med om en valförlust vill inte jag vara den som är med och splittrar partiet på något sätt, utan respekterar den här planen, och är inte tillgänglig för poster i gruppledningen.

Vilka politiska linjeskillnader det handlar om vill hon inte utveckla.

Klart är att partiledaren sätter hård press på partiföreträdarna att sluta upp bakom hans förhandlingslinje. Den ovan nämnda minstern Krista Kiuru har redan tagit tillbaka vad hon spontant sa på valnatten.

Noteras bör att Jutta Urpilainen med 11.592 personröster var mycket nära det röstetal den sittande partiordföranden fick i riksdagsvalet.

Grønland skjuter på självständigheten

Grønland, länge en dansk koloni, har gradvis utökat sitt självbestämmande – när det gäller inrikespolitiken är landet i dag i stort sett en självständig stat. Men flera av de ledande partierna och politikerna, senast socialdemokratiska Siumuts (Framåt) partiledare Aleqa Hammond, som efter frikostig användning av statliga medel till egen och den egna familjens nytta nesligt fick lämna både partiordförandeskapet och statsministerposten, har betonat målet fullständig självständighet.

Siumuts nye partiledare, som efter valet i höstas också blev inatsisartut, ordförande för nalakkersuisut, regeringen, alltså statsminister, heter Kim Kielsen.

Kielsen har tillsammans med den danske kronprinsen Frederik besökt Japan och där i en intervju tydligt sagt något han även tidigare har varit inne på: Grønland har mer än nog av akuta problem som arbetslöshet, bostadsbrist, hotande budgetunderskott och fattigdom, vilket gör att frågan om självständighet knappast kommer att aktualiseras förrän någon gång i framtiden.

Helle Thorning-Schmidt: Danmark kommer inte att bidra till en solidarisk fördelning av flyktingar i Europa

Statsminister Helle Thorning-Schmidt (s) intervjuas i tidningen Politiken inför EUs toppmöte i Bryssel i dag. Mötet och intervjun handlar om den mycket akuta frågan om de afrikanska båtflyktingar som försöker ta sig över till Europa, och rubriken ovan är en översättning av rubriken i Politiken över tidningens intervju med Thorning.

Danmark ställer upp på EUs tiopunktsprogram men vill för egen del inte ställa upp på en mer solidarisk fördelning av asylberättigade flyktingar – Danmark är inte och kommer inte att vara en partner i en gemensam asylpolitik.

Det Danmark specifikt vill är att bidra till gränskontrollen i Medelhavet, dock inte primärt på så sätt att man plockar upp flyktingar ur de båtar de färdas i. En annan punkt som Thorning prioriterar, fast inte genom danska insatser, är åtgärder mot människosmugglare. Hon uppehåller sig också vid identifiering – alla ska lämna fingeravtryck – med motiveringen att de som inte har asylskäl ska kunna sändas hem.

Det stora borgerliga oppositionspartiet Venstre delar i de här frågorna i allt väsentligt statsministerns synpunkter.