Last Chorus: Berge Furre

Berge Furre är död, läser jag i norska Dagsavisen. Han blev 78 år gammal.

Jag har bara kort träffat honom, under min studenttid i samband med ett socialdemokratiskt studentförbundsseminarium i Helsinki i början av 1960-talet. Tillsammans med Torild Skard, veterligen fortfarande i livet, deltog han i de nordiska socialdemokratiska studentförbundens årliga pingstseminarium. Jag minns att han och Torild originellt nog hade tagit sig till Helsinki per skoter.

Båda hörde till Orienterings-kretsen, var mot norskt Nato-medlemskap och senare aktiva i Folkebevegelsen mot EEC. Från svensk socialdemokratisk studentsida delade vi alla de här ståndpunkterna plus andra vänsterståndpunkter som Sosialistisk Studentlag stod för, men Arbeiderpartiet hade hårda nypor, kanske ett arv från partiets Komintern-tid, och uteslöt de ledande Sos stud-aktivisterna. I stället bildades ett nytt studentförbund, A-stud.

1961 var Furre (och även Skard) med om att bilda ett nytt parti, vänstersocialistiskt men inte kommunistiskt: Sosialistisk Folkeparti, senare Sosialistisk Venstreparti. Ett belägg för min ideologiska bestämning av partiet är det faktum, att just Furre stod för en häftig uppgörelse med partiets ungdomsförbund SUF, när det attraherades av maoismen – det här ändade i att SUF lämnade partiet. Furre själv blev senare helt rentvådd från de anklagelser om spionage för Östtyskland som hade riktats mot honom. Det senare var kanske en hämnd för att Furre var motorn i det så kallade Påskeopprøret 1958, då Arbeiderpartiets studentlag fick en majoritet av partiets stortingsledamöter att skriva under en resolution mot att Västtyskland skulle få atomvapen.

Som mina läsare säkert förstår, känner jag i egenskap av gammal socialdemokratisk vänsterman sympati för många av SFs ståndpunkter, men i ett avseende har jag alltid stått långt från Furre: Han var också kristen, rent av teolog.

Men frid över en av de riktigt färgstarka norska politikernas minne.