Konditori Savoy i graven – men återuppstår kanske igen

6 juli 2012 16:09 | Mat & dryck, Ur dagboken | Kommentering avstängd

När jag hösten 1959 skulle börja plugga i Uppsala, hade en klasskompis, Lennart Bexenius, som redan fanns i stan, hjälpt mig med att skaffa mitt första hyresrum. Det låg på Jumkilsgatan, och första kvällen på ankomstdagen beslöt jag mig att ta en promenad och titta på omgivningarna.

Det var så jag upptäckte konditori Savoy på Ringgatan. Det var på den tiden fortfarande ett tämligen nytt café, men miljön – både själva kondiset och blomplanteringen utanför – var trivsam. Där fikade jag ibland eller köpte hem någon bulle till mitt eget kaffe, när jag var stadd vid kassa.

Jag har också senare, långt efter det att jag hade flyttat från yttre Luthagen, återvänt till Savoy – också fikat där med Birgitta och med våra barn. De har haft gott bröd – jag råkar veta att också en av Uppsalas landshövdingar regelbundet har tagit sig till Savoy för att handla. Och min gamle Ordfront-kompis, författaren Kjell Eriksson, har i sina deckare ofta låtit sin polishjälte Ann Lindell göra en eftertankepaus just på Savoy.

Genom min kaféälskande dotter Kerstin hörde jag för en tid sen den ledsamma nyheten: Savoy skulle, efter mer än 50 år, stängas. Hon hade fått höra det på plats, dock inte fått någon riktig förklaring till varför. Visserligen har Savoy haft snåla öppettider på kvällar och veckohelger, men det har ju inte precis sett ut att gå dåligt.

I dagens Upsala Nya Tidning (6 juli 2012) finns en bekräftande artikel, ”Slutfikat på Savoy efter 50 år”, som ger en förklaring – Handelsbanken, som ligger vägg i vägg, behöver utvidga – men faktiskt också ett litet hopp: Savoy kommer troligtvis att fortsätta verksamheten någon annanstans.

Hoppas det blir så och att det blir ett lika trivsamt ställe!

Sommar i P1 med Neneh Cherry

6 juli 2012 15:30 | Media, Musik, Ur dagboken | 3 kommentarer

Jag ska villigt erkänna att jag musikaliskt är mer bekant med Neneh Cherrys far Ahmadu Jarr (eller Jah) – jag har bland annat hans skivor med Egba – och med hennes styvfar, jazztrumpetaren Don Cherry än med henne själv. Därför lyssnade jag i dag, när hon gjorde sitt Sommar-program, också särskilt noga, när hon berättade om sitt besök i faderns hemland,Sierra Leone, och när hon spelade ”Brown Rice” med Don Cherry.

Och eftersom jag alltså inte är särskilt bekant med Neneh Cherrys egen musik, tyckte jag att det var kul att få ett smakprov även på den, ”Dream Baby Dream”. Vidare: visserligen är jag bekant med både Louis Armstrong, som fick inleda musikdelen av hennes program, och Marvin Gaye, som hon avslutade med, men jag fick också höra en mängd musik som inte alls hör till det jag normalt hör på – se nu inte det som en anmärkning!

Neneh Cherry själv talade oklanderlig svenska – pappan och styvpappan har båda varit verksamma här i Sverige och hennes mor är den svenska konstnären Moki Karlsson – ja, hon behärskar till och med skånska efter att ha tillbringat en del av sin uppväxt i kristianstadstrakten. Senare har hon bott både i New York och London.

Hennes familj är stor och vittförgrenad och rymmer fler musikaliska begåvningar än de redan nämnda. Det kan räcka med att nämna att hon är halvsyster till Titiyo (samma far) och Eagle-Eye Cherry (samma mor).

På det hela taget gillade jag Neneh Cherrys Sommar-program, men jag har ändå en invändning: Det ligger väl i sakens natur att fokus under progammets gång rent geografisk riktades mot ganska många olika miljöer – bilderna från inte särskilt glamourösa miljöer i New York var där särskilt intressanta – men hennes berättelse rymde också väldigt många namn ur musikvärlden. En del av dessa var bekanta för en musikälskare som jag, men jag kan tänka mig, att de för många av lyssnarna mest blev en radda okända namn som gled förbi utan att de kunde placera dem.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^