Sommar i P1 med Jenny Jägerfeld

13 juli 2012 15:47 | Media, Musik, Ur dagboken | 1 kommentar

Jenny Jägerfeld är psykolog liksom vår son Matti, och jag vet att de känner varann sedan ganska länge. Det betyder inte att jag känner henne – jag har inte ens läst hennes lovprisade skönlitterära böcker.

Men dem känner jag till, både genom vad jag har läst på kultursidorna och genom vad sonen har sagt till mig.

Så kanske skulle det vara intressant att läsa dem, också för att ta del av en mycket yngre persons förställningsvärld och erfarenheter.

När jag lyssnar på hennes Sommar-program i dag, slås jag omedelbart av att hennes musikaliska värld är helt annan än min – den enda gemensamma nämnaren är Kate Bush, som även jag har på skiva. Men man ska akta sig för att åldersgeneralisera. Mellan mig och min son, nästan jämnårig med Jenny Jägerfeld och för sin del inte bara psykolog utan också musiker, finns långt fler musikaliska broar.

Det som främst fängslar mig i Jenny Jägerfelds program är berättelsen om hennes långa kamp mot en svår reumatisk sjukdom, allt från de nästan komiska historierna om hur hon plötsligt drabbades av den när hon jobbade på en irländsk pub, över reaktionerna från studiekamrater hemma i Sverige till den egna kampen med sjukdomen inte bara i fysisk utan också i psykisk mening.

I det här avseendet var hennes program ett levande bevis för att ”Sommar” inte måste göras som underhållning.

Jag gillade också hennes angrepp på de charlataner som härjar i utkanten av hennes och sonens bransch.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^