Sommar i P1 med Bertil Hult

Bertil Hult hade under sin egen skoltid svår dyslexi, ett handikapp som sedan ärvdes också av hans söner. Hans oförmåga att lära sig läsa och skriva hånades av hans lärarinna, och han placerades i hjälpklass. Sådana här erfarenheter kan knäcka de bästa – märk att dyslexi inte har något att göra med bristande begåvning – och Bertil Hults väg ut i livet blev ganska krokig. Han slutade skolan vid 16 års ålder.

Men han lyckades till slut ändå få jobb som postutdelare på Skandinaviska Enskilda Banken, och det var där han fick knuffar i rätt riktning. Först av en chef som sydde igen fickorna på hans ständigt säckiga byxor, sen genom att han uppmanades åka till England, vilket han så småningom gjorde men först efter att ha fått sparken. Han åkte till London och jobbade på ett skeppsmäkleri och lärde sig samtidigt engelska.

På den vägen är det. Den här unge mannen hade läs- och skrivsvårigheter, men med rätt knuffar och vägledning lyckades han inte bara försörja sig utan gradvis bli nästan ofattbart rik, ironiskt nog genom att bygga upp företag som främst är inriktade på utbildningsverksamhet. Han har, så småningom med flertalet av sönerna som nyckelpersoner i företaget, byggt upp verksamheter i vid det här laget 53 länder och med sammanlagt 43.000 anställda. I sitt Sommar-program i dag pratade han ganska mycket – alltför mycket – dels om alla dessa företag, dels om alla ställen/länder han och hans familj har bott på/i under årtiondenas lopp.

Det här senare blev ganska ytligt utom på en punkt, varför han och huvudkontoret till hans företag lämnade Sverige. Det här skedde på 1970-talet, och skälet till landsflykten var de av LO initierade löntagarfonderna. Det och det faktum att han också har engagerat sig i en svensk friskolekoncern vittnar om att han värderingsmässigt inte stod åtminstone dåtidens arbetarrörelse nära.

Fast för egen del tyckte jag, att det Bertil Hult hade att säga om dyslexi var betydligt mer intressant.

Eftersom Bertil Hult är 75 år gammal, tyckte jag till att börja med att hans musikval var förvånansvärt modernt. Han började till exempel med Carla Bruni och ”Raphael” och fortsatte sen med Ace Frehley och ”New York Groove”. Och sen spelade han i tur och ordning Bo Kaspers Orkester, Neil Young, Linda Ronstadt med flera, Lisa Ekdahl, Louis Armstrong, Pete Townsend, Alison Kraus med flera, Björk, Johnny Cash, Randy Newman och Tom Waits.

Men sen visade det sig, att Hult själv inte hade något förhållande till musiken han spelade. Han berättade att han hade fått hjälp av yngste sonen med att välja den.

Danmark: Fortfarande övervikt för vänstersidan

Vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 3 juli, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 7,0 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 20,3 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 7,3 procent

Regerande borgerliga Venstre får i den här undersökningen ett lite högre stöd än i den förra i samma serie.

Ritzau Index, en sammanvägning av ett antal färska opinionsmätningar, gjord av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,3 procent
Radikale Venstre 4,7 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 7,2 procent
Venstre 17,7 procent
Dansk Folkeparti 20,1 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,6 procent

Detta uppdaterade genomsnitt skulle ge det röda blocket 50,3 procent och 89 mandat, om de vore val i dag och det här vore valresultatet. Motsvarande siffror för det i dag styrande blå blocket är 49,2 procent och 86 mandat.

Norska opinionsmätningar motsäger varann

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

TNS Gallups opinionsmätning för TV 2 ger åter ett relativt lågt utfall för Arbeiderpartiet, påtagligt lägre än det från en annan undersökning, som jag nyligen redovisade. Medan de danska opinionsmätningarna från olika institut ger en ganska samstämmig bild av det politiska läget, ger de norska motsvarigheterna påfallande ofta ganska skiljaktiga utslag inte bara för Arbeiderpartiet.

Høyre 24,9 procent (+ 1,0 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,9 procent (+ 0,2)
Venstre 4,5 procent (- 0,3)
Kristelig Folkeparti 5,1 procent (+ 1,0)
Senterpartiet 7,0 procent (+ 1,1)
Arbeiderpartiet 32,2 procent (- 2,7)
Sosialistisk Venstreparti 4,7 procent (+ 0,2)
Rødt 2,9 procent (+ 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 2,6 procent (- 1,5)

Kristelig Folkeparti ökar i den här mätningen. Medan MDG, som i den förra undersökningen jag redovisade låg över spärren här befinner sig långt under den. Lilla yttervänsterpartiet Rødt gör ett häftigt skutt uppåt.