Svensk-norska Arcus-Gruppen köper danska spritsorter av franska Pernod Ricard

Franska Pernod Ricard vann budgivningen, när Sveriges borgerliga regering sålde ut statliga Vin & Sprit till högstbjudande. Det visade sig snart att fransmännen egentligen mest var intresserade av guldägget Absolut vodka. Annat har undan för undan sålts ut. Jag har tidigare berättat om att en mängd ledande svenska sprit- och vinmärken på så sätt har hamnat hos finska Altia och därmed, ironiskt nog, blivit statliga igen, fastän den här gången ägda av finska staten.

Norska Arcus-Gruppen, som till 83 procent ägs av svenska Ratos, lyckades samtidigt köpa V & S’ ginmärke, Star Dry Gin. Nu har samma företag för 103 miljoner euro (880 miljoner kronor) av Pernod Ricard fått köpa en stor del av V & S’ forna spritmärken i Danmark och Tyskland: Aalborg, Brøndums, Gammel Dansk och Malteser.

Arcus-Gruppen var tidigare störst på sitt område i Norge men växer i och med det här köpet både i Danmark och i Sverige.

Sommar i P1 med Thorsten Flinck

Dispositionen i Thorsten Flincks Sommar-program var kanske inte snörrät, men det var intressant att få lyssna på honom. Som den rutinerade skådespelare han är, lyckades han också dramatisera sin berättelse, till och med skratta utan att det lät onaturligt. Jag vet i och för sig inte tillräckligt mycket om honom för att kunna bedöma hur ärlig han var i alla stycken, men jag uppskattade att han tog upp både sitt tablettmissbruk, som tydligen hade sin rot i reumatiska besvär, och inte försökte dölja att han har ett problematiskt förhållande till sprit.

Som den gamle radikal och proggälskare jag är, uppskattade jag mycket stora delar av hans låtval: ”Svart-vit calypso” med Monica Zetterlund, ”Barn” med Ulf Dageby, ”La lega” med Röda bönor, Bob Dylans ”Isa Bell” med Ola Magnell, ”Missbruk” med Björn Afzelius, ”Barn av vår tid” med Nationalteratern, Wolf Biermanns ”Visa till Karin” med Lena Granhagen” och Ted Ströms ”Vintersaga” med Jerry Williams.

Men jag gillade också att han spelade musik ur Thorbjörn Egners ”Klas Klättermus” och att han ägnade ganska lång tid åt Thore Skogmans ”Jag längtar tillbaka till fornstora dar” och djärvdes bekänna sin kärlek till ”Sagan om lilla Sofi” med Hep Stars.

En särskild eloge vill jag ge Thorsten Flinck för att hans låtval hade ett begripligt samband med det han talade om, ibland personer han talade om, och att han ofta också sa något om den spelade musiken.