Barnens oförfalskade ramsor och rim från gator och gårdar

22 november 2014 16:15 | Barnkultur | 8 kommentarer

När Bengt af Klintbergs ”Pelle Plutt – ramsor och rim från gator och gårdar” kom ut 1983, då på Tidens förlag, gav jag den ett mycket entusiastiskt omdöme i min översikt ”Böcker ur julklappssäcken” i Aktuellt i politiken (s) nummer 21, den 15 december 1983. I avsnittet om bilderböcker skrev jag:

”Men bäst i det mindre formatet – och faktiskt också en konkurrent till Astrid Lindgrens och Ilon Wiklands nya Madicken-bok – är ändå ”Pelle Plutt – ramsor och rim från gator och gårdar” (Tiden) samlade av Bengt af Klintberg. Här finns räkneramsor och hoppramsor och sånger och gåtor och spökhistorier med mera, delvis sådant som passar varken söndagsskolan eller de fina salongerna. Och så Eva Erikssons underbart roliga bilder därtill!”

När jag nu (2014) läser om den, närmast för att En bok för alla har återutgett den, blir jag på nytt lika entusiastisk.

Roligast för mig personligen är det att hitta ramsor som jag minns från mina egna tidiga skolår här i Sverige – annat, men för den skull inte mindre roligt har, förstår jag av idiomet, sitt ursprung i stockholmska skolor. Fast den här vann säkert spridning i hela landet:

Ett två tre fyra
alla byxor äro dyra.
Den som inga byxor har,
han får gå med rumpan bar.

Och den här minns jag fortfarande melodin till:

Uppå våran gård
där står en gammal Ford
utan hjul och utan däck,
motorn den är väck.

Tittar man där bak,
så finns det inget flak.
Tittar man där förarn satt,
så finns det ingen ratt.

Den går på terpentin
och smör och margarin,
och startar du den än en gång
så går den dagen lång!

Och ”Faderittan satt på taket” behöver jag väl inte ens återge för att många av er ska komma ihåg texten. Detsamma gäller visorna om blodstänkta golv och Karl-Alfred boy.

Det här är en bok att köpa till barnbarn i lämplig ålder men faktiskt också till er själva, om ni har barnasinnet kvar.

Melodikrysset nummer 47 2014

22 november 2014 12:46 | Film, Mat & dryck, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 4 kommentarer

I dag hade jag problem med Melodikrysset. Jag vaknade senare än jag brukar, och eftersom jag är diabetiker och därför absolut inte ska hoppa över frukosten, var jag tvungen att ta med den in till mitt arbetsrum där jag har datorn och radion. De båda frukostmackor jag gjorde på det surbröd hustrun hade köpt i den lilla lantvarubutiken vi har i vår närhet fick i alla fall humöret att stiga.

Men till att börja med hade jag i dag kramp i fingrarna, något som inte bara försvårade googlesökningar utan också gjorde att jag inte riktigt kunde tyda det jag försökte klottra ner av Eldemans ledtrådar och till och med frågor. Men sen har jag lyssnat noga på snabbgenomgången och med hjälp av den förtydligat mina ledtrådar och svar.

Ålderskrämpor är inte kul att få. Den som ändå vill läsa mer om dem, kan ju gå vidare till bloggtexten närmast under.

Till råga på allt spelade Anders Eldeman i dag massor av ljudillustrationer som verkligen inte ligger mina egna musikminnen allra närmast.

Jag kan ju ha hört Alina Devecerskis hit från 2012, ”Flytta på dig”, men jag minns den inte.

”Sun Street” från 1986, med dess na-na-na-na, minns jag definitivt, men Katrina and the Waves fanns inte kvar i minnet.

Sonja Aldén känner jag förstås till och har hört en hel del med – men den nya ”Snön” hade jag tidigare inte hört.

Och Alice Cooper, i dag med ”School’s Out” från 1972, är mig naturligtvis bekant – men jag har faktiskt inte en enda Alice Cooper-skiva.

I dag gick det som sagt trögt, och det tog följaktligen till och med en stund att identifiera Agnetha Fältskog i ”Back On Your Radio”.

Och då är det väl lika bra att bekänna, att jag aldrig har tittat på Dame Edna (Barry Humphries) – i dag i ”I Will Suvive” – heller.

Mer förtrogen är jag med ”Mosebacke Monarki”, där Moltas Eriksson gjorde sin ”Norge”, den som fick en norsk replik kallad ”Sverige”.

Från en typ av rörliga bilder till en annan:

Jag har sett Hasse Ekmans ”Med dig i mina armar”, där titelmelodin komponerades av Kai Gullmar och dess text skrevs av Hasse Ekman själv.

”Trollkarlen från Oz” blev en underbar barnfilm med Judy Garland, och där förekom sången ”Over the Rainbow”. Jag har skrivit om både filmen och boken den bygger på, skriven av Frank L Baum – se ovan under Kulurspegeln, Barnkultur.

Charlie Chaplin har jag väl mer eller mindre komplett i min filmsamling, och jag har också själv skrivit om hans ”Moderna tider” – se ovan under Kulturspegeln, Film – där hans egenkomponerade ”Smile” ingår. På den hade Anders Eldeman hängt ”The Entertainer” med Scott Joplin. Den ingick i en mycket sevärd film med Paul Newman, ”Blåsningen”.

Äldre schlager glömmer jag heller inte så lätt. En sådan är ”Under ekars djupa grönska”, vars religiösa miljö – för att citera Anders Eldeman – är ”en gammal sockenkyrka”. Den minns vi med Carli Tornehave.

Sist ut i dag blir Björn Afzelius. Han skrev, med kubansk förlaga, sin fina ”Sång till friheten” 1982. Texten, som alltså handlar om friheten, inte någon kvinna, börjar ”Du är det finaste jag vet”.

Själv har jag alla Björns skivor, också hans sångböcker, signerade av honom själv efter en spelning under en av danska Socialdemokratiets partikongresser. Jag har faktiskt också träffat honom under en av norska Arbeiderpartiets valvakor, liksom jag själv välkomnad in i den innersta kretsen runt partiledare. Björn var omåttligt populär i våra grannländer och talade bland annat, kunde jag själv konstatera, idiomatisk danska.