Ur septemberdagboken: födelsedagsfirande i familjen och Riksdagens högtidliga öppnande

I vår familj har vi flera födelsedagar att fira i september. I söndags åkte jag och Birgitta in till Uppsala för att fira vår dotter Kerstin och hennes son, vår dotterson, Viggo. Båda födelsedagsbarnen hade önskat sig pengar för personliga ändamål, så det fick de av oss. Vi hade dessutom med oss blommor och blomsterlökar till Kerstins kolonilott, och Birgitta hade tagit med egenplockade plommon.

Vi bjöds på fika, och Kerstin som är yrkesbagare hade bullat upp godsaker, som jag med min diabetes tyvärr inte kunde äta. Men Kerstin hade tänkt även på mig – jag åt hallon och lite vindruvor till kaffet.

Men allra roligast är förstås familjeumgänget. Anna hämtade oss i bil och skjutsade oss hem till Kerstin, och där fanns redan Matti och hans familj, hustrun Karin och deras småflickor Ella och Sofia. Och så måste jag förstås nämna Viggos lite yngre syster Klara; vi känner Kerstins båda barn jätteväl, eftersom de och deras mamma länge bodde hos oss.

Sen fick jag och Birgitta skjuts också därifrån, eftersom Birgitta och Anna skulle gå på konsert tillsammans, en fantastiskt fin konsert om jag har förstått både hustrun och UNT rätt: Kammarsolisterna spelade Pärt, Sjostakovitj, Prokofjev och Tanejev. En särskild eloge fick Ulrika Knutson av hustrun för de mellantexter hon hade hämtat från Svetlana Aleksijevitj.

Själv hade jag åkt vidare till Öregrund, men hustrun som, i egenskap av tidigare talman i Riksdagen, skulle i går gå på Riksagens högtidliga öppnande. Därifrån berättade hon tre saker, som jag gärna vill vidarebefordra till mina läsare:

Till programmet den här öppningsdagen har länge hört ett (icke obligatoriskt) deltagande i en särskild gudstjänst i Storkyrkan.

Nu erbjuds på Konstakademien som ett alternativ ett icke-religiöst alternativ, med ett program fastlagt av Humanisterna.

Och det finns förstås riksdagsledamöter och ministrar som hellre går dit. Birgitta, som valde det här alternativet, berättade, att hon där hade suttit tillsammans med bland andra (S)-ministrarna Morgan Johansson och Åsa Regnér.

Ordföranden i humanisterna, Christer Sturmark, inledde, och i övrigt talade Anna Lindenfors, generalsekrfeterare i svenska sektionen av Amnesty International, och så en flykting från Bangladesh.

Anförandena inramades av sång av The Real Group.

Från programmet som inledde riksmötets högtidliga öppnande nämnde hon särskilt Janne Schaffers medverkan.

Under den sedvanliga samlingen efter riksdagsöppnandet träffade hon också sin senaste efterföljare i ämbetet som miljöminister, miljöpartisten Karolina Skog. Det blev ett vänligt samtal, och jag vet sedan tidigare, att Birgitta gillar sin nutida efterföljares ståndpunkt, att det är viktigare att förhandla fram gränsöverskridande miljööverenskommelser än att fatta beslut som rör bara det egna landet – miljöföroreningarna bryr sig nämligen inte om gränser.

Danmark: Radikale Venstre stöder inte automatiskt Socialdemokratiet

Det socialliberala partiet Radikale Venstre bildade före det senaste valets regeringsskifte koalitionsregering med Socialdemokratiet (under en period också med både (S) och Socialistisk Folkeparti. Det ses i dag ganska allmänt som en del av vänsterblocket, men ser man tillbaka i historien, har Radikale Venstre stött ömsom vänster-, ömsom högerregeringar.

När partiet kommande veckohelg samlas i Nyborg för kongress, finns det ett förslag från partiets ungdomsförbund, Radikal Ungdom, om att partiet genom beslut ska markera, att det inte automatiskt stöder bildandet av en (S)-ledd regering utan att man först efter regeringsförhandlingar ska besluta, vilken sida man ska stödja, alltså den regering som bäst tillgodoser det egna partiets politiska krav.

Radikale Venstres ungdomsförbund är till exempel missnöjt med Socialdemokratiets numera mycket strama invandrings- och flyktingpolitik. Problemet där är dock att inte bara Dansk Folkeparti utan också regerande borgerliga Venstre, som väl är regeringsalternativet för Radikale Venstre, också står för åtstramningar på området.

Men det finns naturligtvis också andra politiska vägval, som kan få Radikale Venstre att hålla alla dörrar öppna. Partiledaren Morten Østergaasrd har till exempel uttalat sig i positiva ordalag om regeringens ekonomiska 2025-plan.