Sommar i P1 med Johan Renck
28 juli 2016 18:03 | Film, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | Kommentering avstängdDagens Sommar-värd var Johan Renck, på den tiden han främst var inriktad på en musikkarriär Stakka Bo.
Hans senare insatser som filmmakare är jag inte särskilt väl bevandrad i, men jag har åtminstone läst om att han före David Bowies död gjorde videor med denne, och han spelade mycket riktigt ”Lady Grinning Soul” med Bowie.
Med sig själv, Stakka Bo, spelade han ”Mute”.
Mycket av den musik han i övrigt spelade i dag var rytmisk, bokstavligen slagkraftig, men bortsett från ytterligare några få grupper (Black Sabbath, Depeche Mode) var det han spelade okänd mark för mig.
Ganska länge var hans sommarprogram, med undantag för den återkommande storyn om hans svåra tandläkarskräck, mer filosofiska reflektioner över meningen med tillvaron än ett normalt sommarprogram, och jag är rädd för att detta kan ha fått många att stänga av radion. Mycket av det här verkade ha sin grund i en osäkerhet till och med i förhållandet till hans närmaste.
Men redan i en tidig passus om fadern, läkaren, snuddade han vid det tveksamma i alla privatiseringar, och mot slutet av programmet förvandlades detta till en lidelsefull predikan mot privatiseringarna av också viktiga samhällsfunktioner, det här att vi till exempel allt oftare betalar vården med egna pengar i stället för via skatten. Och hur i helvete kan vi privatisera allt mer av kriminalvåden samtidigt som antalet straffade/intagna påtagligt ökar?
För det här och annat liknande är jag beredd att förlåta Johan Renck för mycket av det alltför filosofiska och självbespeglande.
Också hans hållning i flyktingfrågan var sympatisk.
No Comments yet
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^