Partisympatierna i Estland kartlagda, också med hänsyn till etnicitet, bostadsort och ålder

TNS Emor har för nyhetsbyrån Emor gjort en undersökning av partisympatierna i Estland. Undersökningen har genomförts under perioden 12-19 augusti.

Störst är fortsatt det lätt vänsterpopulistiska Keskerakond (Centerpartiet), som stöds av 25 procent (- 1 procentenhet jämfört med förra mätningen). Partiet fick 27,7 procent av rösterna i valet 2015. Partiet befinner sig i opposition.

Det nyliberalt anstrukna regeringsledande Reformierakond (Reformpartiet) är med 20 procent (+ 2 procentenheter) efter en kännbar nedgång nu åter näst största parti. I valet 2015 stöddes det av hela 30 procent. Nedgång respektive återhämtning kan åtminstone delvis förklaras med att man har bytt utrikesminister: den av faderns tveksamma affärer nersolkade Keit Pentus-Rosimannus byttes ut mot den mycket rutinerade Marina Kaljurand.

Ner på tredje plats halkar då Vabaerakond (Fria partiet), som får 17 procent (- 2 procentenheter). Partiet fick 8,7 procent i valet, men har gradvis ökat, bland annat på Reformpartiets bekostnad. Vabaerakond är borgerligt men ganska pragmatiskt, således inte heller främmande för att samarbeta med vänsterpartier.

Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) råkade i valet ut för en smäll och fick då stöd av bara 15,2 procent. I den här mätningen ligger partiet kvar på 16 procent. Partiet har bytt ordförande, från Sven Mikser (som sitter kvar som försvarsminister) till ryssen Jevgeni Ossinovski, före detta minister som sitter kvar i Riigikogu (Riksdagen) och i sin nya position som partiledare försöker föra förhandlingar med regeringsledande Reformpartiet och regeringspartnern IRL om att få större genomslag för socialdemokratisk politik i regeringsprogrammet.

Det finns många socialdemokrater som vill att deras parti ska lämna koalitionen, men på den punkten är partiopinionen delad: 40 procent vill att partiet ska sitta kvar i koalitionen, medan 45 procent tycker att man ska lämna den.

IRL, Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), är ett konservativt, kristet och estnationalistiskt parti, som med 13,7 procent i valet råkade ut för en ännu större smäll än SDE. IRLs stöd har visserligen ökat med en procentenhet sen föregående mätning, men partiet ligger kvar på 9 procent.

På 9 procent ligger också Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa Folkpartiet), vilket är oförändrat. I valet stöddes partiet av 8,1 procent.

Undersökningen har också försökt kartlägga hur faktorer som etnicitet och ålder påverkar partivalet.

Keskerakond har ett enastående stöd bland icke-ester (till största delen ryssar): 75,8 procent. Tvåa bland ryssarna kom Sotsiaaldemokraatlik Erakond med 9,6 procent.

Bland esterna väljer 23,7 procent Reformierakond, 19,9 procent Vabaerakond och 17,5 procent Sotsiaaldemokraatlik Erakond, medan bara 12,4 procent väljer Keskerakond.

I huvudstaden Tallinn, där det bor många ryssar, stöds Keskerakond av 33,6 procent. Reformierakond får där 17,7 procent, Vabaerakond 15,8 procent och Sotsiaaaldemokraatlik Erakond 14,5 procent. I områdena i öster är Socialdemokraternas stöd högre, 19,4 procent.

I gruppen 18-24-åringar är stödet för Keskerakond 25,2 procent. I det här åldersskiktet är Sotsiaaldemokraatlik Erakond tvåa med 24,1 procent.

Också i åldersgruppen 25-34 år leder Keskerakond med 25,8 procent, följt av Reformierakond med 16,8 procent och SDE med 16,1 procent.

Den enda gruppen där Vabaerakond med 24,5 procent är på första plats är åldersgruppen 35-49 år. Tvåa med vartdera 22 procent ligger Keskerakond och Reformierakond. Efter dem kommer SDE med 13,9 procent.

I gruppen 50-65 år är Keskerakond störst med 22,6 procent. Sen följer Reformierakond med 20,6 procent samt SDE och Vabaerakond med vartdera 10,6 procent.

I den äldsta gruppen, 66-74 år, är stödet för Keskerakond störst med 33,3 procent. Refomierakond får här 24,9 procent, SDE bara 8,8 procent.

Till de intressanta resultaten hör också att Keskerakond är största parti på samtliga tre utbildningsnivåer.

Dramatiskt fall för Arbeiderpartiet i ny mätning

Aftenposten och Bergens Tidende har låtit Respons Analyse göra en undersökning av norrmännens politiska preferenser:

Arbeiderpartiet 29,8 procent (- 5,6 procentenheter), 30,8 procent i stortingsvalet 2013
Sosialistisk Venstreparti 3,4 procent (+ 0,5 procentenheter), 4,1 procent 2013
Senterpartiet 7,9 procent (+ 0,5 procentenheter), 5,5 procent 2013 – Senterpartiet hör till den rödgröna sidan
Rødt 2,5 procent (+ 0,0 procentenheter), 1,1 procent 2013
Miljøpartiet De Grønne 4,8 procent (+ 0,1), 2,8 procent 2013 – MDG är blockneutralt
Kristelig Folkeparti 5,4 procent (+ 0,1 procentenheter), 5,6 procent 2013
Venstre 4,8 procent (+ 0,1 procentenheter), 5,2 procent 2013
Høyre 25,3 procent (- 1,2 procentenheter), 26,8 procent 2013
Fremskrittspartiet 11,1 procent (+ 1,9 procentenheter), 16,3 procent 2013

Arbeiderpartiets nedgång förklaras i Aftenposten med AP-ledaren Jonas Gahr Støres uppträdande i en valdebatt i TV.

Vice ordföranden i Arbeiderpartiet Trond Giske tror inte på en nedgång av den här storleken och hänvisar till andra undersökningar.

Vissa undersökningar inför valet pekar ändå på att personfrågor ibland spelar stor roll i de norska valen. I Oslo är till exempel den mångårige byrådslederen Fabian Stang, Høyre, mycket populär – 52 procent av osloborna, däribland 26 procent av arbeiderpartiväljarna, vill ha honom kvar. Men när Arbeiderpartiets ordförandekandidat Raymond Johansen ställs mot Høyres Sten Berger Røsland, vinner han med 45 procent mot 37.

Om hemkänsla

Så ljuvligt somrigt som vädret är nu, önskar jag verkligen att barnen och barnbarnen kunde vara hos oss här i Öregrund.

Nå, jag har kontakt med dem ändå, på lite olika sätt.

Matti och Karin samt deras Ella och hennes lillasyster Sofia fick ju lov att åka hem lite tidigare än de hade tänkt sig, detta eftersom de hantverkare de hade städslat plötsligt hade tid att inspektera deras nya lägenhet och diskutera renoveringsåtgärder. Matti och hans familj bor tillfälligt i en lägenhet i Hammarby sjöstad, och de har lyckats hitta en bostad att permanent ta över i samma stadsdel, helt nära deras nuvarande bostad, alltså en övergångslösning.

I den har treåriga Ella haft eget rum, som hon stolt förevisade för farfar och farmor när vi var där och hälsade på. Hon har trivts jättebra i den här lägenheten, så hennes mamma och pappa har förstås undrat, hur hon skulle reagera, när hon fick veta, att de skulle flytta igen. Så de tog det lite varligt och berättade inte på en gång.

Men Ella är en mycket klipsk treåring, så när hon för tredje gången på kort tid fick följa med på inspektion av den nya lägenheten, hade det uppenbarligen gått upp ett ljus:

– Pappa, ska vi bo här?

Jo, det fick ju pappa medge.

Det intressanta var då treåringens mycket trygga och positiva reaktion: Vilket rum skulle bli hennes rum? Var skulle sängen stå, och var skulle hyllan med hennes DVD-filmer och böcker stå? Och var skulle pappas och mammas rum vara?

Matti förklarade och pekade, och dottern var mycket nöjd.

* * *

I veckan som var avbröt vi, trots det vackra vädret, momentant vår vistelse i sommarhuset i Öregrund. Vår dotter Kerstins barn, Viggo och Klara, började skolan igen efter sommarlovet.

Viggo, stackarn, bröt armen – armbågen – och fick gå med armen gipsad uppifrån och ner under hela Kerstins semester. Han befriades från gipset precis lagom till skolstarten.

Hans lite yngre syster Klara fick av morfar och mormor i födelsedagspresent pengar till efterlängtade ridlektioner, och nu har hon klarat av de första. På den allra första fick hon bara bekanta sig med stall och hästar och utrustning och termer, men andra gången hade hon fått rida, vilket hon hade klarat utan missöden.

Kerstin hade städat lägenheten fint inför sina föräldrars ankomst från landet, och mitt på köksbordet låg plastförpackat ett bröd med tydlig adress till hennes pappa: ett estniskt surbröd.

Hon hade bakat det själv. Hon kan. Hon är faktiskt bagare till yrket.

Jag har njutit av det här brödet, varje morgon ätit ett par skivor av det till frukost.

Det här är min barndoms bröd, det bröd som min mamma och tusentals andra estniska kvinnor som kom till Sverige under den stora estniska flyktingvågen under slutet av andra världskriget bakade.

Det här brödet föll också andra än oss ester i smaken, och under alla år då jag jobbade på Socialdemokratiska partistyrelsen i Stockholm, avslutade jag alltid arbetsveckan med att inför den stundande veckohelgen gå till saluhallen vid Hötorget och i Toomings bageri köpa två sorters estniskt bröd, det ena alltså surbröd, och dessutom något vitt bröd från Ungern, Grekland eller Italien.

Till det här hade jag köpt goda pålägg på Konsum i huset där jag jobbade på Sveavägen. Där köpte jag också det ryska te i blå-röd plåtask jag bryggde en hel tekanna av till fredagskvällens smörgåsmiddag. Det gjorde särskilt gott de höstkvällar när vi hade åkt ut till ett utkylt hus i Öregrund för att bara få vara en familj, några som särskilt hörde ihop.