Tio år med Regina

I lördags kväll firade Reginateatern tio framgångsrika år med en galaföreställning.

Regina, belägen på Trädgårdsgatan i Uppsala, rymde ursprungligen en biograf, Skandia – längs Trädgårdsgatan fanns, när jag kom till stan hösten 1959, tre av stans mest besökta biografer, så den här gatan kallades på den tiden allmänt Biogatan.

För tio år sen fanns det gent emot oss som satt i kulturnämnden ett växande tryck att inrätta en gästspelsscen vid sidan om Stadsteatern, och en sådan skapades också genom att alltså en av stans biografer steg för steg byggdes om för det här ändamålet. Eftersom en sådan här scen på grund av stridande viljor som slåss om inriktning och utrymme lätt hamnar i ett anarkistiskt kaos, las den under kulturnämnden och försågs med en driftig och idérik, samtidigt viljestark chef, den från England till Uppsala flyttade Paul Kessel.

Också jubileumsprogrammet i lördags hade komponerats av Paul Kessel, men kvällen till ära gjorde också ett par S-politiker inledningsvis små inhopp på scenen, dels den nuvarande ordföranden i Kulturnämnden, Peter Gustavsson, dels han som tillsammans med nämndens dåvarande chefstjänsteman Anna Starbrink sjösatte det här lyckade projektet, Kees Geurtsen.

Paul Kessel, också känd som Kesselofski, sparkade i gång jubileumsprogrammet tillsammans med kumpanen John Fiske men bytte sedan ut sig själv mot sonen Sam Kessel.

Den ledning med engelska rötter Reginateatern har haft har för övrigt medfört, att man ofta på den här scenen har fått möta skådespelare med engelska som arbetsspråk. Ett exempel i gårdagens jubileumsprogram var Compagnia do Chapitó, som man kan ana av namnet med portugisisk bakgrund men normalt verksamma i England.

Kvällen avslutades så småningom också på engelska, med en fruktansvärt rolig soloprestation av en man vars namn jag skämmigt nog har glömt – hjälp mig, gärna, någon!

Och så valde Henry Bowers, också känd som Kung Henry, att ur sitt förråd av slam poetry framföra två verk på engelska.

Jag vet inte om några i publiken hade problem med Emil Jensens skånska idiom, men vilken begåvad och tänkvärd och radikal samhällskommentator är han inte!

Andra återkommande och kära gäster på den här uppsalascenen är Lise och Gertrud, sångligt och musikaliskt mycket hörvärda, och så även Ika Nord, känd både från TV och scen.

Lokalt mycket känd, bland annat genom medverkan med kåserier i UNT, är Jacke Sjödin, som här dessutom gjorde många av oss i publiken hjärtevarma genom att lyfta fram den tyvärr bortgångne samarbetspartnern Lasse Eriksson.

Ett par suveräna musiker fanns också med i programmet, båda med lång kontakt med Reginateatern.

Den ene var gitarristen Gunnar Danielsson.

Den andre var Claes Jansson, känd från Good Morning Blues och otaliga fina skivinspelningar.

Märklig schlagerdeltävling

Alla som läser mina melodikrysskåserier på lördagarna vet att jag är hyggligt kunnig om olika förgreningar av populärmusiken genom tiderna. Mängder av artister, låttitlar och refränger har fäst sig i mitt liksom i många andras minne.

Eftersom jag var på annat i lördags kväll, har jag först i dag haft chansen att se den första av deltävlingarna i årets melodifestival, den från Göteborg, och trots att jag nyss såg återutsändningen, finns det – trots att jag har vad man brukar kalla ett gott melodiminne – inte en enda av bidragen som jag skulle gå i land med att ens till någon liten del återge.

Som jag tidigare har tvingats konstatera: Dagens melodifestivaler är mer scenshow än tävlingar i sång och musik.

Ser man Eric Saades ”Sting” som just scenshow, rask och rytmisk och väl inövad sådan, och just det är kriteriet på vem som bör vinna, var hans placering helt begriplig.

Jessica Anderssons ”Can’t Hurt Me Now” hade inte de kvalitéerna – men hon fick säkert en massa röster av den en smula äldre delen av publiken i kraft av att hon är känd bland de här lyssnarna/TV-tittarna.

De lite mer barnsliga röstade i stället på ”Hello Hi” med Dolly Style, som gick vidare till andra chansen.

Den andra andra chansen-låten, ”Det rår vi inte för”, minns jag inget av i skrivande stund, så i det fallet blir det inte ens någon elakhet.

I pressen har jag hunnit se att både TV-tittarna och sångerskan, Molly Pettersson Hammar, lär vara bestörta över att den senares bidrag, ”I’ll Be Fine”, inte kom i final eller ens fick en andra chans.

Själv är jag i det fallet inte det minsta förvånad.

Regeringssamarbete högerut sänker estniska (S)

Inträdet i en regering, som leds av det delvis nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), har inte stärkt stödet för de estniska Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik Erakond – tvärt om. Opinionssiffrorna för det länge framgångsrika socialdemokratiska partiet sjunker mätning för mätning och är nu, i en alldeles färsk mätning från Turuuuringute AS, nere på låga 16 procent, vilket är lägre än resultatet i förra valet, 17,1 procent. Då ska man veta att estniska (S) tidigare har legat något tiotal procentenheter högre och i enskilda mätningar rent av varit landets största parti.

Den socialdemokratiske partisekreteraren, Indrek Saar, har egentligen ingen bra förklaring på den här nedgången – hoppas till och med på att valet ska resultera i en regering, ledd av den socialdemokratiske partiledaren Sven Mikser – men ger ändå indirekt en rimlig förklaring i sin kommentar till Keskerakonds, Centerpartiets, opinionsframgång: den, tror Saar, har sin orsak i att ”folk vill ha ett samhälle som har ett mer mänskligt ansikte och som är mer socialt rättvist”.

Edgar Savisaars lätt vänsterpopulistiska och av flertalet av Estlands ryssar stödda centerparti stöds enligt den här undersökningen av 26 procent. (I förra valet stöddes partiet av 23,3 procent.)

Det nyliberalt anstrukna Reformierakond (Reformpartiet), som leder regeringen, klarar sig betydligt bättre än Socialdemokraterna och får i den här mätningen 22 procent. Men det är långt från det mycket höga stöd partiet tidigare har haft – i senaste riksdagsvalet fick partiet till exempel 28,6 procent av rösterna.

Reformpartiet hade tidigare regeringssamarbete med det kristna, socialkonservativa och estnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), som i förra valet hade stötts av 20,5 procent av väljarna men som gradvis tappade i popularitet. Inte heller nu, i opposition, har IRL vunnit tillbaka den styrkan, men dess aktuella stöd, 15 procent, ligger obehagligt nära sossarnas i den nu genomförda opinionsmätningen.

Också den här mätningen indikerar, att ytterligare två borgerliga partier kan vara på väg att forcera den estniska femprocentsspärren.

Både Vabaerakond (Fria partiet) och Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa Folkpartiet) får sex procent.