Danmark: Hur går det egentligen för Venstre?

Två nya danska opinionsmätningar föreligger.

Men vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Greens senaste mätning, för Borsen den 7 september, gav följande resultat:

Socialdemokratiet 26,4 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 5,5 procent
Enhedslisten 9,5 procent
Alternativet 5,6 procent
Venstre 16,5 procent
Dansk Folkeparti 18,3 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 8,3 procent

Här noterar man Enhedslistens höga och Konservative Folkepartis låga stöd.

Följande dag, den 8 september, publicerade Berlingske en ny mätning från Gallup:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 5,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 5,1 procent
Venstre 19,4 procent
Dansk Folkeparti 18,8 procent
Konservative Folkeparti 3,5 procent
Liberal Alliance 7,7 procent

Här skiljer sig flera av mätresultaten från dem i Greens mätning. Lägg särskilt märke till att Gallup inte registrerar den djupdykning för Venstre, som Greens och flera andra mätinstitut har redovisat.

Ritzau Index, en sammanvägning av ett antal färska opinionsmätningar, gjord av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,8 procent
Radikale Venstre 5,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 6,1 procent
Venstre 17,5 procent
Dansk Folkeparti 19,5 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 8,0 procent

Estland: Marina Kaljurand kandiderar till presidentposten och har nog stora chanser att bli vald

Utrikesminister i Estland är Marina Kaljurand (född 1962), utnämnd till posten 2015 av det regeringsledande Reformierakond (Reformpartiet) men för egen del inte partimedlem. Hon var fram till den här utnämningen karriärdiplomat och var inte heller då ansluten till något parti. Däremot är hennes meriter som företrädare för Estland i andra länder formidabla: Hon startade som Estlands ambassadör i Israel 2004-2006 och hade sedan samma post i Ryssland 2005-2008, i Kasakstan 2007-2011, i Canada 2011-2013 samt i USA och Mexiko 2011-2014.

Hon är gift med en est – därav hennes estniska efternamn – men ingen av hennes föräldrar var est: pappan var lett men mamman narvafödd ryska med det efternamn Marina själv hade före giftermålet, Rajevskaja.

Det här senare är intressant mot bakgrund av att hon i dag har meddelat, att hon kommer att ställa upp i valet av ny president i Estland. De som i den valförsamling som nu ska välja Estlands nya president representerar det nationalistiska högerpartiet Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet) kommer givetvis inte att rösta på henne, men hon säger själv, att hon har uppbackare i samtliga övriga partier.

Det parti, som har utnämnt henne till utrikesministerposten, det borgerliga, nyliberalt anstrukna Reformierakond (Reformpartiet), har till hennes överraskning och besvikelse ensidigt ställt sig bakom den tidigare utrikesministern och EU-kommissionären Siim Kallas’ kandidatur, och Kallas själv har, på ett faktiskt ganska utmanande sätt, sagt, att de i partiet som inte vill se honom som president då väl kan se sig om efter ett annat parti.

Lika fullt finns det många i Reformpartiet som, också offentligt, har backat upp Kaljurand som ny president, även om ingen vet exakt hur reformpartirepresentanterna kommer att rösta.

Nu säger sig alltså Kaljurand veta, att hon har uppbackare i de flesta partier, och för att få tillräckligt stor uppbackning (officiellt på grund av Reformpartiets beslut att stödja bara Kallas) har hon i dag meddelat, att hon lämnar utrikesministerposten. Statsminister Taavi Rõivas, också ordförande i Reformpartiet, som anar att det här kanske inte är så bra för partiet, har försökt få henne att stanna på utrikesministerposten, men Kaljurand är nog för smart för att gå på det.

Särskilt intressant kommer det nu att bli att få se, hur de två partier, som vid valen får de estniska ryssarnas röster och också har många ryssar bland sina medlemmar, kommer att agera.

Estlands främsta ryssmagnet bland partierna är Keskerakond (Centerpartiet), som till sin kandidat har utsett Mailis Reps. Hon har många förtjänster, men hon är inte ryska. Centerpartiet är redan tidigare svårt sargat av inre strider, vilket inte heller kommer att främja partisammanhållningen vid valet av ny president.

Sotsiaaldemokrfaatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) har rent av en ryss, Jevgeni Ossinovski, som partiordförande. SDE lanserade som sin presidentkandidat talmannen Eiki Nestor, och stödde i andra valomgången regeringsledande Reformp0artiets kandidat Siim Kallas. Partiet och Nestor har än så länge inte meddelat, hur de tänker rösta och agera i valförsamlingen, men varför skulle Nestor ställa upp, om han där inte hade en reell chans? Min uppfattning är därför, att Socialdemokraterna så snart som möjligt borde ställa sig bakom Kaljurands kandidatur, detta särskilt som estniska media gör analysen, att den partipolitiskt obundna Kaljurand åsiktsmässigt står socialdemokratin ganska nära. En deklaration om socialdemokratiskt stöd för Kaljurand i valförsamlingen skulle måhända också få ytterligare ryssar att i valen stödja Socialdemokraterna i stället för Centerpartiet.