Pastoral och idyll

Den från Sydafrika bördige Gérard Korsten var chefdirigent för Uppsala kammarorkester 1994-1998; numera är han verksam i Österrike och London. I torsdags var han tillbaka i Uppsala, nu som gästdirigent.

Kvällens program, med programrubriken ”Pastoral och idyll”, var musikaliskt ganska blandat.

Det inleddes med Lars-Erik Larssons (1908-1986) mycket kända och spelade ”Pastoralsvit” (1938). Det i den här musiken, som lever kvar hos mig och säkert många andra, är det mellersta partiet, ”Romance”, och det är verkligen ett suveränt stycke musik, men det övriga berör mig inte alls på samma sätt.

Det sista gäller i ännu högre grad Richard Wagners (1813-1883) ”Siegfried-Idyll”, skriven 1870 till Wagners gifta älskarinna, hon som senare skulle bli hans hustru, ett förhållande som för övrigt året dess förinnan hade lett till en son med namnet Siegfried. Som verkstiteln antyder, är det här fråga om en mycket mer idyllisk musik än den vi brukar förknippa med Wagner, och när jag säger, att den här musiken inte gjorde något djupare intryck på mig, handlar det verkligen inte om mina ideologiska betänkligheter mot Richard Wagner. De senare hindrar mig faktiskt inte från att hitta hörvärda partier i hans ”Ringen”.

Kvällens clou blev i stället det som spelades efter pausen, Ludwig van Beethovens (1770-1827) ”Symfoni nummer 6”, den så kallade ”Pastoralsymfonin” från 1808. Dess fem satser skildrar livet på landet, vädrets makter och annat sådant, men eftersom jag inte är någon vän av programmusik, nöjer jag mig med att konstatera, att känslan i musiken och orkesterns sätt att spela den gjorde det till en njutning att lyssna på det här verket. Balansen i den stora orkestern var perfekt, och särskilt vill jag nämna klarinett- och flöjtspelet, men också de många stråkinstrumenten bidrog till den fina helheten. Konsertmästare var Klara Hellgren.

* * *

Före konserten åt vi plockmiddag i restaurangen i Musikens hus i sällskap med Bengt, Inger och Anna.

Men efter den behövde vi den här gången inte bilskjuts till vår lägenhet på Idrottsgatan. Birgitta och jag gick i stället till 811ans hållplats på andra sidan torget och tog bussen till Öregrund.