Lettland: Socialdemokratiskt parti störst men hålls utanför makten därför att det domineras av ryssar

I Lettland genomfördes val till Saeimas (Riksdagen) den 4 oktober 2014.

Största parti, men nu med mindre framgång än 2011, blev det till den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet anslutna ”Saskaņa” sociāldemkrātiskā partija (Socialdemokratiska partiet Harmoni), som den här gången fick stöd av 23,13 procent och 24 mandat mot 28,36 procent och 31 mandat i 2011 års val. Dess aktuella stöd i en undersökning gjord i maj av Latvijas Fakti är 19,1 procent. Och i den allra senast mätningen från samma firma hamnar detta parti, som är anslutet till Socialistinternationalen, SI, på första plats med 18,6 procent.

Den ryska aggressionen mot Ukraina har väckt många antiryska emotioner till liv i Lettland, och troligen har detta bidragit till det ryssdominerade Harmonipartitets nedgång.

Det socialdemokratiska partiet, Latvijas Sociāldemokrātiskā Strādnieku Partija, kandiderade i det senaste valet inte på egen hand utan tycks ha stött och haft kandidater på listorna för regionernas parti, Latvijas Reģionu Apvienība. Det här partiet fick 6,47 procent av rösterna, vilket gav 8 mandat. Huruvida det fanns någon LSDSPare bland de invalda vet jag inte. I majundersökningen ligger regionernas parti på 2,4 procent, och det tycks inte längre klara spärren.

De borgerliga partier, som vann valet, bildade en trepartikoalition.

Störst av regeringspartierna blev liberalkonservativa Vienotība (Enhet) med 21,62 procent av rösterna, vilket gav 23 platser i saeimas. Enligt majundersökningen fick partiet stöd av bara 4,1 procent, och även i den aktuella undersökningen tycks det ligga under femprocentsspärren.

Mest framåt, + 8 mandat, i valet gick unionen mellan bönderna och de gröna, Zaļo un Zemnieku savienība, som med 19,74 procent av rösterna fick 21 mandat. Observera att De gröna i Lettland är ett mer högerinriktat parti än många andra gröna partier i EU. Unionen mellan bönderna och de gröna stöddes i maj av 19,9 procent men är nu nere på 18,5 procent.

Nationella alliansen, Nacionālā apvienība “Visu Latvijai!”-”Tēvzemei un Brīvībai/LNNK” fick 16,50 procent av rösterna och 17 mandat, vilket var en ökning med 3 platser. Stödet för dem är i den här undersökningen nere på 7,1 procent mot 6,2 i maj.

Ett nytt parti i senaste valet var No sirds Latvijai (Med hela vårt hjärta för Lettland). Det här partiet fick 6,91 procent och 7 mandat. Jag vet inget om det här partiet, men Wikipedias text om det säger, på knagglig översättning från lettiska som jag inte behärskar, att det är konservativt. Har jag förstått saken rätt, står kampen mot korruption högt på partiets valprogram. Det här partiet ligger enligt den senaste mätningen under femprocentsspärren. Hur som helst. Det fick i majundersökningen bara 1,4 procent.

I augustiundersökningen (men inte i den senaste mätningen) låg ett helt nytt parti över spärren. Det av den oberoende ledamoten i Saeimas Artuss Kaimins bildade ”Kam Pieder Valsts” (KPV), på svenska ”Vem äger staten?”, fick med hjälp av den publicitet han fick 6,1 procents stöd, men i den senaste undersökningen klarar det inte spärren. Via en artikel på engelska har jag tagit reda på att partiets viktigaste paroller är att skattebetalarna har rättigheter; statstjänstemännen ska tjäna dem.

I Lettland kryllar det av partier – en del försvinner eller fusioneras, några nybildas – men det skulle bara vara förvirrande att redovisa partier, som ofta får stöd av färre än en procent.

Dessutom är osäkerheten stor. I augustiundersökningen kunde 25,6 procent inte ange något bästa parti, och 12,4 procent angav partier som inte ens fanns med i den aktuella undersökningen.

Sommar i P1 med Johan Renck

Dagens Sommar-värd var Johan Renck, på den tiden han främst var inriktad på en musikkarriär Stakka Bo.

Hans senare insatser som filmmakare är jag inte särskilt väl bevandrad i, men jag har åtminstone läst om att han före David Bowies död gjorde videor med denne, och han spelade mycket riktigt ”Lady Grinning Soul” med Bowie.

Med sig själv, Stakka Bo, spelade han ”Mute”.

Mycket av den musik han i övrigt spelade i dag var rytmisk, bokstavligen slagkraftig, men bortsett från ytterligare några få grupper (Black Sabbath, Depeche Mode) var det han spelade okänd mark för mig.

Ganska länge var hans sommarprogram, med undantag för den återkommande storyn om hans svåra tandläkarskräck, mer filosofiska reflektioner över meningen med tillvaron än ett normalt sommarprogram, och jag är rädd för att detta kan ha fått många att stänga av radion. Mycket av det här verkade ha sin grund i en osäkerhet till och med i förhållandet till hans närmaste.

Men redan i en tidig passus om fadern, läkaren, snuddade han vid det tveksamma i alla privatiseringar, och mot slutet av programmet förvandlades detta till en lidelsefull predikan mot privatiseringarna av också viktiga samhällsfunktioner, det här att vi till exempel allt oftare betalar vården med egna pengar i stället för via skatten. Och hur i helvete kan vi privatisera allt mer av kriminalvåden samtidigt som antalet straffade/intagna påtagligt ökar?

För det här och annat liknande är jag beredd att förlåta Johan Renck för mycket av det alltför filosofiska och självbespeglande.

Också hans hållning i flyktingfrågan var sympatisk.