Fula visor

Som en hyllning till Christina Mattsson, 60, på vars födelsedagsfest på Norrlands nation i Uppsala jag och Birgitta ska gå på lördag, ber jag att få återge följande recension ur Aktuellt i politiken (s) 3 1978 (9 februari):

Fula visor

Bengt af Klintberg och Christina Mattsson har gjort ett urval ”fula visor” genom tiderna, som Tidens förlag har utgivit med förord av Bengt Anderberg. ”Fula visboken” heter boken.

Den bjuder på en något ensidig men på det hela taget ganska nöjsam läsning. Visorna, kompletterade med bakgrundenderna längst bak i boken, ger ett stycke intressant men hittills undangömd kulturhistoria. Förr var det nämligen vanligt att visupptecknarna ”glömde” de här visorna, alternativt satte ut streck i eller friserade texterna.

Det mesta är manspräglat. Men här finns också visor upptecknade efter småflickor på kollo. Och äldre, stadgade bondmoror hör enligt utgivarna till de bästa och mesta uppgiftslämnarna.

Kvinnoförakt? Ja, ibland. Och det är förstås synd. Å andra sidan, men det ska ju inte leda till förakt, är sexualiteten kanske det enda område där könsskillnaderna verkligen äger någon relevans! Därav följer också att perspektivet ibland blir ensidigt. Även från kvinnornas sida, fastän det kulturella och sociala (för)trycket har lett till att de mindre än männen har uttryckt sig i form av fula visor.

I sitt förord citerar Bengt Anderberg Friedrich Engels:

”Också för de tyska socialisterna måste det komma ett ögonblick då de öppet kastar av sig den sista tyska småborgerliga fördomen, det förljugna, kälkborgerliga pryderiet, som för övrigt bara är en täckmantel för tvetydigheter i smyg. Läser man till exempel Freiligraths dikter, skulle man kunna tro att människorna inte har några könsorgan. Och ändå har ingen haft större nöje av en liten slipprighet än den i poesin så ultrakyske Freiligrath. Det ska så småningom komma en tid då åtminstone de tyska arbetarna vänjer sig vid att tala otvunget om saker som de själva bedriver dagligen och nattligen, nödvändiga och ytterst trevliga saker…”

* Bengt Sändh & Finn Zetterholm har på LPn ”Folklår” (YTF 50123) med underrubriken ”Våra allra fulaste visor”, sjungit in en god del av materialet ur ”Fula visboken” på skiva. De får hjälp av ett par utmärkta sångerskor, Kisa Magnusson och Kerstin Bagge, och en rad lika utmärkta musiker, till exempel Sture Nordin, Egil Johansen, Björn J:son Lindh, Jonny Soling och Wille Grindsäter. Det är en bra platta men den tycks mig möjligen lite för polerad, det icke salongsfähiga innehållet till trots. Tilläggen ur Sändhs och Zetterholms egen repertoar är utmärkta. Tråkigt nog fördärvar de dock ”Jag åkte till storstaden Mora” genom att förvandla antydningarna till pekpinnar.

Slutligen: att konsum bojkottar den här skivan är en ren blunder. Den borde inte blandas in i debatten om FiB-Aktuellt och Lektyr.