Sommar i P1 med Ahmad Khan Mahmoodzada

1 juli 2016 17:31 | Media, Musik, Politik | Inga kommentarer

På nätet hittar man lite olika uppgifter om Ahmad Khan Mahmoodzadas ålder – hans födelseår anges alternativt som 1994 eller 1995 och att han lämnade Afghanistan när han var 15 och kom till Sverige år 2011. Han är född i Kabul och är, men det är en gissning, pashtun, och familjen bodde senare i Bagram, där fadern drev någon form av servering.

Hans Sommar-program i dag innehöll också inledningsvis en kort skildring av några viktiga förändringar i Afghanistans nutidshistoria: Den sovjetiska ockupationen avlöstes av talibanvälde, vilket senare bland annat innebar, att hans pappa måste anlägga skägg och hans mamma bära burka. Slutet på det här markeras av att pappan liksom flertalet andra rakar av sig skägget.

Pappan, som själv inte har fått någon skolutbildning men förstår vikten av sådan, förstår vikten inte bara av att sonen får lära sig läsa och skriva utan också får gå i en skola, där man får lära sig engelska.

Det senare är säkert bakgrunden till att talangscouter inför en filminspelning kom till hans skola och sökte någon som kunde tänkas spela en barn/pojkroll i filmen ”The Kite Runner” (2007), på svenska ”Flyga drake”. Den här filmen bygger på ett manus av en afghansk författare men är en hollywoodfilm, om än en sådan med konstnärliga kvaliteter. Ahmad Khan Mahmoodzada fick senare pris för sin insats, men pappan gick under inspelningen inte med på att han skulle filmas utan byxor under ett våldtäktsförsök. Det här löste de amerikanska filmmakarna med hjälp av en stand in, vilket senare hemma i Afghanistan fick ödesdigra konsekvenser för den unge skådespelaren och hans familj. Visserligen hade varken talibaner eller likasinnade själva sett filmen, men ryktet gick, och familjen Mahmoodzada fick det allt mer hett om öronen. De hotades till livet och tvingades lämna sitt hem.

Pappan satsade då pengar på att Ahmad, som hoten i första hand riktade sig mot, skulle hjälpas komma i landsflykt; hans bröder bedömdes vara för unga för att klara av en riskabel flykt.

De människosmugglare pappan hade betalat tog honom först till Tadjikistan, sen till Ryssland (med uppehåll i Moskva) och därefter vidare till Vitryssland. Nästa tänkta anhalt var Litauen, men för att komma dit måste han och några andra iranska flyktingar ta sig simmande över en bred och kall flod. Via Polen och Tyskland (bland annat Berlin) tog han sig till slut till Göteborg i Sverige. Därifrån fortsatte han med hjälp av en landsman – hans egna pengar var helt slut – till Stockholm, där han trots sin myndighetsskräck sökte svensk asyl.

Beslutet dröjd i tre månader men ändade i ett nej – han skulle skickas tillbaka till Litauen. Men den vän han under den här perioden bodde hos hade hört, att EU-lagen på den här punkten skulle ändras, och efter ytterligare fyra månader blev det klart, att ensamkommande i åldrarna under 18 år skulle få stanna i det land dit de hade kommit.

Så Ahmad Khan Mahmoodzada fick bli laglig flykting och stanna – i hans fall blev det gymnasiestudier i Falun. Den här ambitiöse killen fick också snart en roll i ICAs reklamfilmer.

Och se – en dag fick han telefon från en yngre bror, som nu hade lyckats ta sig till Stockholm. Därefter, hann han också berätta, har också pappa, mamma och de yngsta syskonen lyckats ta sig till Sverige.

Afghanistan hör i dag inte till de mest prioriterade länderna, när det gäller flyktingmottagning. Men nog är Ahmad Khan Mahmoodzada och hans familj exempel på att det också i Afghanistan finns människor, som har behov av att få asyl.

Om det här sista, alltså den svenska åtstramningen, sa dagens sommarpratare faktiskt ingenting. Tvärt om hade han bara gott att säga om Sverige.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^