Fula visor

13 mars 2007 13:04 | Musik | Inga kommentarer

Som en hyllning till Christina Mattsson, 60, på vars födelsedagsfest på Norrlands nation i Uppsala jag och Birgitta ska gå på lördag, ber jag att få återge följande recension ur Aktuellt i politiken (s) 3 1978 (9 februari):

Fula visor

Bengt af Klintberg och Christina Mattsson har gjort ett urval ”fula visor” genom tiderna, som Tidens förlag har utgivit med förord av Bengt Anderberg. ”Fula visboken” heter boken.

Den bjuder på en något ensidig men på det hela taget ganska nöjsam läsning. Visorna, kompletterade med bakgrundenderna längst bak i boken, ger ett stycke intressant men hittills undangömd kulturhistoria. Förr var det nämligen vanligt att visupptecknarna ”glömde” de här visorna, alternativt satte ut streck i eller friserade texterna.

Det mesta är manspräglat. Men här finns också visor upptecknade efter småflickor på kollo. Och äldre, stadgade bondmoror hör enligt utgivarna till de bästa och mesta uppgiftslämnarna.

Kvinnoförakt? Ja, ibland. Och det är förstås synd. Å andra sidan, men det ska ju inte leda till förakt, är sexualiteten kanske det enda område där könsskillnaderna verkligen äger någon relevans! Därav följer också att perspektivet ibland blir ensidigt. Även från kvinnornas sida, fastän det kulturella och sociala (för)trycket har lett till att de mindre än männen har uttryckt sig i form av fula visor.

I sitt förord citerar Bengt Anderberg Friedrich Engels:

”Också för de tyska socialisterna måste det komma ett ögonblick då de öppet kastar av sig den sista tyska småborgerliga fördomen, det förljugna, kälkborgerliga pryderiet, som för övrigt bara är en täckmantel för tvetydigheter i smyg. Läser man till exempel Freiligraths dikter, skulle man kunna tro att människorna inte har några könsorgan. Och ändå har ingen haft större nöje av en liten slipprighet än den i poesin så ultrakyske Freiligrath. Det ska så småningom komma en tid då åtminstone de tyska arbetarna vänjer sig vid att tala otvunget om saker som de själva bedriver dagligen och nattligen, nödvändiga och ytterst trevliga saker…”

* Bengt Sändh & Finn Zetterholm har på LPn ”Folklår” (YTF 50123) med underrubriken ”Våra allra fulaste visor”, sjungit in en god del av materialet ur ”Fula visboken” på skiva. De får hjälp av ett par utmärkta sångerskor, Kisa Magnusson och Kerstin Bagge, och en rad lika utmärkta musiker, till exempel Sture Nordin, Egil Johansen, Björn J:son Lindh, Jonny Soling och Wille Grindsäter. Det är en bra platta men den tycks mig möjligen lite för polerad, det icke salongsfähiga innehållet till trots. Tilläggen ur Sändhs och Zetterholms egen repertoar är utmärkta. Tråkigt nog fördärvar de dock ”Jag åkte till storstaden Mora” genom att förvandla antydningarna till pekpinnar.

Slutligen: att konsum bojkottar den här skivan är en ren blunder. Den borde inte blandas in i debatten om FiB-Aktuellt och Lektyr.

Bengt Berg

13 mars 2007 11:56 | Politik, Prosa & lyrik | Inga kommentarer

Jag skrev lite om den värmländske poeten Bengt Berg i anslutning till 60-årshyllningen av Göran Eriksson och lovade då återkomma till hans poesi.

I Aktuellt i politiken (s) nummer 13 1979 (23 augusti) publicerade jag följande recension:

Från Värmland

Katta är som Leeds” (Tiden) heter den värmländske poeten Bengt Bergs senaste diktsamling. Titeldikten, samtidigt slutdikten, är ett exempel på Bergs förmåga att komprimera:

Katta är som Leeds
– seg och ettrig

Samma förmåga att i några få rader fånga stämningar, erfarenheter och händelser visar Bengt Berg i beskrivningar av sina värmländska vardagar. Hela bygden säljs på auktion men speglas i Monica Zetterlunds spikskor från Skolungdomens häckfinal. Och ”mellan tidningsställen och de plingande kassorna / har det konsumentägda fastlagsriset slagit ut, / åtminstone fjädrarna: gult rött orange violett”.

Också det politiska lyckas Bengt Berg ofta uttrycka ordknappt: ”Svultna hundar jagar bäst. / 8 000 mister jobbet, bara i Värmland.” Och ”Mellan naturens ved och folkets bark / finns en parasit / som lever av andras arbete / – hur länge än?”

Hos Bengt Berg finns också en bildmagi och ett språk som har klanger (inte efterklanger) av femtitalet:

I kvällsmörkret ligger ekorren som katten högg i morse
Kråkan har hämtat ögonen. Frosten dras ner i lungorna,
transformeras till andedräktens vita tystnad.
Katten på trappan trycker sig mot jeansbenet, vill in

Livets transitvisum nedpackat i resväskan
Varje gång den öppnas är tandborsten borta.

***

Vill du stifta bekantskap med Bengt Bergs poesi, rekommenderar jag ”Handelsresande i nordiskt vemod. Dikter i urval” (Heidruns förlag, 1999). En samling av hans texter för olika tidningar och tidskrifter finns samlade i ”Betraktelser” (Heidruns förlag, 2001).

Pressgrodor

13 mars 2007 10:50 | Citat | 1 kommentar

Hittat i Journalisten nummer 8 2007:

”Expresidenten begravde sin styvfar tillsammans med Hillary och dottern Chelsea.”

Aftonbladet

”Det var förra året skådespelaren Mel Gibson förolämpade judar och deras tro på fyllan.”

Göteborgs-Posten

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^