Sommar i P1 med Bea Åkerlund

1 augusti 2015 16:04 | Media, Musik, Ur dagboken | 1 kommentar

Jag måste tillstå att min kunskap om Bea Åkerlund före hennes Sommar-program var lika med noll. I dag, när jag har lyssnat på hennes berättelse om sitt liv, tycker jag mig egentligen inte veta så värst mycket mer, detta trots att jag nu vet att hon är en mycket framgångsrik modedesigner, som har jobbat åt Beyoncé, Britney Spears, Rihanna och framför allt Madonna, alla artister så välkända att även jag, som inte lyssnar på dem, förstås känner till dem. Ett och annat som hon berättar, till exempel historien om Madonna som snavar på den av henne designade klänningen och sen faller på scenen, är förstås roligt, men egentligen har hon inte gett mig någon nyckel till sin plötsliga framgång som skapare av scenkläder.

Nå, kanske är hon en naturbegåvning. Men hennes väg till framgång var verkligen inte förutsebar heller för henne själv. Tvärt om brände hon alla sina skepp framför allt under åren i Los Angeles. Hennes liv där, förspillda dagar med drogmissbruk, umgänge med kriminella, skolk, skulder och annat sådant, förebådade verkligen inte dagens framgång. Kanske var det de misslyckade bilinköpen, där den tredje bilen brann upp och hon själv fick en ryggskada som omöjliggjorde fortsatt jobb på hamburgerrestaurang, som till slut fick henne att byta spår.

Ganska mycket av den musik hon spelade var okänd för mig, vilket inte ska tolkas som ett avståndstagande.

Annat var välkänd mark även för mig, låtar med Led Zeppelin, Nancy Sinatra, Lill Lindfors, Kate Bush och David Bowie; ”9 To 5” med Dolly Parton är rent av en pärla.

Melodikrysset nummer 31 2015

1 augusti 2015 12:14 | Film, Media, Musik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Till sommarens fröjder för oss pensionärer hör att få besök av barn och barnbarn. Kerstin och hennes båda barn såg ett tag ut att inte kunna komma, eftersom Viggo precis lagom till hennes semester bröt armen eller rättare sagt armbågen. Men nu har läkningen gått som den ska, så i går kom han fortfarande med armen i gips, hans mamma och hans yngre syster Klara ut till oss i Öregrund. Mamma Kerstin lät ungarna sova men gav sig själv i väg till auktionen i Norrskedika.

Själv har jag avverkat dagens Melodikryss i det rum där Klara sover. Jag har haft radion på och har använt datorn, som finns i det här rummet, men hon ha inte vaknat för det.

Det mesta klarade jag galant, men jag tillstår att jag inte kände till Per Bredhammar, som tydligen sjöng på Carl Philips och Sofias bröllop och tydligen dessutom är elvisimitatör.

Todd Rundgren har jag åtminstone hört talas om, men eftersom jag inte har sett ”Vanilla Sky” med Tom Cruise, tog det en stund innan jag lyckades identifiera ”Can We Still Be Friends” med Rundgren.

Betydligt lättare för mig var det då att känna igen skillingtrycket om Elvira Madigan, en historia som ju bland annat har använts i en mycket fin film av Bo Widerberg.

Två andra av dagens musikaliska nycklar var hämtade ur TV-filmer.

Jag hör själv till dem som har följt ”Morden i Midsomer”, säsong efter säsong, så småningom med nya skådespelare i huvudrollerna.

Däremot har jag inte, mer än tillfälligtvis i början, sett ”Hem till gården”.

Av alla pojkband genom åren hör väl Take That till de bättre. I dag hörde vi dem i ”Back For Good”.

Ett stycke irländsk musik, reel, skulle vi också klara att identifiera.

Många, dock inte jag, tyckte möjligen att det var svårt att känna igen ”The Lion Sleeps Tonight”. På skiva – jag har den i flera inspelningar – heter den oftast som sitt sydafrikanska original, ”Wimoweh”.

Men också Sverige fick sitt, i form av ganska blandad kost.

De yngre fick sitt med hjälp av Tove Styrke, de äldre sitt med hjälp av Hasse Andersson och ”Guld och gröna skogar”.

Den nyligen bortgångne Robert Broberg hedrades med ”Båtlåt”. (Jag har en stor skivkollektion med Broberg och har också sett honom live.)

Den i krysset ofta återkommande Evert Taube – ET – stod för en låt, som inte bara genom Anders Eljas’ arr inte tillhör de mest kända taubelåtarna, ”Västanvind”. Själv mindes jag plötsligt den här raden: ”Men akten er I gossar på Sveriges västra kust”.

Och så går vi i mål med ”Månsken i augusti”, som ju Lena Philipsson har skrivit texten till.

Fast som de flesta här i landet väntar jag mer på att det ska bli solsken, åtminstone i augusti.