Melodikrysset nr 9 2007

3 mars 2007 11:52 | Musik, Politik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Så har jag då knäckt ytterligare ett melodikryss, även om jag fick grubbla lite på några av svaren.

Jag har till exempel aldrig sett TV-serien ”De fattiga och de rika”, men med hjälp av ledbokstäverna kom jag på det sökta ordet och mindes också hela titeln. När sen Eldeman i snabbgenomgången nämnde Nick Nolte, var det ju bara att googla och få svaret bekräftat.

Jag fick också googla på ”Everything Changes” för att få namnet på pojkbandet Take That – dem har jag aldrig lyssnat på.

Amy Diamond lyssnar jag inte på, men eftersom jag känner till henne – jag har bland annat sett och hört henne i Allsång på Skansen – klarade jag efternamnet. När jag sen googlade på hennes namn + ”No regrets”, visade det sig, att jag hade hamnat rätt.

Sången från melodifestivalen 1984 kände jag inte igen, men eftersom Eldeman sa, att den sjöngs av ett syskonpar, var det ju lätt att lista ut, att det rörde sig om Karin och Anders Glenmark. Deras bidrag hette ”Kall som is”, vilket också kan skrivas iskall.

Melodin från en disneyfilm skulle ge det man måste ha på sig, om man skulle vistas i den miljö där den utspelas. Jag löste det här baklänges: Med hjälp av ledbokstäverna kom jag fram till att det som krävdes var dykardräkt, vilket väl borde betyda, att melodin var hämtad från ”Den lilla sjöjungfrun” – som jag alltid brukar hoppa över, när den visas i Disneydags i TV; jag är annars förtjust i tecknad film.

Övriga frågor klarade jag pang på.

Bland dem fanns till och med en TV-serie, som jag bara har orkat se ett och ett halvt avsnitt av, Dallas. Familjen Ewing där handlar ju med olja.

Den klara stämman bakom ”Det er ingenting så stille som sne” tillhör den norska sångerskan Sissel Kyrkjebö. Hon finns i mina skivhyllor; jag fick, när jag fyllde 60 och var socialdemokratiska partiets nordiske sekreterare, en CD med henne av min dåtida assistent Berith Andersson och hennes döttrar Mathilda och Yolanda.

Alla som känner mig (eller åtminstone regelbundet läser den här bloggen) vet, att jag gillar folkmusik. The Dubliners med ”The Dundee Weaver” var alltså en lätt match för mig.

Operetter hör väl inte till mina favoriter, men det är klart att jag känner till ”Nu går jag till Maxim” (här sjungen av Jan Malmsjö) ur Franz Lehárs ”Glada änkan”, som skulle ge det sökta ordet änka.

Då har jag sett fler musikaler. Dock inte Claude-Michel Schönbergs och Alain Boublils ”Miss Saigon”. Men vi har den i skivhyllorna. Birgitta, som ju en gång i världen var ordförande för Svenska kommittén för Vietnam, fick den i 60-årspresent från Staffan Hildebrand.

Det allra roligaste har jag sparat till sist. I våra skivhyllor finns 20 LP, 2 EP och 17 CD med Miriam Makeba. Hennes ”Pata Pata” hör till det vi under vår ungdoms parties, ofta med vänner från Afrika, dansade sönder golvet i vardagsrummet med – parketten tålde inte damernas sylvassa klackar.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^