Scenshowfestivalen

Jo, jag såg östersundsdelen av Melodifestivalen i lördags – jag har bara inte hunnit skriva om den här deltävlingen.

Jag slås allt mera av att ingen av de tävlande melodierna – det som borde vara det mest intressanta i en musiktävling – lyckas fästa sig i mitt musikminne. I själva verket finns också ett mönster, att de bidrag som vinner den röstande TV-publikens gunst bärs upp av något annat än schlagerkvaliteter.

Sämre låtar har vi hört i den här tävlingen än ”Jag är fri / Manne leam frijje” med Jon Henrik Fjällgren, men nog bör den här colombianens samedräkt och fagra utseende också ha spelat en avgörande roll för att TV-tittarna, när de skulle rösta, helt enkelt kom ihåg honom.

Det verkar vara hausse för colombianer i år, och Kristin Amparos ”I See You” har åtminstone ansatser till snygg ballad, men möjligen tyckte TV-publiken att hon ändå inte var tillräckligt snygg, så för hennes del blev det Andra chansen.

Ungdomlig skönhet och ett ungdomligt tilltal är något som framför allt den yngre publiken uppskattar, och det hade blott 16-åriga Isa Tengblad, så hon gick direkt till final med ”Don’t Stop”.

En andra chans fick också ”Bring Out the Fire” med Andreas Weise.

Nästa år vill jag se Arne Weise tävla i Melodifesivalen. Men ska han då inte dö i hjärtinfarkt i direktsändning, bör han välja något i lugnare tempo än sonens att sjunga.

Melodikrysset nummer 8 2015

Det var nästan bara svenskt i dagens melodikryss, och när vi undantagsvis hörde något på något annat språk, var det ”Don’t Know Why” med Norah Jones, som verkar vara en av Anders Eldemans egna favoritet. (Nå, också jag har något med henne i skivhyllorna.)

Fast på den klassiska sidan förekom det också musik med utländska rötter.

Dels fick vi höra ouvertyren ur Giuseppe Verdis opera ”Otello”, som i sin tur bygger på William Shakespeares pjäs ”Othello” – märk den lilla men inte minst i korsordssammanhang betydelsefulla skillnaden i stavning.

Dels fick vi höra Jussi Björling sjunga ”Guds lov i naturen”, komponerad av Ludwig van Beethoven.

Steget från Björling till Östen med resten och deras ”Grilla, grilla” kan synas långt, men jag tycker att också Östen & co och matlagning i naturen har sin charm.

Vi kan ju fortsätta med dem som i övrigt har deltagit i Melodifestivalen.

Martin Stenmarck, som 2005 deltog med ”Las Vegas”, hör väl inte till mina personliga favoriter, men betydligt värre har jag hört i de här tävlingarna. Fast i dag hörde vi den med Lennart Palm.

Den Bamse-hit som spelades i dag, ”Ut på äventyr”, har som förlaga ”Genom eld och vatten” med Sarek i Melodifestivalen 2003.

Fast ska vi hålla oss till sånt som barn gillar, vill jag för egen del framhålla ”Olyckans sång” med Ted Åström och Electric Banana Band.

Att Håkan Hellström ganska ofta förekommer i Melodikrysset, i dag med ”Äntligen på väg”, känns ganska självklart.

Men själv blir jag också glad när Eldeman spelar någon som man inte har hört på ett tag. Ett exempel ur dagens kryss: Brolle med ”Alla rosor har en tagg”.

Glad blir jag också, när Eldeman spelar riktiga schlager, sånger som slog.

Ett exempel från början av dagens kryss är Ulf Peder Olrogs ”Violen från Flen”.

Två andra gav Eldeman i form av en dubbelfråga. Som ljudillustrationer där spelades dels ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand”, som jag själv helst minns med upphovsmannen, Thorstein Bergman, dels ”Gamla stan”, som Edvard Persson och Gideon Wahlberg gjorde i filmen ”Flickorna från Gamla stan”, 1934.

Då kommer vi också tämligen osökt över på den allra sista frågan i dag, den som illustrerades med ”Vart tar alla vackra flickor vägen?”, skriven av Karl Gerhard. Texten hittar du ovan under Kulturspegeln, Sångtexter, och som jag tidigare har påpekat, går kritiken i den av oss gubbar inte heller av för hackor.

Dagbladet (S) – förr Nya Samhället – går i graven

När vi i krigsslutet kom som flyktingar till Sverige, lyckades vi 1945 få hyra nederdelen av ett hus i Juniskär, en kustby i dåvarande Njurunda kommun, numera inkorporerad i Sundsvall. Vår hyresvärd var en då ung murare, Kjell Nordin, och han kom ganska snart att bli ett slags extramedlem i vår familj.

Jag bodde kvar där permanent tills jag hade tagit studenten 1958, men pappa (Edgar Kokk 1912-1977) och mamma (Edla Kokk 1915-1994) bodde kvar hos Kjell livet ut, och eftersom jag och mina bröder såg Kjell som en extra familjemedlem, fortsatte vi alla att även efter mammas död fram till Kjells frånfälle 2007 åka upp till vårt barndomshem och hälsa på Kjell.

Kjell var inte bara en arbetare av den gamla stammen – han var också aktiv fackföreningsman (i Byggnads) och socialdemokrat, en påfallande radikal sådan.

Han kom ganska snart att politiskt påverka mig, som var äldst i brödraskaran, och det hela ändade i att hela min estniska familj aldrig kom att rösta på något annat än Socialdemokraterna. För Kjell var det självklart att prenumerera på socialdemokratiska Nya Samhället, från 1955 omdöpt till det mer könlösa Dagbladet. (Evert Kumm, som under en period jobbade på ledarredaktionen, tyckte, att det i så fall hade varit mycket bättre att döpa om tidningen till Samhället, som den ändå hette i folkmun.)

Dagbladet / Nya Samhället (startad 1900) har en stolt tidningshistoria med Ture Nerman och Moje Västberg bland de tidiga redaktörerna. Från min egen tid som aktiv läsare minns jag bland annat Ewert Söderberg som ledarskribent.

Men många legendariska journalister skrev i den här tidningen: Molla, Sam (Gösta Swedenmark, far till Eva och Peter Swedenmark) och andra.

Men som den mycket mångsidige tidningsläsare jag var redan i unga år, läste jag förstås också serierna, bland dem Eugen Semitjovs ”Allan Kämpe”.

Upplagemässigt låg tidningen, trots att sundsvallsområdet var ett mycket rött område, efter huvudkonkurrenten, Sundsvalls Tidning – delvis berodde det här på att också arbetarkvinnorna ville ha tillgång till de många annonserna i ST.

Att tidningen sedan år 2000 har ägts av den stora borgerliga mediakoncernen MittMedia har inte hjälpt. Redan för tre år sen var tidningen nedläggnignshotad men räddades då genom ett ökat samarbete med Sundsvalls Tidning och stora personalneddragningar.

Nu är läget, vad jag har läst mig till, ännu risigare: Antalet prenumeranter är nere i 6.400, och många även av dessa är osäkra, eftersom de har lockats med rabatterade prenumerationspriser.

Så i slutet av den här månaden läggs Dagbladet ned, och prenumeranterna börjar i stället få Sundsvalls Tidning. Med en daglig S-märkt krönika som tröst.

Hustrun vill uppenbarligen inte att jag ska se ut som ett gammalt troll

Birgitta och jag åkte ner till centrum i eftermiddags, utrustade med var sin tantvagn. Det var Birgittas tur att gå till Coop vid Uppsala C för att handla. Jag skulle bland annat på Apoteket köpa medicin som har tagit slut samt fylla på badrumsförrådet av hygienartiklar. Och så skulle vi båda handla presenter till Matti, sonen, vars födelsedag – ingen jämn – vi ska fira här hos oss i helgen.

Vart vi gick och vad vi köpte vill jag inte nämna – sonen är läskunnig.

Men i början av vår delvis skilda färd passerade vi Rolan’s, stans kanske bästa herrmodebutik, och fann att där var rea. Själv skulle jag kanske inte förnya min garderob lika flitigt, om jag inte hade hustrun som pådrivare – men här om dan var jag faktiskt tvungen att köpa nya handskar, eftersom jag troligen hade glömt det förra paret i en taxi. Kanske var det det faktum, att jag i rullväskan hade en kasse med bland annat byxor till mina mörka kostymer för inlämning till kemtvätt, som gjorde att hustrun undrade, om jag inte behövde en ny kostym, och ryckte med mig in på Rolan’s och också erbjöd sig att betala.

Vi provade en fin och mycket förmånligt prisnedsatt kostym, men den passade tyvärr inte min estniska kropp. Men vips hade jag med hustruns och affärsinnehavarens – vi känner honom sen länge – hjälp hittat en kombination där kavaj och byxor var av olika storlek men i övrigt hörde till samma kostym. Dessutom hittade mina båda assistenter ett par fina udda byxor. Byxbenen måste man i båda fallen korta lite.

Sen gick jag alltså bland annat till Apoteket. Nästan allt i mina egna skåp på toaletten jag använder och det jag använder under morgonduschen i badrummet kommer numera från Apoteket, är dessutom av Apotekets egna märken. Men genom ett reklamblad från Apoteket hade jag också blivit varse, att de har en egen herrserie, (c/o), så jag testköpte deodorant, Shaving Gel och Aftershave Balm.

Ligger dödsskjutningarna bakom förändringarna i toppen av den danska partisympatiligan?

Nordstats partisympatimätning, utförd 9-15 februari, innehåller förändringar av ett slag, som skulle kunna tänkas spegla reaktioner på de uppenbart politiskt betingade dåden i København – det vore lättare att dra mer säkra slutsatser, om man kunde se om de här händelserna ändrade de tillfrågades partipreferenser. Nu får vi vänta på kommande mätningar för att se om de nya trenderna i toppen består.

Största parti i den här mätningen är åter igen det stora borgerliga oppositionspartiet Venstre med 24,5 procent mot 23,3 procent i det snitt som presenteras i Berlingske Barometer. Det är dock fortfarande en bit under partiets resultat i 2011 års val, 26,7 procent – det är siffrorna för de andra två stora partierna som är intressanta.

Högerpopulistiska Dansk Folkeparti får i Norstats mätning ett anmärkningsvärt högt stöd, 23,6 procent, mot 20,7 procent i Barometern och 12,3 procent i valet 2911. Är den mycket höga siffran i den nu aktuella mätningen någorlunda korrekt, ligger det ju nära till hands att dra slutsatsen, att terrordåden har gett det här främlingsfientliga partiet ökad vind i seglen.

Det parti som i så fall främst har fått släppa till väljare är det ledande regeringspartiet, Socialdemokratiet, som nyligen med 23,3 procent i Barometern nosade på (och i någon enstaka mätning överträffade) sitt valresultat 2011, 24,8 procent. I den aktuella mätningen från Norstat har partiet med bara 21,0 procent halkat ner på tredje plats i den danska partiligan.

Inte heller partiets återstående regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, verkar ha belönats för sin främlingsvälkomnande hållning. I den aktuella mätningen får partiet stöd av 6,2 procent mot 7,2 i den eftersläpande Barometern och 9,5 procent i valet 2011.

Deras avhoppade regeringspartner Socialistisk Folkeparti får både i den aktuella mätningen och i Barometern 6,6 procent, alltså märkbart under sitt valresultat 2011, 9,2 procent.

En del av tappet har SF gjort till rödgröna och feministiska Enhedslisten, som i valet 2011 stöddes av 6,7 procent. I Barometern noteras det här partiet för 8,5 procent, men 7,8 procent i Norstats mätning kan tydas som att partier av den här typen inte gynnas av händelser som de nu aktuella.

Men inte heller oppositionspartiet på den andra kanten i dansk politik, Konservative Folkeparti, har medvind i seglen. I den aktuella mätningen stöds det av bara 3,0 procent mot 4,2 procent i Barometern och 4,9 procent i valet 2011.

Intressant mot bakgrund av att Liberal Alliance skapades av Naser Khader är däremot att detta parti växer. I folketingsvalet 2011 stöddes det av 5,0 procent, men i Nordstats aktuella mätning är det uppe i 6,5 procent och i Barometern i 5,5 procent.

Finland: Strid mellan (S) och Högern om andraplatsen i aktuell gallupmätning

TNS Gallup har för Helsingin Sanomat under januari och februari intervjuat 2.500 finländare om deras politiska sympatier. Av de tillfrågade tänkte 38 procent inte rösta eller visste inte vilket parti de skulle rösta på om valet hölls nu.

Centern, Suomen Keskusta, som är i opposition, är fortfarande största parti, stöds av 26,2 procent. Partiet har gjort en formidabel uppgång sedan valet 2011, då det bara fick 15,8 procent.

Striden – hårfin – om andraplatsen står mellan två av regeringspartierna.

Tvåa ligger i den här mätningen Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokratiska partiet) med 17,1 procent. Det är ändå ett ganska mediokert resultat med tanke på att partiet i valet 2011 stöddes av 19,1 procent – och inte heller det senare var så mycket att yvas över, om man jämför med partiets historiska resultat.

På tredje plats, men med hårfin marginal, ligger det ledande regeringspartiet Kokoomus (Samlingspartiet) med 16,9 procent. I förra valet, 2011, blev det här partiet största parti med 20,4 procent.

Populistiska oppositionspartiet Perussuomalaiset fick i valet 2011 19,1 procent men är nu nere på 14,1 procent.

Vänstern och De Gröna, som ursprungligen ingick i regeringen, har lämnat den och befinner sig nu i opposition.

I den aktuella mätningen stöds Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) av 8,5 procent mot 8,1 procent i valet 2011.

Och Vihreä Liitto (Gröna Förbundet) stöds av 8,3 procent mot 7,3 procent i valet 2011.

De återstående två partierna sitter kvar i koalitionsregeringen:

Svenska Folkpartiet får i den här mätningen stöd av 4,2 procent mot 4,3 procent i valet 2011.

Och Kristillisdemokraattit samlar i dag 3,2 procent mot 4,0 procent i 2011 års val. Det här partiet lever ett osäkert liv. Här om dan meddelade en av partiets svenskspråkiga företrädare, att han i nästa val kommer att kandidera för Svenska Folkpartiet.

En sång om förändringar

Phil Ochs (1940-1976) hörde till dem som tyckte att Bob Dylan gradvis svek sin tidigare radikalism, men det betydde inte, att han själv var en genompolitisk sångskapare. Här kommer ett exempel:

Changes

Text och musik: Phil Ochs, 1966

Sit by my side, come as close as the air
And share in a memory of gray
And wander in my words
Dream about the pictures that I play of changes

Green leaves of summer turn red in the fall
To brown and to yellow, they fade
And then they have to die
Trapped within the circle time parade of changes

Scenes of my young years were warm in my mind
Visions of shadows that shine
’Til one day I returned and found they were
The victims of the vines of changes

The world’s spinning madly, it drifts in the dark
It swings through a hollow of haze
A race around the stars
Journey through the universe ablaze with changes

Moments of magic will glow in the night
All fears of the forest are gone
But when the morning breaks
They’re swept away by golden drops of dawn of changes

Passions will part to a strange melody
As fires will sometimes burn cold
Like petals in the wind
We’re puppets to the silver strings of souls of changes

Your tears will be trembling, now we’re somewhere else
One last cup of wine we will pour
And I’ll kiss you one more time
And leave you on the rolling river shore of changes

So sit by my side, come as close as the air
And share in a memory of gray
And wander in my words
Dream about the pictures that I play of Changes

”Changes” fanns med på LPn ”Phil Ochs In Concert” (Elektra EKS-7310, 1966).

Den fanns sedan med även på samlings-/dubbel-LPn ”Chords of Fame” (A & M Records A&M SP-4599, 1974).

Man hittar den vidare på en samlings-CD, ”There But For Fortune” (Elektra 60832-2, 1989), på CDn ”There And Now: Live In Vancouver 1968” (Rhino R2 70778, 1990) och på dubbel-CDn ”Phil Ochs American Troubadour” (A&M Records 540 728-2, 1997, distribution Polygram). 1997 utgavs också 3 CD-samlingen ”Farwells & Fantasies” (Elektra Traditions / Rhino R2 73518).

I ”Phil Ochs sånger översatta av Jacob Branting” (Författarcentrum, 1971) finns följande svenska version:

Förändringar

Amerikansk originaltext och musik: Phil Ochs, 1966 (”Changes”)
Svensk text: Jacob Branting, 1971

Sitt tätt intill, var mig nära som luft
minns vid min sida det grå
och gå bland mina ord
dröm om hur de speglingar jag spelar på
förändras

Möten och landskap finns levande kvar
syner av skuggor som ljus
Men den som återvänt
vet hur alla klipporna till grus
förändras

Sommarens löv börjar brinna var höst
vissnar i brunt och i gult
och sedan skall de dö
fångade när tidens stora hjul
förändras

Världen den snurrar som galen mot svart,
virvlar i tomhetens dunst
En stjärnfärd som på lek
en rundtur medan universums brunn
förändras

Stunder i mörkret av ofattbart ljus
då skräckfyllda skuggor får fly
när morgonen är här
med gyllne dagg och jorden till en ny
förändras

Flarn far isär som en overklig sång
Ibland brinner eldar till kol
Som blomblad i en vind
vi dinglar där när själens koppartråd
förändras

Ditt öga blir vått, ingen av oss är här
Vi dricker ett sista glas vin
Jag kysser dig farväl,
du står på stranden av den flod där vi
förändras

Så sitt tätt intill, var mig nära som luft,
minns vid min sida det grå
och gå bland mina ord
dröm om hur de speglingar jag spelar på
förändras

Norge: Arbeiderpartiet stadigt över 40 procent. Röd-grön majoritet

I den senaste mätningen från Respons för Aftenposten har partierna i den förra, röd-gröna regeringen majoritet.

Det utanför blockpolitiken stående Miljøpartiet De Grønne, som i stortingsvalet 2013 fick 2,8 procent (men ett lokalt mandat i Oslo), ligger nu med 3,3 procent (- 0,4 procentenheter) fortsatt under spärren.

Det sista gäller förstås också yttervänsterpartiet Rødt, som i valet fick 1,1 procent och i den här undersökningen ligger på 1,8 procent (+ 0,6 procentenheter).

Arbeiderpartiet, som i valet 2013 fick 30,8 procent, får i den aktuella mätningen 41,1 procent (- 0,1 procentenheter).

Dess forna regeringskollega Sosialistisk Venstreparti, som i valet fick 4,1 procent och sedan i rader av mätningar har legat under fyraprocentsspärren, håller sig nu med 4,1 procent (- 0,5 procentenheter) precis på rätt sida.

Framåt, + 1,3 procentenheter, går det för deras tidigare regeringspartner Senterpartiet, som nu noteras för 5,8 procent, en smula över valresultatet 2013, 5,5 procent.

Arbeiderpartiets ledare, Jonas Gahr Støre, söker säkra ståd för en ny regering under hans och Arbeiderpartiets ledning genom att nu också försöka locka ett av de partier som utgör parlamentariskt underlag för den blå-blå regeringen, alternativt båda, att byta sida.

Kanske har det här rampljuset på mittenpartierna bidragit till att öka väljarnas intresse för dem. Inte bara Senterpartiet ökar.

Kristelig Folkeparti, som i valet 2013 fick 5,6 procent, är nu uppe i 5,8 procent (+ 0,5 procentenheter jämfört med förra mätningen i samma serie).

Och liberala Venstre, som i stortingsvalet 2013 samlade 5,2 procent, är nu åter igen uppe i 5,2 procent (+ 0,4 procentenheter).

Betydligt sämre går det för Høyre, som leder den blå-blå regeringen. Partiet, som i stortingsvalet 2013, det som ledde till regeringsskifte, fick 26,8 procent, backar i den här mätningen med 1,0 procentenheter och är därmed nere på 21,7 procent.

Och dess stödjepelare i regeringen, högerpopulistiska Fremskrittspartiet, som i valet 2013 fick 16,3 procent, backar den här gången med 1,4 procentenheter och är därmed nere på 9,9 procent.

Danmark: Socialdemokratiet på ny, mycket hög nivå

Hur de avskyvärda dåden i København slår politiskt, vet vi ännu inte. I DN läser jag en artikel av den danske författaren Carsten Jensen, där han anklagar statsminister Helle Thorning-Schmidt för senfärdighet i kommentarerna till det som hände, men en statsminister måste ju också ha så mycket fakta på bordet som möjligt innan hon går ut i frågor som skuld, och det jag sen hörde henne säga var det inget fel på.

Men tillbaka alltså till ett par färska opinionsundersökningar, som inte speglar eventuella effekter av de här händelserna.

Den första av dem, från Wilke, ger Socialdemokratiet ett stöd över partiets resultat i 2011 års folketingsval, 24,8 procent. Partiet får hos Wilke ett anmärkningsvärt högt stöd, 25,6 procent. I den andra mätningen, från Voxmeter, får partiet 23,8 procent. Därmed ligger partiet i Berlingske Barometer också på 23,8 procent. Socialdemokratiet har nu i flera mätningar varit Danmarks största parti.

Det stora borgerliga oppositionspartiet Venstre, som i förra valet med 26,7 procent faktiskt var större än Socialdemokratiet, får i Wilkes mätning 23,0 procent och i Voxmeter-mätningen 22,6 procent, vilket i Barometern ger 23 procent. Partiet har nu i en rad mätningar hamnat på en nivå, klart under sitt valresultat 2011.

Högerpopulistiska Dansk Folkeparti, som i valet 2011 stöddes av 12,3 procent, ligger numera på en mycket hög nivå: får hos Wilke 19,8 procent och hos Voxmeter 19,1 procent, men i Barometern, som speglar ytterligare mätningar lite bakåt i tiden, är stödet 20,0 procent. En intressant fråga är om terrordåden åter, också mer generellt, kommer att öka främlingsfientligheten i Danmark och därmed, möjligen, stödet för Dansk Folkeparti.

Socialdemokratiets höga siffror ökar nu möjligen partiets förhoppningar inför det förestående folketingsvalet, men här är problemet, att dess framgångar delvis tycks ha skett på bekostnad av övriga vänsterpartier.

Socialliberala Radikale Venstre, som samregerar med Socialdemokratiet, fick i valet 2011 stöd av hela 9,5 procent men är nu hos Wilke nere på 6,7 procent och hos Voxmeter nere på 7,5 procent, vilket ger ett Barometer-medeltal på 7,3 procent.

Deras avhoppade tidigare partner Socialistisk Folkeparti, som i valet 2011 fick 9,2 procent, ligger nu hos Wilke på 6,7 procent och hos Voxmeter på 6,8 procent; Barometer-genomsnittet är 6,7 procent.

Fortfarande ligger dess konkurrent på vänsterkanten, gröna och feministiska Enhedslisten över sitt resultat 2011, 6,7 procent. Men partiets gallupresultat, 7,4 procent hos Wilke och 8,8 procent hos Voxmeter, 8,6 procent i Barometern, räcker inte.

Konservative Folkeparti, som stöddes av 4,9 procent 2011, ligger även i de här undersökningarna lägre än då: 4,7 procent hos Wilke, 4,5 procent hos Voxmeter, 4,5 procent också i Barometern.

Ovanför sitt valresultat 2011, 5,0 procent, ligger nu stadigvarande Liberal Alliance med 5,6 procent hos Wilke och hela 6,2 procent hos Voxmeter – det här ger i Barometern genomsnittssiffran 5,5 procent.

Kan någon av de här låtarna också bli en schlager?

Jag rör mig, mer än de flesta, tror jag, mellan mycket olika musikgenrer. Bland annat ser jag i TV på uttagningsomgångarna i Melodifestivalen, de här tävlingarna som ska utkristallisera låten som ska representera Sverige i Eurovisionsschlagern.

Förr blev de bästa av låtarna som tävlade regelmässigt just schlager, låtar som dels slog, dels sjöngs också av publiken som hörde på.

Nu tycks den ambitionen inte i någon större utsträckning finnas med som riktmärke i tävlingen.

En av de få låtar som hade ansatser åt det hållet, en refräng att haka upp musikminnet på, ”Nontheless”, åkte omedelbart ut ur tävlingen, kanske, i det fallet rättvist nog, för att de båda rutinerade sångerskorna, Marie Bergman och Sanne Salomonsen, inte verkade riktigt samsjungna.

Om den andra låten som också åkte ur, ”Där och då med dig” med Emelie Irewald, klottrade jag i protokollet vid första lyssningen ner ”ballad utan charm”.

Å andra sidan skrev jag i protokollet ”hopplös” om ”Groupie” med Samir & Viktor, så så mycket är min bedömningsförmåga värd. Den gick nämligen vidare till Andra chansen.

Att också Linus Svenning gick vidare till andra chansen med ”Forever Starts Today” förvånar mig däremot inte – den hade till exempel ansatser till riktig refräng. Dessutom är Svenning tidigare känd i den här tävlingen.

Överlägset mest känd, dessutom mycket rutinerad, är Magnus Carlsson, som i det här fallet fångade publikens gunst med en mycket snabb låt, ”Möt mig i gamla stan”. Dessutom borde han ha extrapoäng för att han sjunger på svenska. Men här bar det hur som helst raka vägen till final.

Det gjorde det också, inte helt orättvist, tyckte jag, för Mariette. Hennes låt, ”Don’t Stop Believing”, var delvis skriven av en av mina favoriter, Miss Li, men i det här fallet tyckte jag faktiskt, att framförandet var bättre än låten. Det var till och med mycket mindre av scenshow runt det här framförandet än i flertalet övriga fall.

Sen återstår det att se, om någon av de här låtarna faktiskt kan bli en schlager.