Jag linkar in i sommaren

18 juni 2014 21:12 | Mat & dryck, Resor, Trädgård, Ur dagboken | 4 kommentarer

När barnbarnens, Viggos och Klaras, vårtermin tog slut och vårt morgonvärv som hjälp åt dem varannan vecka ändades, åkte Birgitta ut till vårt hus i Öregrund för de närmaste månaderna.

Själv hade jag fått tid hos en läkare på Vårdcentralen i Svartbäcken i Uppsala efter veckohelgen, så jag stannade kvar i stan så länge – jag orkade inte åka fram och tillbaka till Öregrund med min onda fot.

Det där onda finns nere i foten, och jag trodde aldrig riktigt på att stödstrumpor, som ju klämmer åt högre upp, skulle kunna bota det här – jag hade fått rådet att skaffa stödstrumpor av den förre läkaren jag konsulterade.

När jag den här gången linkade till Vårdcentralen, hade i och för sig den ibland svåra värken med centrum i högra stortån dämpats – men jag har vid det här laget lärt mig, att det går upp och ner med den. Lugnt och sakligt berättade jag för den unga kvinnliga läkaren, ny för mig, om mina symtom och pekade ut var centrum för det onda fanns, och hon slog med stor säkerhet fast vad det här med all sannolikhet berodde på: artros i stortåns grundled.

Artros kan opereras, berättade hon men föreslog som första alternativ byte till skor med hård sula som avlastar leden.

Specialskor av det här slaget finns, berättade hon, att köpa i en butik i närheten av Akademiska, och jag fick också adressen av henne.

Nästa vecka är jag ändå kallad till en undersökning på Akademiska sjukhusets avdelning för klinisk fysiologi, så då ska jag kombinera besöket där med att köpa de här skorna.

Men, som man kan förstå av kallelsen till Ackis: stortån är inte mitt enda problem.

Måhända är min fullkomligt pissiga kondition – jag måste, trots att jag drar en varuvagn på hjul, gång på gång stanna på vägen till och hem från Konsum – delvis förorsakad av min onda fot, men själv tror jag, att jag har andra problem, som rör hjärt-lung-komplexet.

Hoppas att jag får träffa en läkare också och inte bara får en hjärtundersökning.

* * *

En smula lättad över att åtminstone ha fått en vettig förklaring på mitt fotbesvär tar jag min packning, det mesta av den i min nya tantvagn, till buss 811 och åker ut till Öregrund, Birgitta och sommaren. Känslan i sinnet liknar faktiskt lite den från förr i världen, då jag åkte till Öregrund för midsommar- eller semesterledighet.

På vägen upp till huset passerar jag mitt stora stenparti, som Birgitta har varit snäll att rensa inför min födelsedag; stenpartiet lyser intensivt blått av akleja. Hon har nu använt sina ensamma dagar här ute till att rensa ännu mer i trädgården.

Hon har också hittat en för oss ny städfirma i Östhammar, som kan göra midsommarfint i huset. I går kom några damer därifrån, en av dem förresten boende här i Öregrund, och städade huset åt oss.

De skulle under eftermiddagen ha avlösts av fönsterputsare från samma firma, men när de anlände, hade det börjat regna, så de – en man och en kvinna – kom tillbaka i dag och putsade alla våra spröjsade dubbelfönster.

Birgitta har tvättat gardinerna och vid det här laget redan satt upp nystrukna sådana i sovrummet och köket.

Själv var jag i väg till Konsum och handlade mat – rökta laxfenor och färskpotatis – till dagens middag och ett och annat inför den stundande midsommarhelgen.

Fast dess förinnan, i morgon, är det min födelsedag; jag fyller 77.

Dottern, Kerstin, som jobbar då och inte kan komma har redan överlämnat sin födelsedagspresent, ett antal finska dricksglas i en serie som med åren har tagit allt minde utrymme i glasskåpet i vårt kök. Kerstin har stark och säker känsla för design, så det är inte bara sin egen barndoms glasförråd hon återställer.

Sonen, Matti, och hans drygt tvååriga dotter Ella kommer hit till Öregrund på födelsedagskvällen, och på midsommarafton ansluter också Karin, hans fru och Ellas mamma.

Lyckan är att ha barn och barnbarn som fortfarande bryr sig om en, när man är skraltig och fyller sjuttisju. Och att det inte verkar påtvingat.

”Åka farfar”, lär tvååringen säga enligt sin far.