Sommar i P1 med Magnus Böcker

Magnus Böcker är en näringslivshöjdare, främst känd genom sina insatser för börserna både här och i Singapore, där han fortfarande bor. Han är född i Sköllersta utanför Örebro och uppvuxen i Karlskoga, men eftersom hans födelseår är 1961 och jag var ledarskribent på Örebro-Kuriren och Karlskoga-Kuriren i mitten av 1960-talet, är det föga troligt att han – ens om hans föräldrar skulle ha läst de här tidningarna – någonsin har blivit påverkad av mina politiska åsikter. Nej, Magnus Böcker har en stabilt borgerlig samhällssyn. Inte heller delar jag hans vurm för motorsport.

Jag har i samband med en långresa gjort ett uppehåll i Singapore, för övrigt då bott på det berömda Raffles Hotel, ett arv från tiden som brittisk koloni, och också sett en del av den övriga staden. I sitt Sommar-program i dag tyckte jag att Böcker överdrev Singapores multikulturalism. Jo, visst finns det en del européer och ännu fler malajer där, men den här stads-staten, belägen längst ut på en halvö, domineras ganska kraftigt av kineser. Ekonomiskt har den här kinesdominerade enklaven varit riktigt framgångsrik, men trots att styret där tidigare var mer vänsterinriktat än i dag, har inte riktigt alla lyfts till ett ekonomiskt, socialt och kulturellt bättre liv, och med den högervridning av politiken som har skett även i Singapore, är det svårt att se en bestående ljusning för dem som har ställts utanför.

Magnus Böcker hör för sin del till dem som pläderar för en kapitalism med mänskligt ansikte som lösningen på ekonomiskt eftersatta gruppers och områdens problem. Jag tillåter mig tvivla.

Den musik Magnus Böcker spelade – Mott the Hoople, Aerosmith, Cher, Queen – hade till stor del sina rötter i sjuttitalet, fast inte i det radikala sjuttitalet, och Guns N’ Roses, Rihanna och Bon Jovi slog igenom först på åttitalet. Nils Landgren spelade han förmodligen på grund av låtens titel, ”I Will Survive” – men Landgren kommer ju ursprungligen från Degerfors.

Och ”Jag vill vara din Margareta” med Sten & Stanley var förstås en hyllning till den tidiga ungdomens Karlskoga.

Sommar i P1 med Annika Norlin

Annika Norlins Sommar i dag var säkert ett av de program i den här serien som regelmässigt gör lyssnarna förbannade, med viss rätt om dessa anser, att sommarprogrammen ska handla om folk på badstranden, på vägarna och i hängmattan.

Missförstå mig inte – jag har själv en stark dragning till sommarkåserier. Men om det nu inte längre finns någon grundregel för programmet av det citerade slaget, så måste ju Sommar, så som var fallet i dag, förstås också få handla om ett ämne som mens. Och mens är ju i grunden inte bara något som regelbundet drabbar kvinnor i fertil ålder. Jag vet av egen erfarenhet att mensperioderna blir återkommande helveten för många kvinnor, får effekter som man verkligen inte får negligera, ännu mindre avfärda genom att skämta.

Om allt detta talade Annika Norlin kanhända alltför utförligt för just ett sommarprogram, men ingen bör ifrågasätta hennes kompetens i ämnet. Hon har egna erfarenheter av de fysiska och psykiska plågor mensen kan förorsaka, och eftersom hon också är forskare har hon en sådans analytiska sinnelag för fakta.

Som sommarpratare är hon lätt att följa, eftersom hon förenar forskarens fackkunskap med journalistens presentationsförmåga – hon har arbetat också som journalist.

De här båda sidorna hos henne är kanske inte lika kända som hennes framgångar som skiv- och scenartist. I de senare egenskaperna framträder hon under namnen Säkert! och Hello Saferide.

Dessa sina olika professioner lyckades hon på ett lysande sätt förena i den låtlista som löpte genom hennes Sommar, dock inte genom att spela egna låtar. Jag nöjer mig med att citera ett antal låttitlar: ”Hormones”, ”Pms”, ”Man vänjer sig”, ”Pregnant Women Are Smug”, ”The Pill”, ”Borderline” och ”Hurt”, oftast dessutom låtar till hörvärd musik.