Sommar i P1 med Jan Scherman

28 juli 2012 15:32 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Det märktes att det var ett journalistproffs och inte en amatör som gjorde dagens Sommar-program. Jan Scherman är visserligen direktör hos Bonniers numera, men han har ett gediget mediaförflutet, senast som chef inom TV 4. Till det sympatiska med hans Sommar-program hörde, att han inte drog sig för att berätta om egna tillkortakommanden i början av sin etermediakarriär.

Jag gillade också hans professionella fasthållande vid journalistens roll som oberoende granskare. Alla minns väl ”Kalla faktas” granskning av Walther Sommerlaths agerande under andra världskriget, och rent mänskligt kan det te sig begripligt att drottning Silvia försökte påverka Scherman och TV 4. Betydligt mer anmärkningsvärt är det som Scherman nu avslöjade, nämligen att en medlem i ägarfamiljen till TV 4, Bonniers, till lika medlem av TV 4s styrelse, Hans-Jacob ”Nisse” Bonnier, försökte påverka Scherman i det här ärendet – den här Nisse är god vän med kung Carl XVI Gustaf.

Fast mest berörande i Jan Schermans Sommar-program tyckte jag själv var avsnittet om fadern, både det han berättade om faderns judiska bakgrund och de följder denna fick i hans studentexamen och de närmast omänskligt stränga krav fadern sedan ställde på sonens skolresultat: missade denne högsta vitsord i terminsbetyget, om så bara fick AB+ i ett enda ämne, dög inte betyget.

Musikaliskt har jag inte så mycket till övers för de par dansbandsinslag som förekom – men för all del, han gillade ju uppenbart den här musiken, och dragningen till den musiken kan ju knappast ha gjort det svårare för honom att arbeta inom TV 4-sfären. Annat i hans musikval gillade jag för egen del mera: Paul McCartney, Juliette Gréco, Bob Dylan, Joan Baez, Ella Fitzgerald, Cornelis Vreeswijk.

Melodikrysset nummer 30 2012

28 juli 2012 11:08 | Barnkultur, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Dagens melodikryss tyckte jag var lätt. Svaret på den allra sista frågan gissade jag rent av innan den hade ställts. Som jag anade skulle vi få höra ”Jag mår illa” med Magnus Uggla.

Allt beror ju på vad man brukar lyssna på, men dagens ljudillustrationer fanns praktiskt taget till hundra procent inom ramen för det jag gillar. Till och med veckans melodifestivalare hör till de bättre: ”Se på mig” från 1995. Jan Johansson vann den svenska Melodifestivalen med den och kom sedan på en välförtjänt tredjeplats med den i Eurovision Song Contest.

Också dagens andra låt, Stig Olins ”En gång jag seglar i hamn”, förtjänar en plats i den svenska evergreenhimlen.

Ännu äldre bland eviga svenska schlager är ”Nu ska vi opp, opp, opp”, som vi minns med Tutta Rolf.

Ni som regelbundet läser min blogg vet att Evert Taube har en plats i mitt hjärta och att jag nu i sommar har skrivit om en hel CD-serie med taubematerial – den avslutande texten i den serien publicerade jag i går. Gå gärna upp under Kulturspegeln, Musik, Taube, och läs mer, och ett antal särskilt minnesvärda taubetexter går att hitta under Kulturspegeln, Sångtexter. Så fattas bara att jag inte skulle känna igen ”Rosa på bal” – jag började genast sjunga med: ”Tänk att jag dansar med Andersson…”.

Cornelis Vreeswijk kom lite senare, men det är ingen tvekan om att han var en visdiktare i Taubes klass. Med socialt engagemang också: sådant finns till exempel i hans ”Somliga går i trasiga skor”.

Till Brasilien förde oss också Svante Thuresson och Lisa Nilsson med sin ”Solen i maj”. Upphovsmannen till den är nämligen Jobim; i original heter den ”Agua De Marco”.

Varma vindar blåste också i Per Dunsös och Ola Ströms TV-serie från 1985, ”Solstollarna”. Ur den hörde vi ”Ett vykort hem till dig”.

I dag var Anders Eldeman återhållsam med repriser, men ”She”, i original med Charles Aznavour, har vi bestämt hört tidigare. I dag skulle vi översätta titeln till svenska, ”Hon”.

En speciell ”hon” – eller ”han” – brukar stå i fokus när man hör Mendelssohns bröllopsmarsch – kompositören heter Felix Mendelssohn Bartholdy, om man ska vara noga, men åtminstone brudpar brukar ju ha annat i huvudet.

Såg ni liksom jag TV-programmet om Marlene Dietrich nyligen? Vi tänker ju på henne som en bejublad stjärna, kanske också som antinazist, men slutet av hennes liv var verkligen inte avundsvärt. I dag hörde vi henne i ”Auf der Mundharmonika”, ”På munspel” för att översätta till svenska.

Frågar ni mig står Eric Clapton för dagens mest hörvärda ljudillustration, ”Nobody Knows You When You’re Down And Out”.

Men låt inte den titeln dra ner humöret. Ha en bra lördag!

* * *

Har Google fört dig hit i din jakt på något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att i stället antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på BLOG ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.