Barnens oförfalskade ramsor och rim från gator och gårdar
22 november 2014 16:15 | Barnkultur | 8 kommentarerNär Bengt af Klintbergs ”Pelle Plutt – ramsor och rim från gator och gårdar” kom ut 1983, då på Tidens förlag, gav jag den ett mycket entusiastiskt omdöme i min översikt ”Böcker ur julklappssäcken” i Aktuellt i politiken (s) nummer 21, den 15 december 1983. I avsnittet om bilderböcker skrev jag:
”Men bäst i det mindre formatet – och faktiskt också en konkurrent till Astrid Lindgrens och Ilon Wiklands nya Madicken-bok – är ändå ”Pelle Plutt – ramsor och rim från gator och gårdar” (Tiden) samlade av Bengt af Klintberg. Här finns räkneramsor och hoppramsor och sånger och gåtor och spökhistorier med mera, delvis sådant som passar varken söndagsskolan eller de fina salongerna. Och så Eva Erikssons underbart roliga bilder därtill!”
När jag nu (2014) läser om den, närmast för att En bok för alla har återutgett den, blir jag på nytt lika entusiastisk.
Roligast för mig personligen är det att hitta ramsor som jag minns från mina egna tidiga skolår här i Sverige – annat, men för den skull inte mindre roligt har, förstår jag av idiomet, sitt ursprung i stockholmska skolor. Fast den här vann säkert spridning i hela landet:
Ett två tre fyra
alla byxor äro dyra.
Den som inga byxor har,
han får gå med rumpan bar.
Och den här minns jag fortfarande melodin till:
Uppå våran gård
där står en gammal Ford
utan hjul och utan däck,
motorn den är väck.
Tittar man där bak,
så finns det inget flak.
Tittar man där förarn satt,
så finns det ingen ratt.
Den går på terpentin
och smör och margarin,
och startar du den än en gång
så går den dagen lång!
Och ”Faderittan satt på taket” behöver jag väl inte ens återge för att många av er ska komma ihåg texten. Detsamma gäller visorna om blodstänkta golv och Karl-Alfred boy.
Det här är en bok att köpa till barnbarn i lämplig ålder men faktiskt också till er själva, om ni har barnasinnet kvar.
8 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
De var väldigt vilka ”fina” ramsor du publicerar – af Klintberg är ju annars inte den som döljer det drastiska – hans ”Kuttrasju” är t.ex. en delvis ganska grov men intressant redogörelse för ett område av språket där bl.a. Stiernhielm råkar illa ut.
Hasse Alfredsons barnvisor är inte heller alltid så fina i kanten men återspeglar väl en del av verkligheten. Låt mig bidra med en mobbarramsa (usch) som var populär på ”Vallen” i Kramfors i början av 50-talet. (Namnet utbytt):
”Lasse Bodin
fager och fin
smörj’ sig i ä-t med terpentin”
Jag minns också att flickorna där ofta sjöng en sång där refrängen gick ungefär: ”allamannatjafsutifiskabalajka” och jag undrade förtvivlat över vad det kunde betyda. Mina teorier håller jag för mig själv.
Comment by Bengt O. — 2014 11 22 22:27 #
Till Bengt O: Något har säkert Bengt af Klintberg dämpat sig i det här fallet, eftersom barnböcker ofta köps av barnens uppfostrande föräldrar.
Men den ramsa du avslutningsvis citerar finns faktiskt med, under rubriken Klapplekar:
Alla malla tjafs uti fiskarmalajka,
alla malla tjafs uti bingabångabej.
Hej skudderi skudderumpen stumpen,
hej skudderi skudderullan lej.
Kläderna vi bära på
äro utav kinatrå,
tjipp tjopp, tjipp tjopp, kinaman.
Comment by Enn Kokk — 2014 11 23 12:26 #
Versen om ”alla byxor äro dyra” fanns också i min barndom. Men där jag var – Vallentuna och Stockholm – sa vi:
”den som inga pengar har
han får gå med rumpan bar.”
Den som inte har några pengar kan ju inte köpa dyra byxor.
Comment by Birgitta Dahl — 2014 11 24 10:16 #
Till Birgitta Dahl: Båda varianterna fanns säkert, kanske ändå fler. I gatrimmens värld flödade fantasin och variationen.
Comment by Enn Kokk — 2014 11 24 10:36 #
Min version av ”rumpa bar”-ramsan var:
”Ett å två å tre å fyra,
alla nöjen äro dyra,
den som inga pengar har,
han får gå med rumpan bar, rumpan bar, rumpan bar”.
Den sjöngs till en kul melodi. Kommer dock inte på originalmelodins namn.
Comment by Lasse H — 2014 11 24 13:46 #
Jag fick Pelle Plutt av pappa. Den är så kul och särskilt ”Tack för maten..” och ”Hallå där köp blåbär….” och förstås ”Pelle Plutt” har fastnat hos mig! Underbara teckningar, och jag läste den så mycket för barnen att den föll isär! Jag ska leta fram den igen
Comment by Pyttan — 2014 11 26 23:37 #
Till Pyttan: Ja, som du vet, träffade jag ofta din far, Gunnar Gunnarson, på den tiden då han fanns på Tidens förlag i samma hus, Sveavägen 68, där jag jobbade, hade ett litet finger med i utgivningen av ”Socialdemokratiskt idéarv” och använde honom faktiskt också som föreläsare vid en idépolitisk kurs på Bommersvik.
Den gamla sorten av demokratiska socialister – jag räknar mig själv till den kategorin – utmärktes också av bredd och bildning, vilket också innefattar intresse för barnkultur.
Comment by Enn Kokk — 2014 11 27 11:52 #
Ja jag vet.
Jag saknar honom väldigt. Han var en toppenpappa och hade mycket och kul humor, mitt i allt skrivande!
Comment by Pyttan — 2014 11 27 16:06 #