Koskekorva får en ny stor försäljningskanal i Storbritannien

Finska statliga Altia blir allt större, också utanför Norden och Baltikum där företaget har tillverkning och sina viktigaste försäljningskanaler. I det allra senaste fallet inte genom uppköp utan genom att ha fått ett försäljningsavtal med Marks & Spencer i Storbritannien, som ska börja saluföra Koskenkorva Vodka.

Koskenkorva har, för övrigt med svensk hjälp av Niclas Engsäll från byrån Grow, snofsat till flaskor och etiketter, och det plus deras vodkautbud gör, att Altia nu vinner terräng på vodkamarknaden. Utöver grundvodkan, en kornvodka med liten ton av säd, finns på den svenska marknaden (Altia har ett eget säljbolag här) Koskenkorva Blueberry Juniper, Koskenkorva Green Apple, Koskenkorva Lemon Lime, Koskenkorva Minttu, Koskenkorva Nordic Berries, Koskenkorva Salmiakki, Koskenkorva Sauna Barrel, och Koskenkorva Vanilla.

Danmark: Socialdemokratiet fortsatt över sitt valresultat

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 18 september, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 27,3 procent
Radikale Venstre 4,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 9,3 procent
Alternativet 6,0 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 19,3 procent
Konservative Folkeparti 2,8 procent
Liberal Alliance 7,2 procent

Socialdemokratiet ligger också i den här mätningen en procentenhet över sitt valresultat.

Ritzau Index, en sammanvägning av ett antal färska opinionsmätningar, gjord av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 26,8 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,9 procent
Venstre 17,7 procent
Dansk Folkeparti 19,9 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,5 procent

Norge: Miljøpartiet De Grønne fortfarande under spärren

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Respons Analyses opinionsmätning för Aftenposten och Bergens Tidende gjordes den 12-14 september och publicerades den 17 september:

Høyre 24,7 procent (+- 0,0 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,9 procent (+ 1,2)
Venstre 5,2 procent (+ 0,5)
Kristelig Folkeparti 5,2 procent (+- 0,0)
Senterpartiet 5,7 procent (+ 0,2)
Arbeiderpartiet 33,7 procent (- 2,4)
Sosialistisk Venstreparti 3,6 procent (- 0,6)
Rødt 1,4 procent (+ 0,2)
Miljøpartiet De Grønne 3,8 procent (+ 1,2)

Också den här undersökningen skiljer sig beträffande ett stort antal partiers resultat från resultaten av den mätning i en annan serie som jag nyligen publicerade. Miljøpartiet De Grønne ligger dock även i den här mätningen under spärren men befinner sig i vart fall ganska nära den. Vi får invänta resultat från fler mätningar.

Septemberdagbok, fortsättning

I fredags, på eftermiddagen, tog vi 811an in till Uppsala igen och steg där av vid hållplatsen strax före Vaksala torg, där vi ju var så sent som i torsdags kväll, då vi var på konsert i Musikens hus.

Den här gången var vi hembjudna till vår ungdomsvän Hans O Sjöström och hans fru Lill, som har flyttat tillbaka till Uppsala. Vi har träffat dem också efter den här flytten men aldrig varit hemma hos dem i deras nya bostad i Uppsala.

Först en liten utvikning. När Hans O ringde om det här och i förbigående sa, att också Hasse och Karin skulle komma, kopplade jag först till Hans Alsén och hans fru, som nyligen har fyllt högt och jämnt (Hans alltså), även om jag undrade lite över att Hans O skulle ha en så nära relation till förre partiombudsmannen, distriktsordföranden (s) och landshövdingen i Uppsala. Men det visade sig, att det fanns en mer näraliggande förklaring till den här inbjudan. Den Karin Hans O talade om var i själva verket Birgittas syster Karin Dahl-Strandin och Karins man, Hans Strandin. Hans O och Karin känner varann sen unga år – jag tror att de på den tiden till och med var lite betuttade i varann. Birgitta och Hans O bodde, när jag lärde känna dem, båda på Arken, Nykterhetsvännernas studenthem på Sturegatan i Uppsala.

Och så fortsätter vi med en annan utvikning, den här gången geografisk och från min sida. När vi klev av 811an vid Vaksalagatan, hade Birgitta problem med remmen på sin ena sko, så jag som gick före kom ifrån henne, och när jag så småningom kollade bakåt, fanns hon inte där! Jag gick förstås tillbaka, men ingenstans någon Birgitta. Då kollade jag Hans Os och Lills adress, som jag hade på en lapp i fickan, och fann, att jag borde ha vikit ner åt vänster på Väderkvarnsgatan, som är gatan strax före Vaksala torg. Längs Väderkvarsgatan gick jag sen och letade efter rätt nummer, till dess att Birgittas syster Karin, som tillsammans med de övriga stod utanför rätt port och väntade på mig, fick syn på mig.

Vi blev hjärtligt mottagna av Hans O och Lill och hann före maten också ta oss en liten titt på deras lägenhet. Den är jättefin men har förstås mindre yta än det hus i utkanten av Märsta de tidigare bodde i, så de har fått sovra rätt mycket bland sina ägodelar – men bokhyllor och vävstol fanns där ändå.

Under middagen satt vi vid deras stora köksbord, och Lill hade åstadkommit en fantastiskt god och riklig (i meningen många rätter) indisk middag. Jag kan inte tillräckligt mycket om indisk mat för att kunna berätta om allt vi bjöds på, men den här middagen var faktiskt professionellt komponerad och tillagad, vilket nog som en bakgrund har det faktum, att Hans O och Lill har blivit mycket förtjusta i Kerala i Indien och där också blivit bekanta med lokal matkultur. Jag tackade värdinnan två gånger för den här delikata måltiden.

Kaffe drack vi sedan i vardagsrummet. Vi fick också hembakad äppelkaka, men eftersom jag är diabetiker, tog jag bara ett par små skedar, men eftersom den var god, hade jag annars gärna ätit mer.

Samtalet handlade förstås i stor utsträckning om gemensamma nämnare, men Birgitta berättade historier från Afrika, och så blev det – som alltid när äldre människor möts – en del om alla de krämpor som följer av åren.

Och alltför snart var klockan redan alltför mycket, och vi fick skjuts av Hasse och Karin till 811ans hållplats på Vaksalagatan.

Men medan vi fortfarande var kvar hos Hans O och Lill kom vi överens om att ha nya träffar, först hemma hos Karin och Hasse, sen hos Birgitta och mig.

* * *

I går kväll, söndag, hade vi först grillmiddag, lagad av mig, och såg sen på TV, och i TV såg vi ett ovanligt sevärt musikprogram – jag tänker på det med Sven-Bertil Taube.

Honom har jag på en mängd skivor, och när det gäller hans pappa Evert Taube, som sonen också sjöng, har jag allt han över huvud taget har gett ut på skiva; jag har hans sånger också i många sångböcker.

Den här TV-sända konserten blev för mig mycket av en nostalgitripp tillbaka till det förflutna. På många olika sätt.

Sven-Bertil själv har jag själv upplevt live, först redan i hans unga år, då han – jag talar om tidigt 60-tal – sjöng på en av Laboremus’ fantastiska sista april-fester på Folkets hus i Uppsala.

Lars Forssell förekom med flera visor. Forssell, som jag också senare har träffat, talade på temat ”Att protestera i Sverige” och drog fullt hus på Västgöta källare – det här var vid Laboremus’ recentiorsmottagning under mitt ordförandeår i Laboremus, hösten 1960. Jag fick sen hans tillstånd att publicera två av hans vistolkningar i min sångbok ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred” (1970).

I samma bok finns en sång, signerad Beppe Wolgers och Olle Adolphson.

Särskilt den senare dominerade det program med Sven-Bertil Taube vi fick se och höra i TV, och det med all rätta. Jag har allt som Olle Adolphson har gett ut på skiva.

Och så var det så roligt att få höra alla minnen och skrönor Sven-Bertil berättade om dessa sina ungdomsvänner, alla dess värre numera döda.

Pastoral och idyll

Den från Sydafrika bördige Gérard Korsten var chefdirigent för Uppsala kammarorkester 1994-1998; numera är han verksam i Österrike och London. I torsdags var han tillbaka i Uppsala, nu som gästdirigent.

Kvällens program, med programrubriken ”Pastoral och idyll”, var musikaliskt ganska blandat.

Det inleddes med Lars-Erik Larssons (1908-1986) mycket kända och spelade ”Pastoralsvit” (1938). Det i den här musiken, som lever kvar hos mig och säkert många andra, är det mellersta partiet, ”Romance”, och det är verkligen ett suveränt stycke musik, men det övriga berör mig inte alls på samma sätt.

Det sista gäller i ännu högre grad Richard Wagners (1813-1883) ”Siegfried-Idyll”, skriven 1870 till Wagners gifta älskarinna, hon som senare skulle bli hans hustru, ett förhållande som för övrigt året dess förinnan hade lett till en son med namnet Siegfried. Som verkstiteln antyder, är det här fråga om en mycket mer idyllisk musik än den vi brukar förknippa med Wagner, och när jag säger, att den här musiken inte gjorde något djupare intryck på mig, handlar det verkligen inte om mina ideologiska betänkligheter mot Richard Wagner. De senare hindrar mig faktiskt inte från att hitta hörvärda partier i hans ”Ringen”.

Kvällens clou blev i stället det som spelades efter pausen, Ludwig van Beethovens (1770-1827) ”Symfoni nummer 6”, den så kallade ”Pastoralsymfonin” från 1808. Dess fem satser skildrar livet på landet, vädrets makter och annat sådant, men eftersom jag inte är någon vän av programmusik, nöjer jag mig med att konstatera, att känslan i musiken och orkesterns sätt att spela den gjorde det till en njutning att lyssna på det här verket. Balansen i den stora orkestern var perfekt, och särskilt vill jag nämna klarinett- och flöjtspelet, men också de många stråkinstrumenten bidrog till den fina helheten. Konsertmästare var Klara Hellgren.

* * *

Före konserten åt vi plockmiddag i restaurangen i Musikens hus i sällskap med Bengt, Inger och Anna.

Men efter den behövde vi den här gången inte bilskjuts till vår lägenhet på Idrottsgatan. Birgitta och jag gick i stället till 811ans hållplats på andra sidan torget och tog bussen till Öregrund.

Melodikrysset nummer 37 2016

Det fullkomligt regnade dubbelfrågor i dagens Melodikryss, vilket gjorde att jag ibland i mitt eget kryssprotokoll antecknade fel och ibland inte heller hann göra nödvändiga kollar, medan jag fortfarande hade de spelade melodierna kvar i huvudet.

Ett exempel på det senare är dubbelfrågan, där svaret, de båda kompositörerna, skulle bli George Gershwin och Duke Ellington. Så långt var det ganska enkelt, men sen, när jag skulle skriva mitt lördagskåseri om krysset, mindes jag inte längre, vad som hade spelats och hade heller inga anteckningar att gå efter. Märk att jag har båda herrarna på skiva i stor mängd, så jag har verkligen lyssnat mycket på deras musik, men jag är inte av den sorten att jag chansar.

Annat i dagens kryss var knepigt redan när det gällde fråga och svar. Jag känner förstås till Mia Skäringer, men inte primärt som sångerska, och hennes ”Som eld” tror jag aldrig jag har hört förut.

Annat var desto lättare. Jag har sett och hört både Povel Ramel och Mikael Ramel på scen, så när jag hörde dem i ”En ren familjeprodukt”, förstod jag genast, att efternamnet Ramel skulle in på två ställen i krysset.

Jag har genom åren sett rader av James Bond-filmer, men det är faktiskt inte alltid lätt att minnas, vilken musik som spelades i den ena eller den andra av de nu ganska många Bond-filmerna. Dagens exempel måste ha varit hämtat ur ”Älskade spion” med Roger Moore i rollen som agent 007. I original (1977) hette den ”The Spy Who Loved Me”.

På polarprisgalorna har jag inte gått, men visst känner jag till den amerikanska sångerskan med mera Patti Smith med ”April Fool”, sångerskan som fick priset 2011.

Den som har skrapat ihop pengarna till och skapat det här priset är ju Stikkan Andersson. Även han förekom i dagens kryss, med ett av sin tidiga alster, ”Det blir inget bröllop på lördag”.

Själv tillbringade jag tillsammans med hustrun samt hennes syster och systerns man gårdagskvällen hos vår ungdomsvän Hans O Sjöström och hans hustru Lill, så det ligger nära till hands att stämma in i det vi i dag hörde med Helen Sjöholm, Tommy Körberg och BAO, ”Timmarna går så fort när man har roligt”.

Och när vi så småningom återses också hos oss, kan jag väl ta en annan av dagens ljudillustrationer, ””It’s My Party”, i dag dock med Amy Winehouse.

I dag är vi tillbaka i Öregrund, och eftersom jag har hustrun med mig, får det bli ”En stilla flirt”, för att citera en låt i en film med Tutta Rolf från 1934. Och fram mot kvällen, när gatlyktorna tänds nere på gatan, får jag väl ta ”Nu tändas alla ljusen i min lilla stad”, även om texten där handlar om Östersund, den stad textförfattaren, Per-Martin Hamberg, kom ifrån.

Men just nu är det mer passande att sjunga ”Himlen är oskyldigt blå”, med text av Teds bror Kenneth Gärdestad. Jessica Anderssons version, som spelades, är väl OK, men jag gillar originalet bättre. Vet ni förresten att det finns en film med samma titel också?

”Irma la Douce” är en fransk musikal från 1956, med musik av Marguerite Mannot och sångtexter och libretto av Alexandre Breffort. Den har getts också här i Sverige, men jag har själv aldrig sett den på scen. Däremot spelades förstås de bästa sångerna i radio, så dagens ljudillustration hade jag inga svårigheter med att placera.

I dag går vi i mål med en barnklassiker, skriven av den mycket skickliga Britt G Hallqvist: ”Var bor du lilla råtta?”

Själv har jag försökt få den frågan besvarad med ”Inte här i alla fall!”, så jag måste bekänna att jag genom åren har tagit död på en och annan genom att på lämpliga ställen (alltså inte utomhus, tillgängligt för fåglar) lägga ut råttgift.

PS En annan varelse ur djurriket i vid mening hade jag tydligen glömt att redovisa. Vi hörde också ”Gökvalsen”, och svaret skulle där bli gök.

Pressgrodor

hittade via Journalisten nummer 10 2016:

”Världens ledare har fördömt attacken i Nice på torsdagskvällen där hittills 84 personer dödades, bland annat USA:s president Barack Obama, Rysslands president Vladimir Putin och Sveriges statsminister Stefan Löfven.”

SvD.SE

Ur septemberdagboken: födelsedagsfirande i familjen och Riksdagens högtidliga öppnande

I vår familj har vi flera födelsedagar att fira i september. I söndags åkte jag och Birgitta in till Uppsala för att fira vår dotter Kerstin och hennes son, vår dotterson, Viggo. Båda födelsedagsbarnen hade önskat sig pengar för personliga ändamål, så det fick de av oss. Vi hade dessutom med oss blommor och blomsterlökar till Kerstins kolonilott, och Birgitta hade tagit med egenplockade plommon.

Vi bjöds på fika, och Kerstin som är yrkesbagare hade bullat upp godsaker, som jag med min diabetes tyvärr inte kunde äta. Men Kerstin hade tänkt även på mig – jag åt hallon och lite vindruvor till kaffet.

Men allra roligast är förstås familjeumgänget. Anna hämtade oss i bil och skjutsade oss hem till Kerstin, och där fanns redan Matti och hans familj, hustrun Karin och deras småflickor Ella och Sofia. Och så måste jag förstås nämna Viggos lite yngre syster Klara; vi känner Kerstins båda barn jätteväl, eftersom de och deras mamma länge bodde hos oss.

Sen fick jag och Birgitta skjuts också därifrån, eftersom Birgitta och Anna skulle gå på konsert tillsammans, en fantastiskt fin konsert om jag har förstått både hustrun och UNT rätt: Kammarsolisterna spelade Pärt, Sjostakovitj, Prokofjev och Tanejev. En särskild eloge fick Ulrika Knutson av hustrun för de mellantexter hon hade hämtat från Svetlana Aleksijevitj.

Själv hade jag åkt vidare till Öregrund, men hustrun som, i egenskap av tidigare talman i Riksdagen, skulle i går gå på Riksagens högtidliga öppnande. Därifrån berättade hon tre saker, som jag gärna vill vidarebefordra till mina läsare:

Till programmet den här öppningsdagen har länge hört ett (icke obligatoriskt) deltagande i en särskild gudstjänst i Storkyrkan.

Nu erbjuds på Konstakademien som ett alternativ ett icke-religiöst alternativ, med ett program fastlagt av Humanisterna.

Och det finns förstås riksdagsledamöter och ministrar som hellre går dit. Birgitta, som valde det här alternativet, berättade, att hon där hade suttit tillsammans med bland andra (S)-ministrarna Morgan Johansson och Åsa Regnér.

Ordföranden i humanisterna, Christer Sturmark, inledde, och i övrigt talade Anna Lindenfors, generalsekrfeterare i svenska sektionen av Amnesty International, och så en flykting från Bangladesh.

Anförandena inramades av sång av The Real Group.

Från programmet som inledde riksmötets högtidliga öppnande nämnde hon särskilt Janne Schaffers medverkan.

Under den sedvanliga samlingen efter riksdagsöppnandet träffade hon också sin senaste efterföljare i ämbetet som miljöminister, miljöpartisten Karolina Skog. Det blev ett vänligt samtal, och jag vet sedan tidigare, att Birgitta gillar sin nutida efterföljares ståndpunkt, att det är viktigare att förhandla fram gränsöverskridande miljööverenskommelser än att fatta beslut som rör bara det egna landet – miljöföroreningarna bryr sig nämligen inte om gränser.

Danmark: Radikale Venstre stöder inte automatiskt Socialdemokratiet

Det socialliberala partiet Radikale Venstre bildade före det senaste valets regeringsskifte koalitionsregering med Socialdemokratiet (under en period också med både (S) och Socialistisk Folkeparti. Det ses i dag ganska allmänt som en del av vänsterblocket, men ser man tillbaka i historien, har Radikale Venstre stött ömsom vänster-, ömsom högerregeringar.

När partiet kommande veckohelg samlas i Nyborg för kongress, finns det ett förslag från partiets ungdomsförbund, Radikal Ungdom, om att partiet genom beslut ska markera, att det inte automatiskt stöder bildandet av en (S)-ledd regering utan att man först efter regeringsförhandlingar ska besluta, vilken sida man ska stödja, alltså den regering som bäst tillgodoser det egna partiets politiska krav.

Radikale Venstres ungdomsförbund är till exempel missnöjt med Socialdemokratiets numera mycket strama invandrings- och flyktingpolitik. Problemet där är dock att inte bara Dansk Folkeparti utan också regerande borgerliga Venstre, som väl är regeringsalternativet för Radikale Venstre, också står för åtstramningar på området.

Men det finns naturligtvis också andra politiska vägval, som kan få Radikale Venstre att hålla alla dörrar öppna. Partiledaren Morten Østergaasrd har till exempel uttalat sig i positiva ordalag om regeringens ekonomiska 2025-plan.

Danmark: Ytterligare en mätning bekräftar (S)-uppgång

Ännu en ny danska opinionsmätning föreligger.

Men vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Norstats senaste mätning, för Altinget den 11 september, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 27,3 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,0 procent
Venstre 17,4 procent
Dansk Folkeparti 22,4 procent
Konservative Folkeparti 2,1 procent
Liberal Alliance 5,8 procent

Här noterar man framför allt, att Socialdemokratiet också i den här mätningen ligger en hel procentenhet över sitt valresultat.

Venstre ligger under sitt valresultat, medan Dansk Folkeparti ligger över sitt.

Ritzau Index, en sammanvägning av ett antal färska opinionsmätningar, gjord av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 26,2 procent
Radikale Venstre 5,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,8 procent
Venstre 17,6 procent
Dansk Folkeparti 19,8 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,7 procent