Matti Dahl

Matti Dahl, som har skrivit ett par kommentarer om dylankonserten på Debaser i går kväll, är min son. Matti komponerar, sjunger och spelar gitarr, det senare både i eget band och i andras.

Jag vill gärna ge er ett smakprov på vad han kan åstadkomma. Lyssna på hans ”You Shot Me” här.

Från Danmark

På 1970- och 1980-talen recenserade jag ganska många plattor från Danmark med, bland andra, Povl Dissing, Benny Andersen, Anne Linnet, Trille, Jomfru Ane Band, Skilfinger, Bazaar och inte minst Kim Larsen och Gasolin. Inte allt men åstskilligt av detta var på danska, hade svensk distributör och såldes i svenska skivaffärer.

När jag nu, med Hanne Boels ”Private Eye” (Warner Music Denmark 5051011871955, 2007), för första gången på rätt länge återvänder till dansk musik, är samtliga låtar på CDn på engelska: både Hanne Boels fem egna och övriga låtar, som i original är skrivna på engelska. Ett tidens tecken, kanske både här och i Danmark?

Många av den tidens danska sångare – inte bara danska förresten – var samhällsengagerade, oftast på vänsterkanten. Det jag slås av här, när jag följer med i texterna, är hur medvetet privata de är. ”I don’t want to be a preacher / on a soapbox in the park” heter det i ”Preacher”, för att ta ett exempel.

Det betyder för den skull inte, att jag tycker illa om de attityder som finns i Hanne Boels egna texter och i de låtar av andra hon har valt; jag bara konstaterar att fokus har förflyttats. Ser man till sången och till de mycket kompetenta musiker som beledsagar den, är kvaliteten jämn och hög, dock ofta på det där sättet att man gärna hör på den här skivan när man gör något annat trevligt, läser eller lagar mat till exempel; det handlar ofta om bra, ibland lite jazzinfluerad rockmusik. Några låtar sticker ut lite extra, till exempel den inledande ”Diamond Thief” av Peter John Vettese och Felix Howard och så Hanne Boels egen ”There’s an Angel”.

Två låtar gör dock, att man inte vill vara utan den här CDn.

Dels är det ”The Ballad of Lucy Jordan” av Shel Silverstein, alltså den låt som Marianne Faithful spelade in 1979.

Dels, och i ännu högre grad, är det Bob Dylans ”I’ll Be Your Baby Tonight”. Den gör Hanne Boel i en jättesnygg och rockig version. När man hör den, önskar man, att låten aldrig ville ta slut.

Anonymitet på nätet

Magnus Ljungkvist skriver på sin blogg Magnus tankar – länk finns här intill – klokt om anonymitet på nätet. Han, liksom ett växande antal bloggare, stänger numera konsekvent av kommentarer från anonyma personer – under anonymitetens skydd bombarderar de ens blogg med, ofta monomant upprepade, perfiditeter.

Tyvärr är de inte själva beredda att motsvara den öppenhet till exempel jag visar genom att, åtminstone hittills, låta varenda kommentar nå läsarna av min blogg – de vågar inte berätta, vem det egentligen är som står bakom åsikterna. Jag heter Enn Kokk, min blogg bär mitt namn och det finns en mycket utförlig CV tillgänglig på den för den som är nyfiken på min person. Men många av dem jag här avser använder sig av signatur, ibland visserligen av typen Verner von Heidenstam eller Göran Johansson men lika fullt ett täcknamn. Man använder sig av nät, där det inte går att spåra, vem som är avsändaren. Ibland finns visserligen adressen till vederbörandes blogg – men den heter då till exempel Antehuga, och där finns ingen uppgift om vem som skriver den.

Jag tycker ni är fega, i vissa fall föraktliga.

Och så undrar jag varför ni tycker, att ni ska få använda öppenheten hos mig och min blogg till att basundera ut era åsikter – utan att ens vara beredda att tala om vilka ni är.

Som demokratisk socialist är jag för fri yttranderätt och fri debatt.

Men jag tycker också att den yttranderätten och den debatten ska utövas på lika villkor.