Melodikrysset nummer 32 2015

8 augusti 2015 12:10 | Film, Musik, Teater, Ur dagboken | 2 kommentarer

När jag i går tillfälligt kom in till lägenheten i Uppsala, visste jag redan, att ett häftigt åskväder hade kvaddat vår gamla trådlösa router men att dottern hade köpt en ny, också fått Birgittas dator att fungera – min hade hon inte hunnit ansluta. Så jag försökte själv sent i går kväll men något gick fel.

Nå, i morse gick jag därför till hustruns dator i andra ändan av lägenheten och lyckades med mitt password göra den användbar för mitt lördagsändamål, Melodikrysset. Jag tog också med min radio och ställde den på hustruns skrivbord.

Dagens svåraste fråga, för mig alltså, var att komma på vad det var för fransman som sjöng ”Time”. Men eftersom jag bara saknade en bokstav i efternamnet, provade jag redan i första försöket med Guetta, och det visade sig finnas en David Guetta.

Filmfrågor är lätta respektive svåra beroende på om man har sett filmen i fråga.

Mycket lätt för mig var det till exempel att känna igen ”As Time Goes By” ur ”Casablanca” med Humphrey Bogart och Ingrid Bergman.

Däremot har jag inte sett ”Meirmaids” från 1990, där Cher, från USA, sjunger ”Baby I’m Yours”.

Och ”Den blå lagunen” från 1980 – den som skulle ge oss ordet lagun – har jag nog inte ens hört talas om.

Dagens musikteaterfråga var däremot jätteenkel: ”My Fair Lady”, där ”Med en gnutta flax” ingår, har jag sett på scen i samband med att jag var med på den första elevriksdagen.

AC DC hör väl inte till mina musikaliska husgudar, men jag kände genast igen dem.

Vi hörde en svensk karaokeversion av ”En vän är alltid en vän”, när Cyndi Lauper sjöng den känd som ”Girls Just Want To Have Fun”.

Fast själv håller jag mig hellre till gamla godingar som ”The Birds And the Bees” med Alma Cogan.

De där låtarna som fastnade i ens melodiminne när man var yngre har en tendens att stanna kvar där. Anna-Lena Löfgren sjöng ”Lyckliga gatan” 1967, från början inte en svensk låt.

Svensk så det förslår, med Jules Sylvain bland upphovsmännen, är däremot ”Aj aj aj – vilken röd liten ros” med Ulla Billquist.

Molly Sandén hör väl inte till de sämsta nutida sångerskorna, men i Billquists klass är hon och hennes ”Så vill stjärnorna” inte.

Hon var med i Melodifestivlen 2009, men det här är numera en tävling om vilken jag ber att få citera dagens B B King: ”The Thrill Is Gone”-