Sommar i P1 med Robin Paulsson

11 juli 2015 18:11 | Media, Musik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Robin Paulsson berättade i sitt Sommar-program om hur han som mycket ung debuterade som ståuppkomiker, men jag har för egen del inte mött honom som sådan. För mig var han relativt okänd när han dök upp i TV-rutan under den svenska uttagningsomgången till Eurovision Song Contest – hans följeslagare Sanna Nielsen kände jag till på ett helt annat sätt.

Skämt som det om att spela ”Det gör ont” vid hustruns förlossning och berättelsen om farsans urartade skämt på flygplatsen i London när en väska hade fastnat, ”It’s a bööömb”, är för all del småkul men får åtminstone inte mig att falla platt för hans förmåga som komiker. Kanske skulle han ha satsat lite mer på den mänskliga sida han också visade upp, till exempel konstaterandet efter det att Melodifestivalen var slut, att nu kunde han äntligen träffa sin nyfödde son.

En del var mer segt än roligt, så till exempel munhuggningen med hans norske svärfar om Zlatan respektive Petter Northug.

Och så är jag inte särskilt förtjust i att sommarpratare spelar skivor med sig själva, i det aktuella fallet en hyllning till Åkarp tillsammans med mellokollegan Sanna Nielsen.

Att han spelade Måns Zelmerlöws ”Heroes” får man väl acceptera, eftersom han ju för många radiolyssnare, inte bara mig, är känd främst via Melodifestivalen.

Hans låtlista innehöll många kända namn, sådana som Michael Jackson, Billy Joel, Timbuktu, The Ark, Beyoncé och Stevie Wonder, men ofta kände jag, att han kanske mer hade valt låtarna efter volym och tempo än för att han hade något riktigt personligt förhållande till dem.

Melodikrysset nummer 28 2015

11 juli 2015 12:01 | Film, Media, Musik, Ur dagboken | 1 kommentar

Melodikrysset firade sitt 50-årsjubileum på 30-årsjubilerande Dansbandsveckan i Malung. Jag vill ge Anders Eldeman en eloge för att han inte alls hade anpassat 50-årsjubileet till 30-årsjubileet.

I stället hade han konstruerat frågor som till mycket stor del var knutna till radiohistorien.

Således fick vi åter möta Farbror Sven – Sven Jerring – i Barnens brevlåda.

Vi skulle klara signaturen till grannprogrammet på lördagsmorgnarna, ”Ring så spelar vi”.

Vi fick också höra signaturen till ett kärt gammalt radioprogram från förr, ”Frukostklubben”, som leddes av Sigge Fürst.

Sen skulle vi minnas Kaj Kindvall och ”Tracks”, där Kent hamnade på maratonlistan.

Tre av forna tiders stora svenska revykungar, också de ofta hörda i radio, spelades.

Dels Ernst Rolf, vars ”Bättre och bättre dag för dag” spelades av BAO. För sången stod Helen Sjöholm och Tommy Körberg.

Dels Karl Gerhard, vars ”Vart tar alla vackra flickor vägen” exekverades av Magnus Uggla.

Slutligen också Povel Ramel, som hyllades av The Real Group.

Stor på Svensktoppen var på sin tid Peter Lundblad med ”Ta mig till havet”, som dock i dag spelades instrumentalt.

Också ”När vi gräver guld i USA” låg på Svensktoppen i tio veckor, även om Eldeman i dag refererade till låtens fotbollsanknytning. Den sjöngs av GES, det vill säga Anders Glenmark, Thomas ”Orup” Eriksson och Niklas Strömstedt.

Två av dagens låtar förknippar jag själv dock med TV.

Dels ”Händerna mot himlen” för att den sjungs av Petra Marklund, tidigare känd som September, i dag mest känd som programledare för Allsång på Skansen.

Dels Gina Dirawi, i dag med ”Love”, känd bland annat från Melodifestivalen.

Dagens filmfråga hade som svar ET, som veterligen aldrig har varit svensk radio- eller TV-artist, inte heller har tävlat i Melodifestivalen.

Norska mätningar spretar åt lite olika håll

11 juli 2015 0:48 | Politik | Kommentering avstängd

I Norge genomförs kommunestyre- og fylkestingsvalg den 13 september.

Det här bidrar till att opinionsundersökningar genomförs och publiceras också under sommaren, detta trots att svårigheterna då, på grund av semestrar, resande och liknande, blir större, om man vill få pålitliga mätresultat.

Problemen blir större också på grund av att media och opinionsmätningsinstitut omväxlande mäter partisympatierna rikspolitiskt respektive regionalt/lokalt. I de senare valen finns sedan gammalt en större rörlighet bland väljarna, som ibland föredrar lokala politiker, lokala partier eller partikoalitioner.

I den senaste rikspolitiska undersökningen, gjord av InFact för kvällsidningen Verdens Gang, VG, ökar Arbeiderpartiet med 3,1 procentenheter till 36,3 procent. Det här resultatet ligger under de drygt 40 procent Arbeiderpartiet länge fick i opinionsmätningarna men ordentligt över partiets resultat i stortingsvalet 2013, 30,8 procent.

Det går hyggligt också för Arbeiderpartiets koalitionspartners i den förra regeringen.

Sosialistisk Venstreparti, som i rader av mätningar har legat under spärren (också i Norge 4 procent), ökar med 0,2 procentenheter till 4,3 procent – i valet fick partiet 4,1 procent.

Senterpartiet ökar med 0,8 procentenheter till 6,8 procent, vilket är långt över partiets valresultat 2013, 5,5 procent.

Yttervänsterpartiet Rødt har med 1,7 procent på stället marsch, men det är högre än i 2013 års stortingsval, då partiet fick 1,1 procent.

Det blockneutrala Miljøpartiet De Grønne backar med 1,2 procentenheter till 3,8 procent, vilket fortfarande är högre än de 2,8 procent partiet fick i 2013 års val.

Kristelig Folkeparti backar med 0,3 procentenheter till 5,4 procent och ligger då ändå aningen över sitt valresultat, 5,2 procent.

Liberala Venstre, som i motsats till KrF inte har någon intern debatt om att byta till den röd-gröna sidan, minskar med 0,5 procentenheter till 5,2 procent, vilket är identiskt med partiets valresultat.

Det ledande regeringspartiet Høyre minskar med 1,7 procentenheter till 22,2 procent, uselt om man jämför med valresultatet 2013, 26,8 procent.

Och dess koalitionspartner, det högerpopulistiska Fremskrittspartiet minskar med 0,2 procentenheter till 12,5 procent, också det uselt jämfört med valresultatet 2013, 16,3 procent.

En av de mest intressanta resultaten i den här undersökningen är att Arbeiderpartiet rider på att allt fler kvinnor stöder partiet – AP attraherar 40 procent fler kvinnliga än manliga väljare. Det här har sannolikt bland annat att göra med att kvinnor i större utsträckning än män stöder AP-ledaren Jonas Gahr Støres välvilliga hållning till att ta emot fler syriska flyktingar.

Omvänt dras dubbelt så många manliga väljare än kvinnliga till Fremskrittspartiet och dess partiledare Siv Jensen på grund av överväganden om ekonomi och skatter.

Liknande skäl torde ligga bakom det faktum att høyreledaren och statsministern Erna Solberg har nästan 29 procent fler män än kvinnor bland sina väljare.

* * *

I Dagens Næringslivs partibarometer för juni går det, trots en minskning på 2,2 procentenheter, ännu bättre för Arbeiderpartiet, som här får 38,1 procent.

Däremot går det sämre för Sosialistisk Venstreparti, som minskar med 1,5 procentenheter till 2.8 procent.

Deras tidigare koalitionspartner (och fortfarande allierade) Senterpartiet ökar med 0,2 procentenheter till 5,7 procent.

Yttervänsteralternativet Rødt ökar i den här undersökningen med 0,2 procentenheter till 1,8 procent.

Medan det blockneutrala Miljøpartiet De Grønne står still på 3,9 procent.

Kristelig Folkeparti låg också still och landade på 5,3 procent.

Och liberala Venstre minskar med 0,1 procentenheter till 3,9 procent.

Høyre stöds enligt den här opinionsmätningen av 22,0 procent, vilket är + 0,1 procentenheter jämfört med förra mätningen.

Medan Fremskrittspartiet ökar med hela 5,0 procentenheter till 16,4 procent, vilket knappast kan ha någon annan förklaring än debatten om syrienflyktingarna. Här påverkas i så fall rikssiffrorna helt uppenbart av det förestående kommunvalet: Det är ju på den kommunala nivån man bestämmer, var flyktingarna – nu reducerade till 8.000 – slutgiltigt ska hamna.

* * *

Ett par undersökningar om opinionsläget i Oslo inför höstens val har gjorts.

Enligt Ipsos’ junimätning för Dagbladet är det nästan dött lopp mellan blocken i den norska huvudstaden. Här får man hålla i minnet dels att Senterpartiet nästan inte finns där, medan yttervänstern traditionellt är stark. Miljøpartiet De Grønne är mycket starkare i Oslo än i landet i stort.

Arbeiderpartiet skulle enligt den här undersökningen minska med 2,2 procentenheter i Oslo och då där få 30,2 procent.

Sosialistisk Venstreparti skulle däremot backa med 0,7 procentenheter men fortfarande få 4,8 procent.

Kometen på vänstersidan Rødt skulle däremot öka med 2,2 procentenheter till 6,5 procent, vilket skulle göra dem större än SV. Det här betyder att det rikspolitiskt lilla yttervänsterpartiet i Oslo skulle kunna lägga ytterligare fyra platser till de två det nu har.

Komet får man väl också kalla det blockneutrala Miljøpartiet De Grønne, som ökar med hela 3,5 procentenheter och då får hela 7,3 procent. MDG är väl medvetet om att de kan få en vågmästarposition, där den ena eller den andra sidan kan få deras stöd mot att uppfylla ett antal av deras krav.

På den borgerliga sidan går Høyre tillbaka, med 3,6 procentenheter till 32,1 procent, vilket ändå är aningen mer än stödet för Arbeiderpartiet.

Fremskrittspartiet ökar i Oslo med 1,9 procentenheter till 8,9 procent, vilket ändå är mycket lågt.

Deras allierade liberala Venstre minskar kraftig, 3,4 procentenheter, och hamnar då på 5,6 procent. Sannolikt tappar Venstre väljare till det nya miljöalternativet MDG.

Den artikel jag refererar anger inget procenttal för Kristelig Folkeparti i Oslo men anger, att partiet skulle få ett enda mandat i Oslo. I Oslo verkar inte KrF heller benäget att byta sida, så även partiets enda mandat kan få betydelse.

* * *

Klassekampen redovisar en oslomätning, som verkar ha gjorts av InFact för Arbeiderpartiet.

Arbeiderpartiet, vars förre partisekreterare Raymond Johansen nu siktar in sig på att bli byrådsleder i huvudstaden, minskar med 1,2 procentenheter till 31,9 procent.

Sosialistisk Venstreparti minskar med 0,2 procentenheter till 6,1 procent.

Rødt minskar med 1,1 procentenheter till 4,7 procent.

Senterpartiet minskar med 0,2 procentenheter till 0,3 procent – partiet finns praktiskt taget inte i Oslo.

Miljøpartiet De Grønne ökar med 8,5 procentenheter till 11,3 procent.

Høyre minskar med 4,5 procentenheter till 26,2 procent.

Fremskrittspartiet ökar med 2,1 procentenheter till 9,4 procent.

Liberala Venstre minskar med 2,5 procentenheter till 6,2 procent.

Och Kristelig Folkeparti minskar med 0,4 procentenheter till 3,2 procent.