Viss turbulens i täten på den finländska partisympatiligan

En ny gallup, publicerad i Helsingin Sanomat, stuvar om i täten på den finländska partisympatiligan. Det rör sig om en stor mätning – hela 2.446 personer har utfrågats.

Överlägsen etta bland de finländska partierna är numera Suomen Keskusta (Centerpartiet) med 24,5 procent. I valet 2011 blev partiet bara fyra i storleksordning med historiskt låga 15,8 procent och drog därav slutsatsen, att det skulle löna sig att vara i opposition, vilket har visat sig vara en korrekt bedömning.

Den regering som då bildades var enligt känd finsk modell en blocköverskridande koalitionsregering, och den kom att ledas av Kokoomus (Samlingspartiet), det traditionella högerborgerliga partiet, som blev störst i valet med 22,3 procent. Det här partiet har sen dess fått ny ordförande, Alexander Stubb, som också har tagit över ämbetet som statsminister. Det såg först ut att vara ett lyckat byte, men vad det nu beror på går stödet för Samlingspartiet i den senaste mätningen ned till 17,4 procent.

Socialdemokraterna, Sosialidemokraattinen Puolue, som också har fått ny ordförande, Antti Rinne, som har posten som finansminister, lyckas nu för andra mätningen i rad lite bättre. I valet 2011 blev partiet tvåa med 19,1 procent, men en bakgrund till partiledarbytet var att SDP i mätningarna fick historiskt låga tal och halkade ner på fjärde plats. När nu Rinne efter en rad utspel säkert har bidragit till att partiet i alla fall är uppe på 16,4 procent och, framför allt, om än knappt, har blivit tredje i stället för fjärde största parti, stiger hans aktier.

Ner på fjärde plats, med aktuellt stöd av 16,2 procent, halkar nu populistpartiet Perussuomalaiset (Sannfinnfinländarna), som i valet 2011 med 19,1 procent i och för sig blev fjärde största parti men med samma procenttal som Socialdemokraterna.

Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som hoppade av regeringen på grund av kärnkraftsfrågan, får i den här mätningen 8,3 procent mot 8,46 procent i valet 2011.

Och Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som hoppade av regeringen före dem, får 8,0 procent mot 8,1 procent i valet 2011.

De två återstående partierna finns kvar i regeringskoalitionen:

Svenska Folkpartiet, som i valet 2011 fick 4,3 procent är nu uppe på den nivån igen. Detta möjligen en återgång efter det att den svenskspråkige Stubb inledningsvis verkade ha dragit en del finlandssvenskar till sitt parti.

Däremot består krisen för Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), som i den aktuella mätningen stöds av 3,6 procent mot 4,0 i 2011 års val.

Arbeiderpartiet får 41,4 procent i ny norsk mätning

Arbeiderpartiet ligger åter på klassisk nivå, över 40 procent, i en ny mätning, gjord av Ipsos MMI för Dagbladet. I den aktuella mätningen får partiet stöd av 41,4 procent, vilket jämfört med föregående mätning i samma serie är en uppgång med 4 procentenheter. Ännu större är uppgången om man jämför med partiets resultat i stortingsvalet 2013, 30,8 procent.

Arbeiderpartiet tar väljare från alla håll, men några av de nytillkomna kommer säkert från partnern i den förra röd-gröna regeringen Sosialistisk Venstre, som trots en ökning med 0,5 procentenheter med 3,8 procent hamnar strax under fyraprocentsspärren. I valet låg SV med 4,1 procent strax ovanför spärren.

Nykomlingen Miljøpartiet De Grønne, som i valet 2013 fick ett mandat i Oslo men i landsgenomsnitt bara 2,8 procent, backar i den här mätningen med 0,9 procentenheter till 2,9 procent.

Och yttervänsterpartiet Rødt, som i samma val fick 1,1 procent, stöds den här gången av 0,9 procent, en uppgång med 0,3 procentenheter jämfört med föregående mättillfälle.

Det borgerliga parti som deltog i den röd-gröna koalition som föll i fjol, Senterpartiet, backar i den aktuella mätningen med 0,5 procentenheter till 5,1 procent. Partiets valresultat 2013 var 5,5 procent.

De båda koalitionsparternas vacklande stöd verkar ha gjort Arbeiderpartiet mer intresserat av att inför framtiden försöka knyta ytterligare ett mittenparti till sig. De här inviterna har närmast riktats till Kristelig Folkeparti, som i valet förra året fick 5,6 procent. Efter en mindre nedtur ökar nu KrF med 0,4 procentenheter till 4,9 procent.

Det tredje mittenpartiet, liberala Venstre, backar med 1 procentenhet till 4,4 procent, mot 5,2 procent i valet 2013.

Kvar att redovisa är då resultaten för de båda partier, som formellt ingår i den blå-blå norska regeringen.

I den här mätningen ökar det illa tilltygade högerpopulistiska Fremskrittspartiet med 0,8 procentenheter till 13 procent, vilket fortfarande är långt under partiets valresultat förra hösten, 16,3 procent.

Och det ledande regeringspartiet Høyre åker på en smäll: minskar 2,9 procentenheter och hamnar då på 23 procent mot 26,8 procent i valet förra hösten.

Ingen kommer undan politiken

I natt förflyttades jag i drömmen till mitt gamla värv som politisk discjockey: befann mig som så många gånger då åter på Bommersvik, dock i en sal som jag aldrig har sett där i verkligheten. Den var fylld av folk, och jag startade med att spela en georgisk låt – ingen jag har i min väldiga politiska skivsamling men till melodin vagt bekant – med en text jag inte begrep ett dugg av. Publiken applåderade ändå entusiastiskt innan jag ens hade fått börja berätta något om sångens bakgrund, vilken den nu var.

Den enda rationella förklaring till den här drömmen jag kan komma på är att Birgitta strax innan jag somnade kom hem från en middag med gamla politiska tjänstemän på energi- och miljödepartementen, där hon ju en gång i världen var chef, och att jag då entusiastiskt berättade om kvällens ”Moraeus med mera”, som jag med stigande entusiasm hade sett i TV.

Lasse Åberg, som jag med tiden har lärt känna en smula, eftersom han likt min hustru är hedersupplänning, framträdde med en ny, jämlikhetsinriktad (även för bananer) sång och ett manifest med kraven
§1 Bananens rätt i samhället
§2 Arbeta för en bättre bananomsorg
§3 Mindre banangrupper
§4 Banankonventionen ska följas
§5 Uppdatera AP-fonderna

Och så framträdde Marie Bergman med sin hit från 1976, ”Ingen kommer undan politiken”. Hon var väl som sångerska ännu bättre i yngre dar, men vilket sväng och vilket lyft den här låten fick genom att alla kvällens artister, bland dem Electric Banana Band, och stora delar av publiken sjöng med. Banarne genomförde en pardans med en av damerna i publiken.

Ingen kommer undan politiken

Svensk text: Ola Magnell, 1976.
Fransk-kanadensisk originaltext: Anna McGarrigle 1975 (”Complainte pour Ste-Catherine”)
Musik: Phillippe Tartartcheff, 1975

Trötta mamma, vagga lilla Lina,
dumma mamma, du får inte gå,
sjung en vals om blommorna och bina,
städa, mamma, damma och stå på

inte ger man fan i politiken,
för att man är konventionell

Byta blöja, läsa gammal saga,
Askungen får sin rike prins.
Kvinnan skulle vinnas och behaga,
nog är dom rara, men de finns

även om de jobbar i fabriken,
och ser fram emot en ledig kväll

Det tar tid för seden att försvinna,
vila, Lina, du som ännu kan,
när du vuxit upp och blivit kvinna,
lever du kanske som en man

som kan ägna tid åt politiken,
utan att störas av något gnäll

Busa Lina, snusa Tummeliten,
snart är det kärlek eller tji,
när du slitit färdigt för profiten,
är du inte längre attraktiv

ingen kommer undan politiken
för att man är servil och snäll
inte ger man fan i polemiken
fast man är trött varenda kväll

Ursprungligen utgiven på ”Kate & Anna McGarrigle” (Polydor, 1975), 1981 även på ”Entre la jeunesse et la sagesse (Kébes-Disc KD-990, 1981)

Marie Bergman spelade in den svenska versionen på albumet ”Närma mig” (1976) och fick en stor hit med den.