Pervers besatthet

”Frenzy” bör i det sammanhang det här används närmast översättas som ”Vansinne” eller ”Mani”. Men Alfred Hitchcocks film från 1972, ”Frenzy”, kallades också här i Sverige för ”Frenzy”. Som många av Hitchcocks filmer har även den här en litterär förlaga, Arthur La Berns ”Goodbye Picadilly, Farewell Lester Square”, men som så ofta när det gäller Hitchcocks litterära förlagor är också det här en tämligen bortglömd bok. Själv nämner jag den mest för att den bättre än filmtiteln fångar miljön för den story den här historien utspelas i. Filmen är också inspelad i Storbritannien.

I London går det en mördare lös, besatt av att sexuellt utnyttja och sen strypa kvinnor med sin slips. En stor del av filmen utspelas i Covent Garden, då fortfarande ett salutorg för grönsakshandel. Våldtäkterna, som sedan följs av mord, har sin bakgrund i mördarens sammanblandning av kvinnors sexuella lust och deras förment låga instinkter.

Filmens ofrivillige hjälte – från början på grund av slarv, dryckjom och ständig penningnöd långt ifrån någon hjälte – Richard ”Dick” Blaney (Jon Finch) dras in i den här härvan, därför att hans före detta fru, Brenda (Barbara Leigh-Hunt), som Blaney dessutom just har besökt på hennes äktenskapsförmedling och sen ätit middag med, är en av dem som mördas och därför att den verklige mördaren, Robert Rusk (Barry Foster) är en av hans nära bekanta. Senare råkar även den tjej han numera är ihop med, Barbara ”Babs” Milligan (Anna Massey) ut för mördaren.

Som så ofta i hitchcockfilmer finns här spännande sidospår som när mördaren upptäcker att hans slipsnål (med hans initialer) finns kvar hos den döda Babs och tvingas följa och plundra liket, det vill säga hennes nu likstela hand, i en grönsaksbil.

Ett ganska roligt sidospår är också scenerna hemma hos poliskommissarie Oxford (Alex McCowen), där hans fru (Vivien Merchant) ideligen lagar och bjuder på för en engelsman oätliga franska rätter. Hon ifrågasätter också polisens förmåga att gripa rätt man och för in Oxford på att den, när den trodde på Rusk, grep fel man.

Med hjälp av medfångar lyckas Blaney fly och beger sig till Rusks bostad, där han inte hittar Rusk men väl ytterligare en slipsstrypt kvinna. Just då kommer någon upp för trapporna släpande på ett tomt emballage: Rusk hade tänkt frakta bort också det här liket men inser nu att han först måste åstadkomma ytterligare ett lik.

Men i sista ögonblicket tränger polisen in genom dörren, och filmens sista replik, från kommissarie Oxford, lyder: ”Mr. Rusk, you’re not wearing your tie.”

Spelfilm om Hitchcock och Psycho

Filmen ”Hitchcock” (2012), en spelfilm i regi av Sacha Gervasi, är inte i klass med Alfred Hitchcocks egna filmer, men den är i vart fall roande, dessutom intressant på grund av sitt ämne, som framgår av titeln på den bok av Stephen Rebello den bygger på, ”Alfred Hitchcock and the Making of Psycho”. Alfred Hitchcock, som ju regisserade ”Psycho” (1960), vars ämne är tillkomsten av den filmen, spelas av Anthony Hopkins.

Den Hitchcock vi möter i ”Hitchcock” har de förväntningar hans film från året före, ”I sista minuten” (”North By Northwest”), enligt min mening en av regissörens allra bästa filmer, väcker emot sig. Med den filmen i ryggen borde han ju ha haft hur lätt som helst att få finansiering av sitt nya projekt, men enligt den här filmens story var det inte alls så lätt – han och hustrun Alma, spelad av Helen Mirren, diskuterar en pantsättning/försäljning av huset de bor i och som har stor lyxig swimmingpool som ett sätt att lösa problemet. Men väl så intressant är att en av de stora stötestenarna är hur mycket naken kropp biobesökarna ska få se, när Scarlett Johansson (Janet Leigh) knivmördas i duschen. Det här är faktiskt en mycket representativ scen från det 1960 fortfarande mycket bigotta USA.

I övrigt är väl den här filmen inget för den amerikanska filmhistoriens Hall of Fame. Fru Hitchcocks försök att hoppa över de äktenskapliga skaklarna straffar sig när hon hittar sin älskare i armarna på en annan dam. Men faktum är att Helen Mirren i rollen som Alma gör den kanske bästa rollprestationen i den här filmen.

Filmsommar

Först nu, en bit in i augusti, kom sommaren, om man med sommar menar soliga dagar och ljumma kvällar. Till det goda med det väder vi har haft hör att trädgården inte har behövt vattnas med slang och att vi har använt många kvällar till att se film.

Vi har alltid ett förråd av långfilmer på DVD med oss ut på landet, och dessutom bjuder TV på ganska mycket film, däribland ibland deckare hart när varenda kväll. En del av det här är inte värt att nämnas, men till det vi har sett hör reprisdeckarna med Martin Beck och kommissarie Wallander. Bokoriginalen plus filmatiseringarna av dem har jag tidigare skrivit om, men de många filmuppföljarna med olika regissörer och manusförfattare har jag inte orkat skiva om, även om några av dem faktiskt är sevärda.

Om vi håller oss kvar i deckargenren, har jag genom åren sett de flesta av Alfred Hitchcocks filmer, de flesta av dem sevärda, några av dem lysande.

I sommar har SVT visat en serie med sex av Hitchcocks bästa filmer, dessutom en film om tillkomsten av ”Psycho” (som sedan sändes samma kväll). Den här filmen, kallad ”Hitchcock”, var ny för mig, så jag kommer att publicera en egen recension av dem.

De Hitchcock-filmer som visades var
”Repet”
”Fönstret åt gården”
”Frenzy”
”Mannen som visste för mycket”
”Studie i brott”
”Psycho”

Jag har sett de här filmerna tidigare, flera av dem flera gånger, och jag har också publicerat recensioner av dem – alla utom en – recensioner som finns att läsa ovan under Kulturspegeln, Film, Hitchcock, Alfred. Jag har läst igenom dem och finner att jag inte har anledning att kratsa i de här texterna.

Och när det gäller den film som saknas, ”Frenzy”, ber jag att få återkomma. Det är klart att den bör finnas med i min samling av hitchcockrecensioner.

Fortsatt rekordlåga siffror för finländska (S)

En ny opinionsmätning har publicerats i Finland.

Men vi startar med att återge resultaten i riksdagsvalet i vårt grannland den 19 april 2015:

Suomen Keskusta (Centern) 21,1 procent
Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet) 18,2 procent
Perussuomalaiset (Sannfinländarna) 17,6 procent
Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokratiska partiet) 16,5 procent
Vihreä Liitto (Gröna förbundet) 8,5 procent
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) 7,1 procent
Svenska folkpartiet 4,9 procent
Kristillisdemokraatit 3,5 procent

Valet ändade i en koalitionsregering mellan Centern, Samlingspartiet (ett högerparti à la våra egna moderater) plus populistpartiet Sannfinländarna. Mot sin egen önskan uteslöts Socialdemokraterna, som hade ingått i den förra regeringen, från regeringsdeltagande.

Man kunde ju tro att den nya oppositionsrollen skulle ha gett Socialdemokraterna ny vind i seglen – partiet har ju historiskt varit ett av de ledande partierna i Finland – men populistiska Perussuomalaiset tycks bestående ha tagit över en del av socialdemokratins tidigare väljarstöd.

Den opinionsmätning TNS Gallup har gjort för Helsingin Sanomat ger Socialdemokraterna ett ännu lägre stöd än i valet:

Suomen Keskusta (Centern) 23,2 procent
Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet) 17,6 procent
Perussuomalaiset (Sannfinländarna) 16,7 procent
Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokratiska partiet) 14,2 procent
Vihreä Liitto (Gröna förbundet) 11,4 procent
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) 7,2 procent
Svenska folkpartiet 4,7 procent
Kristillisdemokraatit 3,1 procent

En intressant förändring i partisympatierna är De Grönas markanta uppgång. De Gröna är snart lika stora som Socialdemokraterna!

Norge: Utför för Fremskrittspartiet. Upp för Arbeiderpartiet

Aftenposten och Bergens Tidende har beställt en opinionsmätning inför kommunalvalet. Den ger följande resultat:

Arbeiderpartiet 35,4 procent (+ 2,5 procentenheter jämfört med motsvarande mätning i juni), 33,2 procent i fylketingsvalet 2011
Sosialistisk Venstreparti 2,9 procent (- 0,2 procentenheter), 4,3 procent 2011
Senterpartiet 7,4 procent (- 0,2 procentenheter), 5,7 procent 2011
Rødt 1,5 procent (- 0,3 procentenheter), 1,7 procent 2011
Miljøpartiet De Grønne 4,7 procent (+ 0,9 procentenheter), 1,3 procent 2011
Kristelig Folkeparti 5,0 procent (- 0,8 procentenheter), 5,8 procent 2011 – KrF kan tänka sig sidbyte till rödgrönt i lokalpolitiken
Venstre 5,5 procent (- 0,5 procentenheter), 5,7 procent 2011
Høyre 26,5 procent (+ 0,3 procentenheter), 27,6 procent 2011
Fremskrittspartiet 9,3 procent (- 2,5 procentenheter), 11,8 procent 2011