Sommar med barn och barnbarn

10 augusti 2015 18:31 | Barnkultur, Film, Mat & dryck, Media, Trädgård, Ur dagboken | 3 kommentarer

För mig och Birgitta – vi är sedan länge pensionärer – betyder sommaren att vi mer eller mindre permanent bor i vårt sommarhus i Öregrund. Öregrund är för det mesta en annan – mer lugn och lantlig – värld än Uppsala, även om vissa återkommande arrangemang, nu senast Roslagsloppet, ibland drar hit fler besökare än den här lilla roslagsorten egentligen kan klara av. Men vi deltar inte i det här; vi lever i vår egen avskilda värld.

Men sommaren skulle ju heller inte bli perfekt, om den här stiltjen inte bröts av kontakter med barn och barnbarn.

Det första mötet av det här slaget ägde inte rum i Öregrund utan i Rinkeby, där Anna och hennes döttrar bor. Den 16 juli fyllde Amanda 21 och hennes syster Sara 23 den 18 juli, så Anna hade med hjälp av yngsta dottern Ella ordnat ett mycket fint födelsedagskalas den 17 juli. Anna är Birgittas dotter i hennes ungdomsäktenskap med Bengt, och som så många gånger förr fick vi bilskjuts Uppsala-Rinkeby-Uppsala med Bengt och hans fru Inger. Det här blev ett rent familjekalas – utöver de redan nämnda deltog bara Amandas pojkvän Fritiof och Saras sambo Caroline.

Birgitta och jag uppvaktade med pengar, eftersom vi vet att båda tjejerna behöver sådana. Och eftersom Anna inte hade blivit vederbörligen hyllad på sin födelsedag i juni, fick också hon en slant att fritt användas för den renovering hon genomför på sitt sommarställe.

Sista juliveckan fick vi besök av Matti och Karin plus deras nu två barn, Ella och lillasyster Sofia. Ella, nu drygt 3 år, har tidigare varit hos oss i Öregrund och hittade genast både sin leksakslåda och till olika ställen ute i trädgården. Lilla Sofia är nu så pass stor, att hon känner sig trygg också i famnen hos farfar eller farmor, och vi får både soliga leenden och hennes ”prat”.

Vädret var åtminstone någorlunda omväxlande den vecka de var här, så det blev faktiskt också bad i den grunda viken i Tallparken för Ella. Och annars hade ju farfar ett stort förråd av roliga barnfilmer att titta på. Ella lärde sig att, efter att en gång ha sett hur farfar gjorde, själv byta film i DVD-spelaren.

Tyvärr blev Mattis och hans familjs besök hos oss i Öregrund lite kortare än både de och vi hade tänkt sig – på lördagen den aktuella veckan meddelade hantverkarna som ska göra i ordning deras nyinköpta bostad i Hammarby Sjöstad, att de hade tid att titta på lägenheten och prata om vad som ska göras, så det var bara att packa ihop och åka hem i den förhyrda bilen. Men jag får trösta mig med att sonen med fru och barn var här också i midsomras och till min födelsedag strax före midsommar.

Sist i barnaraden kom ett besök av vår dotter Kerstin och hennes båda barn Viggo och Klara. Öregrund är Kerstins barndomssommarland, och hennes barn är också väl hemmastadda i vårt hus i Öregrund. Den här gången dröjde det först en aning innan de äntligen kom: Viggo hade nämligen, dagen före Kerstins semester, brutit armbågen och fick till att börja med lov att hålla armen, gipsad uppifrån och ned, i högt läge. Men när läkningen gick som den skulle, vågade de ändå sätta sig på bussen till Öregrund. Man förstod deras glädje över att äntligen vara här – morfar fick en hjärtlig kram av Klara, som inte hindrades av några bandage.

Vädret blev också det bästa på mycket länge, så Kerstin och hennes barn gjorde många turer till Tallparken, och Kerstin och Klara simmade. De har också besökt andra kära sällen, både i vår trädgård och i Sommaröregrund. Kerstin har på Instagram publicerat en mängd färska bilder från det som är vår sommarmiljö.

Kerstin och hennes barn hängde också kvar så länge som möjligt inför nästa familjebegivenhet.

Anna-Karin Lundström, dotter till Birgittas syster Karin, hade ordnat sommarmat i sin trädgård i Rosersberg, detta med förhoppningen att familjen Dahls syskonarrangerade träffar ska få en fortsättning i nästa generation. Karin och hennes man Hasse hämtade oss hemma i lördags; med i samma bil åkte också gamla faster Karin. Kerstin och hennes barn åkte tåg.

Inte alla förgreningar av familjen Dahl var med på det här kalaset, men det kommer att bli nya chanser. Vad jag förstår har vår Kerstin lovat att ordna nästa träff i den här nya serien av familjeträffar, arrangerade av nästa generation.

Sommar i P1 med Magnus Nilsson

10 augusti 2015 16:33 | Mat & dryck, Media, Musik, Ur dagboken | Inga kommentarer

Dagens Sommar-pratare, Magnus Nilsson, är – ser jag, när jag kollar upp honom – född i Selånger i mitt gamla Medelpad, men det är som krögare i närbelägna Jämtland han har blivit berömd i matvärlden. Han driver krogen Fäviken Magasinet i Järpen, Åre, ett kök med sådant rykte att det är ständig kö till den lilla restaurangen. Själv har jag aldrig varit där och lockas kanske heller inte av tillbehör som tallbark, gamla höstlöv och torkat grisblod. Men jag antar att det här är ingredienser som ska sätta extra piff på maten.

Magnus Nilsson är en parisiskt skolad kock – han berättade om detta, men för egen del var jag mer intresserad av lyssna på det han hade att berätta om den lokala matlagningskonsten och de lokala råvarorna: mjölk, grädde och ost från ett fortfarande existerande husdjur, nyfångad fisk och annat sådant. Inspiratörer och läromästare var här människor som farmor – programmet är för övrigt inspelat på en fäbod med en livs levande fäbodjänta som samtalspartner. Mina läsare bör här notera, att mycket av det här är egenupplevda realiteter även för mig: Mina föräldrar drev jordbruk med odling och djur när jag var liten, och dessutom yrkesfiskade pappa, det senare också efter vår flykt till Sverige. Och i den lilla byn Juniskär söder om Sundsvall hämtade vi mjölk från småbönder i närheten, köpte kött och fläsk och potatis på samma sätt, och pappa fortsatte att fiska även när han blev fabriksarbetare.

Så även om jag aldrig har använt Magnus Nilssons begrepp ”rektún mat”, förstår jag vad han talar om. Och jag tycker att han dessutom lyckas förmedla dess doft och smak.

Riktigt lika självklart känns inte Magnus Nilssons musikval. Ibland kan sådant bero på att man som lyssnare inte är förtrogen med det som spelas, men han spelar en del som också jag känner till (Ed Harcourt, Christian Kjellvander, Beastie Boys). Så jag tror att min reaktion mest beror på att jag inte får musiken att gå ihop med det talade programmets retrospektiva och lantliga tema.

Att han spelade ”Isarna” med Säkert!, jämtländska Annika Norlin, kändes däremot helt rätt.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^