Historien om Johannes och Trubbnos som film

3 mars 2014 18:11 | Film, Prosa & lyrik | 2 kommentarer

Harald Beijer (1896-1955) var en på sin tid rätt mycket läst romanförfattare. För det borgade också att inte mindre än tre av hans romaner publicerades i FiBs folkbokserie och såldes i stora upplagor, 50.000, 60.000 respektive 85.000 exemplar. Han medverkade förstås också i tidningen Folket i Bild.

Romanen ”Johannes och Trubbnos” från 1949 har jag inte läst, men nu har jag sett filmatiseringen från 1952, kallad ”När syrenerna blomma”. Jag antar att filmens handling ligger nära bokens, eftersom det var Harald Beijer själv som skrev filmmanus.

För regin stod Ivar Johansson (1889-1963), en både flitig och känd filmregissör under 1930- och 1940-talen samt första hälften av 1950-talet. Fotograf var i det här aktuella fallet Sven Nykvist.

Man kan ha många, även kritiska, synpunkter på ”När syrenerna blomma”, men som folklivsskildring känns den – i motsats till många andra filmer – äkta, och det är inte bara de blommande syrenerna Sven Nykvist har lyckats med i sitt foto.

Som människoskildring är den mer trubbig. Man kan nog förstå, varför den manlige huvudpersonen blev som han blev – han övergavs till exempel av sin mor (Gudrun Brost) i Stockholm och utackorderades sedan till en familj ute på landet – men en rad enskilda händelser som ska illustrera vad som formade hans utveckling är så bjärt tecknade, att de ibland tenderar att slå över i oavsedd komik. Den mycket unge Johannes spelas av Paul-Erland Dahlerus, och Johannes i stan, först som kadett, spelas av Carl-Henrik Fant, senare mer känd under namnet Kenne Fant.

Som kontrast till honom, och kanske just därför så lockande för honom, framställs hans skolkamrat och kärlek från unga år, Charlotta (Nine-Christine Jönsson), kallad Trubbnos. Också hon flyttar till Stockholm och får där till att börja med hushållstjänst hos sin snåla och krävande och orättvisa faster, spelad av Hjördis Pettrsson.

I stället får hon bo hos Emma (Anna-Lisa Baude), husjungfru i Johannes’ barndomshem, och hennes man. Genom flitigt arbete samlar hon allt mer pengar på sin sparbanksbok.

Men eftersom hon är en sedesam flicka – inget sex före äktenskapet! – kompenserar sig Johannes i Julias (Maj-Lis Lüning) säng. Eftersom hon är vad som i Svenska Filminstitutets rollförteckning kallas ”femme fatale”, har han varit i den där sängen förut.

När den här historiens madonna möter dess hora, uppstår det svåra komplikationer – bland annat blir Johannes vid ett sådant tillfälle på restaurang svårt plakat på champagne, inbeställd för Trubbnos’ genom hårt arbete hopsparade pengar.

När sedan horan vid ett tillfälle, när Johannes åter har tagit Trubbnos ut på restaurang för att försonas och lite mera och han är ute för att hämta det där lite mera, slår sig Julia ner vid Chalottas bord och börjar berätta – varefter det utbryter slagsmål mellan damerna.

Nu återkommer emellertid Johannes och leder ut den förtvivlade och arga Trubbnos, som får lugna ner sig på en parkbänk bland blommande syrener. Och där tar han fram förlovningsringar med ingraverade namn och allting. Med ringarna på fingrarna går de in i restaurangen för att dansa tillsammans.

2 kommentarer

  1. Hej
    Hittar ingen annan väg att skicka ett meddelande till dig än här. Detta har inget med inlägget i bloggen att göra.

    Jag är med i gruppen som arbetar med att ta fram en ny sångbok för arbetarrörelsen. Vi har stött på ett problem som jag undrar om du kan sprida lite ljus över. Det handlar om upphovsrätt.
    Det handlar om Arbetets kvinnor och vem som skrivit texten. I Den nya tidens sångbok står namnet Eva Svedberg, i äldre sångböcker står det E. Svedberg. Vet du om E. står för Eva eller något annat.
    Vi hittar inga uppgifter om Arbetets kvinnor hos STIM. Jag har sökt över nätet men inte hittat något vettigt där heller. Frågade Anne-Marie Lindgren men hon hittade inget heller. Anne-Marie föreslog att jag skulle kontakta dig.
    Hälsningar
    Gina Persson

    Comment by Gina Persson — 2014 03 04 12:28 #

  2. Till Gina Persson: Dess värre vet jag inte – jag hade inte med den här varianten av ”Arbetets söner” i min egen sångbok ”Upp till kamp!”, så jag har inte sökt fakta om den.

    Jag har kollat mina egna äldre upplagor av ”Tidens sångbok”: Den finns inte med i den upplaga som utkom 1919; jag har den fast tryckt 1925.

    Däremot finns den med i den tredje, omarbetade upplagan från 1934.

    Själv har jag, utan att kolla närmare, alltid antagit att textvarianten ”Arbetets kvinnor” emanerar från Socialdemokratiska kvinnoförbundet, men dess textförfattare, E Svedberg, är i så fall rimligen död för länge sedan. Namnpreciseringen Eva Svedberg i ”Den nya tidens sångbok” tyder på att sångbokens redaktör, Thorstein Bergman, eller någon han kontaktade visste vem den här textförfattaren var. Ring honom och kolla!

    Annars måste man nog kontakta någon annan, som är väl förtrogen med arbetarrörelsens äldre sångtradition. Ett förslag är Kjersti Bosdotter, förr på Metall, nu rimligen pensionerad. Hon gav tillsammans med sin nu döde make Rune Nordin ut några arbetarsångböcker och har varit verksam både i Arbetarsångförbundet och i styrelsen för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, ARAB.

    ARAB självt, numera lokaliserat i närheten av Södertörns högskola, har för övrigt också mycket material relaterat till arbetarrörelsens sångskatt. När jag själv sammanställde mina sångböcker, letade jag fram en hel del material där. Kanske har de också någon anställd som kan mycket om just arbetarrörelsens sångskatt.

    Comment by Enn Kokk — 2014 03 04 16:28 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^