Middag i en gammal prästgård

Birgitta och jag börjar båda bli gamla, och vårt umgängesliv är inte längre vad det en gång var – också våra gamla vänner är komna till åren, och många av dem finns i dag på andra håll i landet.

Döm om vår förvåning, när vi för en tid sedan fick en inbjudan till en privat middag i Nortuna prästgård i Tensta, det Tensta som ligger i Vattholma en bit utanför Uppsala.

Den som stod för inbjudan, Johan Alexander Lindman, hade jag för min del aldrig träffat, men Birgitta mindes honom från när han bad henne sitta ordförande vid ett årsmöte med RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, där han var verksam. Men det här var för ett bra tag sedan, och hon och han har inte haft någon kontakt sen dess.

Hur som helst, vi beslöt oss för att tacka ja, och eftersom vi är billösa och det här stället ligger en bit utanför centrala Uppsala, ute på landet, frågade Birgitta, om det fanns någon annan gäst från Uppsala som skulle åka bil ut dit och kunde plocka upp oss. Och det fanns det. Vi kände varken vår chaufför eller hans hustru, Torgny och Karin Håstad, men mannen/chauffören visade sig vara bror till en av våra ungdomsbekanta från studenttiden, Disa Håstad.

Eftersom det här var en privat middag för en ganska liten krets, tänker jag i övrigt inte presentera deltagarna, bara konstatera att personkemin att döma av bordssamtalet fungerade väl.

Vår värd visade sig ha en manlig partner, men eftersom jag vid bordet var placerad bredvid värden och han hade det som vid middagar är värdinnerollen, insåg jag, att det var jag som skulle hålla tacktalet, en inte alldeles lätt uppgift med tanke på att jag tidigare varken hade träffat värden eller någon av de övriga runt bordet.

Nå, jag tog upp en tråd från ett av samtalsämnena runt bordet, den aktuella flyktingvågen – det var helt klart att det här sällskapet inte bestod av flyktingmotståndare – och knöt an till mina egna barndomserfarenheter av flyktingskap och hunger men ändade, eftersom vår familj först flydde till Finland, upp i att berömma den aktuella middagen med Muminmammans ord: Allting som är trevligt är bra för magen.

Dessert och kaffe blev det i ett angränsande rum, där det också fanns en stor flygel, och den senare behövdes för den överraskningskonsert som följde. En ung pianist, av vårt värdpar funnen och städslad vid ett besök i Tallinn, spelade för oss.

Jag uppfattade tyvärr inte hans namn, men jag fick ett litet samtal med honom och uttryckte min uppskattning. Han talade en helt flytande estniska, men av en lätt accent förstod jag, att han inte hade purestniskt påbrå. (Vad jag förstod var hans far ryss och hans mor estniska.) För övrigt bodde han just nu mest i Helsingfors, eftersom det var lättare att hitta jobb i Finland.

Senare på kvällen kom resor och reseupplevelser att bli ett roande ämne för kaffebordskonversationen. Jag bidrog själv med ett par både chockerande och roande reseminnen, bland annat från Kina.

Klockan var över midnatt när vi bröt upp.

Arbeiderpartiet dubbelt så stort som Høyre i en undersökning. Gör ett stort tapp i en annan

Ett långt liv i politiken, däribland också som medlem av Socialdemokaternas egen Gallup-grupp, har lärt mig att inte tro blint på enstaka opinionsundersökningar. Just nu har jag hittat två opinionsmätningar som, framför allt när det gäller stödet för Arbeiderpartiet, visar helt olika resultat.

I Norstats oktobermätning för NRK får Arbeiderpartiet över 40 procent, medan Høyre gör sitt sämsta resultat i den här serien på fem år:

Arbeiderpartiet 40,2 procent (+ 5,6 procentenheter), 30,8 procent i stortingsvalet 2013
Sosialistisk Venstreparti 3,4 procent (- 0,6), 4,1 procent i stortingsvalet 2013
Rødt 1,2 procent (- 0,1), 1,1 procent i stortingsvalet 2013
Senterpartiet 5,8 procent (- 1,4), 5,5 procent i stortingsvalet 2013
Miljøpartiet De Grønne 4,2 procent (- 0,2), 2,8 procent i stortingsvalet 2013
Kristelig Folkeparti 5,6 procent (- 0,6), 5,6 procent i stortingsvalet 2013
Venstre 5,2 procent (- 0,3), 5,2 procent i stortingsvalet 2013
Høyre 20,3 procent (- 3,2), 26,8 procent i stortingsvalet 2013
Fremskrittspartiet 12,8 procent (+ 1,5), 16,3 procent i stortingsvalet 2013

Ungefär samtidigt publicerar Aftenposten en opinionsmätning gjord av Respons, en mätning med i viktiga avseenden så skiljaktiga resultat, att något av de båda opinionsundersökningsinstituten – eller möjligen båda – måste ha mätt fel:

Arbeiderpartiet 34,3 procent (- 0,3 procentenheter), 30,8 procent i stortingsvalet 2013
Sosialistisk Venstreparti 4,3 procent (- 0,4), 4,1 procent i stortingsvalet 2013
Rødt 2,1 procent (+ 0,6), 1,1 procent i stortingsvalet 2013
Senterpartiet 6,3 procent (- 0,2), 5,5 procent i stortingsvalet 2013
Miljøpartiet De Grønne 4,0 procent (- 0,1), 2,8 procent i stortingsvalet 2013
Kristelig Folkeparti 5,3 procent (+ 0,1), 5,6 procent i stortingsvalet 2013
Venstre 4,9 procent (- 0,8), 5,2 procent i stortingsvalet 2013
Høyre 24,5 procent (+ 1,2), 26,8 procent i stortingsvalet 2013
Fremskrittspartiet 13,2 procent (- 0,1), 16,3 procent i stortingsvalet 2013

Melodikrysset nummer 42 2015

Dansband är ju inte riktigt mitt bord, men dagens fråga, där svaret var Arvingarna, klarade jag utan större besvär. Inte för att jag kände igen låten, ”Ta mig tillbaka nu”, utan för att det började på A och var ett långt namn.

Aet hade jag fått, eftersom jag genast kände igen Andrew Lloyd Webbers ”Don’t Cry For Me, Argentina”.

Slutet av Argentina hade jag i och för sig fått genom att kunna att det var Tina Turner som sjöng ”What’s Love Got To Do With It”, men jag hade inte behövt det här svaret för att klara Argentina.

Förvisso har jag mina musikaliska kunskapsluckor, men ibland är det också bristande koncentration hos mig som ställer till det, när Anders Eldeman ställer sina frågor. Ett par exempel från dagens kryss:

Jag är ju en sån där som aldrig läser sportsidor, men Penilla Wiberg känner jag åtminstone till. Men så var det det där att det Eldeman frågade efter inte hade något att göra med låten hon sjöng, ”Privilege” – det jag skulle fylla i var i stället benämningen på något som har med hennes skidåkning att göra, ordet pist.

Mer genant för mig var det ändå att inte genast koppla ihop den spelade signaturmelodin med Lars-Göran Frisks ”Skivor från Vetlanda”.

Det här programmet (och Frisks enorma skivsamling) togs ju senare över av Anders Eldeman, och samme Eldeman passade i dag på att ställa en fråga också om signaturen till Melodikrysset, som han ju också gör. På svenska heter den ”Ju mer vi är tillsammans”, på engelska ”The More We Are together”.

Annars är jag ganska duktig på att komma i håg äldre musik och äldre radioprogram, och då tänker jag faktiskt inte främst på den äldsta musiken som spelades i dagens melodikyss, Antonin Dvoráks ”Från nya världen”.

”Vad har du i fickan Jan” gjordes av Lena Nyman och Gösta Ekman i en Hasse & Tage-revy på Berns i början av 1970-talet. Jag och Birgitta såg den både där och har den på skiva.

Benny Andersson kopplas i dag oftast ihop med Helen Sjöholm, men en gång i världen hade han ju också ett mycket framgångsrikt samarbete med Ainbusk Singers, som skulle leda oss till Gotland. I dag hörde vi Josefin Nilsson i ”Where the Whales Have Ceased To Sing”.

Peps – Per Åke – Persson har jag det mesta av på skiva, så jag tyckte det var roligt att få höra honom i ”Stjärnan i mitt liv”.

En artist som har haft en fot i progglägret och en fot i populärmusiklägret är Py Bäckman. Ett exempel på det senare, ursprungligen ett bidrag till Melodifestivalen 1992, var det som spelades i dag, ”Långt härifrån”. Jag kan berätta för er, att en mycket stor och vacker krans till Olof Palmes begravning kom från Py Bäckman och Dan Hylander – jag såg den på Adolf Fredriks kyrkogård när jag genade över kyrkogården på väg hem efter dagens värv på Socialdemokratiska partistyrelsen, Sveavägen 68.

Jag önskar att jag nu hade kunnat göra en välfunnen övergång till ”Toy Story”, men jag har faktiskt inte ens sett den. Däremot vet jag, att Randy Newman skrev en låt, som blev en hit, till den.

Men så här är ju livet, inte bara Melodikrysset.

Butiksrond i närområdet

Vi brukar, framför allt inför jul, handla sådant som skinka samt ingredienser till min estniska julsylta – kalvkött plus fläsklägg – i Svenska Delikatesser, en liten butik med gårdsslaktade köttråvaror och andra livsmedel av god kvalitet.

I förmiddags tog jag en promenad till den här lilla butiken, belägen på andra sidan av Svartbäcksgatan, på Styrbjörnsgatan 16, för att kolla, om jag kunde hitta något extra gott inför helgen. I dess fiskdisk hittade jag något som kallades najadrökt regnbågslax, vilket visade sig betyda att laxen var både gravad och kallrökt. Det såg gott ut, så det köpte jag till en av helgens middagar.

Den här butiken har också bröd från ett uppländskt bageri, så jag passade på att köpa osötat matbröd.

Och eftersom Earl Grey-teet vi hade hemma tog slut här om dan, passade jag på att köpa också ett paket sådant, här av Fair Trade-slag och även Krav-märkt.

När jag var klar här, promenerade jag vidare till Torbjörns torg på vår sida om Svartbäcksgatan och styrde stegen mot den lokala blomsteraffären, Tuna blommor. Där plockade jag själv ihop två buketter, en åt Birgitta och en åt vår dotter Kerstin.

Birgitta har fått sin bukett, men Kerstins står och väntar på henne tills när hon kommer hem för att äta fredagsmiddag med barnen,

Fast innan jag gick hem, slank jag också in i tobaksaffären vid Torbjörns torg och köpte Aftonbladet plus dess senaste Mat & vin-bilaga.

Två konsumtrogna

Birgitta och jag har, allt sedan vi på 1950-talet kom till Uppsala, varit trogna kunder i Konsum.

Den konsumbutik som fanns i hörnet Ringgatan/Sysslomansgatan nära mitt första hyresrum på Jumkilsgatan finns faktiskt kvar, även om den har flyttat till modernare lokaler.

Men den konsumbutik som har funnits i ett par olika lägen vid Torbjörnstorg, nära Idrottsgatan där jag och Birgitta bor sen mitten av 1960-talet är en av dem som har lagts ner, fast inte för så länge sedan.

När den här nedläggningen ägde rum, ställdes vi inför ett dilemma: Skulle vi nu på gamla dar tvingas handla i den ICA-butik, som fortfarande finns vid vårt torg?

Hustrun går dit i nödfall, men jag har ännu inte varit inne i ICA trots att det nu har gått ganska lång tid utan konsumbutik i närheten.

I stället biter vi ihop och tar bussen till centrum, till hållplatsen vid Uppsala C. Därifrån är det en kort bit att promenera till ett ganska stort och helt modernt Coop. Vi har båda skaffat tantvagn – jag köpte en ny i dag, eftersom min gamla är utsliten – och så rullar vi våra inköpta varor till bussen som går hem till Svartbäcken.

Närheten till Uppsala C bidrar väl till att ganska många av dem som handlar i den här Coop-butiken är unga människor, många av dem säkert pendlare som handlar lunch att ta med till jobbet i Stockholm eller färdigrätter att snabbt få ihop när de kommer hem. Vi gamlingar med lust att laga mat och med tid för detta bjuds på ett magrare urval av varor.

På Coop Konsum i Öregrund, där vi bor och följaktligen handlar under sommarhalvåret, känner vi alla i den ordinarie personalen och vet också vem som ansvarar för vad i sortimentet, vilket gör det lätt att framföra och få gehör för önskemål. I den stora Coop-butiken vid Uppsala C ska man ha tur om man över huvud taget träffar någon personal annat än i kassan.

Ett par gånger har jag faktiskt ändå lyckats med att få den här butiken att ta hem varor som jag vill ha eller behöver – jag är diabetiker.

Jag skulle i alla fall till ledningen för Coop Konsum vid Uppsala C på det här sättet vilja framföra några önskemål. Inget av dem är orimligt, eftersom de varor jag efterlyser finns i konsumbutiken i Öregrund.

I Öregrund finns Stora Risten Fisk, som levererar färsk och gravad och rökt och inlagd fisk – deras rökta laxfenor är en delikatess! – inte bara till Konsum i Öregrund utan också till exempel till Hötorgshallen i Stockholm. En fiskdisk med de här delikatesserna, som är färdigförpackade, vore en fantastisk fjäder i hatten för Coop Konsum vid Uppsala C.

Och det finns andra i vid mening lokalproducerade varor, som skulle öka attraktiviteten hos den här konsumbutiken.

Roslagsbröd i Gimo gör ett underbart gott (och nyttigt) knäckebröd i olika varianter. Det är värt att sälja också i Coop-butiker i Uppsala.

Och hur kommer det sig, att jag har kunnat köpa uppsalatillverkade Fyris senaps delikata senapssorter i Konsum i Öregrund men inte kan göra det i den här Coop-butiken i Uppsala?

Samt för att inte vara så lokalt inriktad: Konsum i Öregrund för tre sorter av Kotivaras skurna påläggskorv, bland annat den ryska salami jag älskar att använda till någon av mina morgonmackor.

Slutligen något som inte jag själv, som är diabetiker, men barnbarn på besök i Öregrund har kunnat njuta av, eftersom Konsum där i sitt sortiment tog in klassiska läsksorter som jag och många andra i min generation känner till och älskar.

Vad sägs om Loranga, en apelsindryck som förr var mycket större än dagens apelsinläskar och som har namngett en av Barbro Lindgrens älskade barnboksfigurer, eller om Citronil, som Lennart Hellsing har besjungit? Fler apelsindrycker: Solo, länge Konsums paradnummer bland läskar, Syd och blodapelsinläsken Rio.

På colamarknaden är numera Cuba Cola och Rally inte så kända, men de colablandade Syd Black Orange och Trocadero är väl värda en renässans.

Äppelläsken Guldus var länge favorit i mina gamla hemtrakter i Njurunda söder om Sundsvall och en av mina egna barns favoriter när de besökte farmor och farfar i Juniskär.

Eller vad sägs om Haiwa ananasläsk? Eller om Portello, min egen favorit under pojkåren?

Kulinariska upptäckter i närområdet

Coop Konsum var förr den butik vi alltid handlade i, detta oavsett vilken sida av Torbjörns torg den under årtiondenas lopp låg på. Numera tar vi bussen ner till Uppsala C och handlar i den stora nya Coop-butik som finns där, men det var inte om det jag tänkte berätta utan om vad jag har hittat i vårt närområde efter höstflytten in till stan.

Först upptäcke jag vid Torbjörns torg, i Konsums gamla lokaler, ett nyöppnat sushi-ställe, Ayakos sushi. Jag skulle inte karaktärisera det som restaurang utan mer som ett hämtställe, och det har jag provat. Jag fick med mig en komplett – faktiskt god och riklig – japansk måltid hem, och eftersom vi bor så nära, behövde vi inte ens göra någon extra uppvärmning.

I morse, när jag var på Svartbäckens vårdcentral för provtagning, gjorde jag två upptäckter.

Efteråt gick jag först till OKQ8-macken aningen längre ner på Svartbäcksgatan, primärt för att köpa Aftonbladet. Men så gick jag ett varv runt i mackbutiken och kollade och såg, att den utöver till exempel frysta färdigrätter hade också fikabröd som såg riktigt fräscht ut. Jag får ju som diabetiker inte äta sockrade saker, men jag såg bakverk – ett slags kombination av muffins och wienerbröd såg det ut som – som såg goda och fräscha ut, så jag köpte såna åt Birgitta, Klara och Viggo, till barnbarnen också var sin Apotekarnes Lemon Ginger – jag vet sedan tidigare att den här nya läskserien från Apotekarnes är måttligt sockrad.

På vägen hem passerade jag kafé & konditori Trianon på hörnet Svartbäcksgatan/Gamla Uppsalagatan, där det fordom låg en liten konsumbutik. Trianon ligger mot två ganska trafikerade gator, så dess uteplatser har aldrig lockat mig, och jag har heller inte – mer än någon enstaka gång för länge sen – handlat där, men i morse fick jag lust att testa.

Och testet utföll över all förväntan. När jag kollade bröddisken, välfylld med både matbröd och bakverk, fann jag, att det här kondiset sålde danska smørrebrød av ganska varierat slag. Smørrebrød var förr ett måste vid mina många københavnsbesök, så jag blev ett lätt byte där vid disken: pekade ut fyra varianter x 2 – plötsligt hade jag kommit på vad Birgitta och jag skulle äta till lunch i dag.

Lyckan blev fullständig av att jag dessutom lyckades köpa ett nybakat frukostbröd utan inblandning av socker, något som kommer att förhöja min frukostnjutning de närmaste dagarna.

Och lunchen blev precis så härlig som jag hade hoppats. Till smørrebrøden serverade jag en kanna rykande varmt Earl Grey-te.

Estrader

Aftonbladet Kryss & Quiz fortsätter i nummer 41 2015 att testa läsarnas/lösarnas kunskaper om grannlandet Estland.

Konstruktören av Svåra krysset, Bertil ”Blues” Johansson, har som nyckel till ett trebokstavsnamn Pärt. Svaret är EST: Arvo Pärt är en nutida tonsättare i klass med klassikerna, spelad i USA, Tyskland, Sverige, ja var ni vill.

Johan Engströms Litteraturkrysset innehåller nyckeln var Jaan Kross. Också här är svaret EST. Den nu döde Jaan Kross var en stor epiker. Många av hans verk finns översatta till svenska, så har ni inte läst honom, läs till exempel ”Kejsarens galning”.

Också Tomas Widmark gör i sitt Tvetydigt ett försök att flirta med oss ester: Led i Narva ska bli ESTRADER. Vitsigt men tyvärr missvisande – ser man folk köa i just Narva, rör det sig med all sannolikhet om RYSSRADER.

PS Danmark

Ritzaus Index – sammanvägningen av de senaste nätningarna inklusive den jag publicerade i går – ser för närvarande ut så här:

Socialdemokratiet 26,1 procent
Radikale Venstre 4,9 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 8,7 procent
Alternativet 4,9 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Liberal Alliance 7,4 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent

Danmark: (S) lite bakåt för första gången

I Voxmeters nya opinionsmätning för Ritzau ligger Socialdemokratiet, som får 25,4 procent, för första gången under sitt valresultat, 26,3 procent. Däremot ligger dess allierade samtliga över sitt valresultat.

Socialliberala Radikale Venstre stöds nu av 5,3 procent mot 4,6 procent i valet.

Socialistisk Folkeparti stöds av 4,8 procent mot 4,2 procent i valet.

Enhedslisten stöds av 8,8 procent mot 7,8 procent i valet.

Det nya miljöpartiet Alternativet stöds av 5,0 procent mot 4,8 procent i valet.

Det ledande (och enda) regeringspartiet, borgerliga Venstre stöds av 19,1 procent mot 19,5 procent i valet.

Högerpopulistiska Dansk Folkeparti stöds av 21,3 procent mot 21,1 procent i valet.

Liberal Alliance stöds av 7,1 procent mot 7,5 procent i valet.

Och Konservative Folkeparti stöds av 2,6 procent mot 3,4 procent i valet.

För Socialdemokratiets del är det svårt att dra någon säker slutsats av denna enda, enskilda mätning. Kanske gillar delar av dess väljare inte Mette Frederiksens flirt med regerande Venstre. Kanske återvänder nu en del av S-väljarna i valet till sina gamla (vänster)partier. Kanske rör det sig bara om tillfälligheter.

Melodikrysset nummer 41 2015

Jag råkade ut för ett datoranslutningsproblem i dag, när det var dags att lösa Melodikrysset, men det gick att få ut krysset i alla fall. Och sen, när jag tänkte på mina vanliga lördagsläsare, löste sig datorproblemet också.

Nå, det mesta var ganska lätt i dag.

Jag har till exempel alla filmer med och av Charlie Chaplin, så också ”Rampljus”/”Limelight” från 1952.

Allan Edwall har jag till och med varit med om att ge ut på skiva, på salig a disc i vars utgivningsråd jag satt när det begav sig. Och jag gillar hans ”Årstider”.

Anne-Lie Rydé har jag hört på socialdemokratiskt valmöte, och jag har både henne och Lill Lindfors, hon som ursprungligen sjöng ”En sån karl”, på skiva.

Och för att fortsätta på den här linjen: ”Då tar vi tagelskjortan på” var ett känt nummer ur Casino-revyn. Bland de medverkande där fanns Carl-Gustaf Lindstedt, en ursosse som utan tvekan ställde upp i min gamla tidning Aktuellt i politiken (s) och bekände politisk färg. Fast svaret här skulle ju inte vara sosse utan tagel.

Nå, några frågor låg också utanför det jag spontant genast kan.

Eftersom jag inte så ofta hör på Charlotte Perrelli, tog det en stund, innan jag kom på att det var hon som sjöng ”The Girl”.

Wham finns inte heller i mina skivhyllor, så jag gick ta hjälpbokstäverna till stöd för att komma på vilka som sjöng ”Careless Whisper”.

Och svenska TV-serier är heller inte mitt gebiet, så ej heller ”Kvarteret Skatan”.

Frågor om klassisk musik tycker jag sällan hör till de svåraste, och dagens exempel, Bachs ”Air”, var ju urlätt.

Sen fanns det en fråga till med klassisk anknytning. Svaret som söktes var i och för sig ”Miss Saigon”, men den här musikalen bygger i sin tur på Giacomo Puccinis klassiker ”Madame Butterfly”.

Byter identitet gör ju också L Å (Lars Åke) Wilhelmsson, som vi hörde i ”Ge mig en spanjor”.

Petra Marklund konstaterade däremot, att det som händer i Göteborg stannar i Göteborg.

Medan hennes föregångare som ledare för Allsång på Skansen, Lars Berghagen, besjöng staden Skansen ligger i.

Nu ska jag smyga mig ut från rummet med datorn. Dottern sover, nyss hemkommen från ett nattpass på bageriet där hon jobbar.