Cellospelet och violinen bättre än det samlade programmet

15 februari 2015 13:12 | Mat & dryck, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Före konserten på Uppsala konsert och kongress i torsdags skulle vi tillsammans med några andra äta middag i restaurangen på bottenvåningen. Det blev en pärs, men det var absolut inte restaurangens fel. Jag tappade aptiten för att ett par av dem vi hade stämt träff med kom en timme för sent.

Buffémiddagen på UKK är riklig och varierad och väl värd sitt pris. Nu ser jag i UNT att en fegt anonym anmälare – en konkurrent? – har anmält den här restaurangen till Konkurrensverket. UKK anklagas bland annat för att med skattemedel dumpa priserna för restaurang- och konferensverksamheten. UKKs styrelseordförande, Lena Hartwig (s), tillbakavisar med kraft detta. De 30 miljoner UKK får i årligt bidrag från kommunen går till att täcka förluster i konsertverksamheten, inte subventionera restaurangpriserna.

En alternativ förklaring till det här är att restaurangen drar folk, eftersom den är bra. I City-bilagan i fredagens UNT belönas UKK som årets lunchkrog: ”Höga ambitioner i luftig miljö. UKK är ett ställe att lita på.” I den bakomliggande texten nämns att det här stället har ”noga koll på gluten- och laktosfritt. Maten är dessutom kravmärkt.”

* * *

Mer blandade intryck fick jag av torsdagskvällens abonnemangskonsert i Uppsala konsert & kongress med Uppsala kammarorkester, för kvällen under ledning av Eivind Aadland.

Aadland är norrman, och jag vet inte om det var därför som den här konserten inleddes med två stycken av Edvard Grieg (1843-1907). Jag tycker för egen del att Grieg har åstadkommit mycket bättre musik än den som spelades här: Som man konstaterar också i programbladet, är hans ”I folketone stil” ett ganska osjälvständigt verk, och inte heller duon ”Kulokk – Stabbelåten” – kulokk är när man lockar på korna – hör till det man önskar få höra.

Roligare var det att få stifta bekantskap med musik av Dmitrij Kabalevskij (1904-1987), en för mig tidigare okänd sovjetrysk tonsättare. Till det här positiva intrycket bidrog i hög grad kvällens gästsolist, cellisten Marko Ylönen.

När det gäller Joseph Haydn (1732-1809), som fick avsluta den här konsertkvällen, finns det oerhört många verk att välja på, och jag blev inte riktigt klok på varför man hade valt att spela just ”Symfoni nummer 98 i B-dur”. Men OK – det här blev ändå vida mer intressant än inledningen med Grieg. Och konsertmästaren, Bernt Lysell, gjorde egna insatser på violin för att befästa det intrycket.

Melodikrysset nummer 7 2015

14 februari 2015 11:50 | Film, Media, Musik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Här i Uppsala är det vinterlov kommande vecka. Viggo och Klara, våra barnbarn, kommer att bli hämtade av sin pappa, Bo, för sportlovsresa – per tåg, som tur är – till farfar Olle och farmor Kristina i Sollefteå.

Sollefteå – jag har gjort lumpen där – är, liksom mitt eget gamla Juniskär utanför Sundsvall, beläget i ett mycket mer utpräglat vinterland än det vi har här. Precis så här gjorde vi själva när våra barn, till exempel Viggos och Klaras mamma Kerstin, var små. Kerstin har åkt spark på vintervägar med sin farfar och farmor, vintervägar som alltid delvis lämnades osandade, eftersom folk ju per sparkstöttning måste ta sig till exempel till skolan eller livsmedelsaffären.

Den enda övergång från det här till dagens melodikryss jag hittar är Jules Sylvains och Sven-Olof Sandbergs ”Vintergatan” från 1927 – men den handlar ju egentligen om något helt annat än halkiga vägar.

Annars tycks Anders Eldeman i dag inledningsvis ha fastnat för just gator: Vi fick också höra ”Lyckliga gatan”, som Anna-Lena Löfgren 1967 låg 14 veckor med på Svensktoppen.

En annan gata, Karl Johann i Oslo, förekommer i Cornelis Vreeswijks ”Turistens klagan”, som här skulle ge oss ordet turist.

Högre upp, om än inte så högt som till vintergatan, för oss Harold Arlens och Yip Harburgs ”Over the Rainbow”, som förekom i filmen ”Trollkarlen från Oz” (1939) med Judy Garland. Jag har skrivit om både filmen och boken bakom – du kan kolla ovan under Kulturspegeln, Barnkultur.

Det var över huvud taget många gamla kändisar i dag.

Till dem får man väl räkna ”Drömmen om Elin”, som vi hörde med Calle Jularbo, som gjorde den känd – Peter Himmelstrands text är senare, från 1969. Men Jularbo hade faktiskt en förlaga, ”Borgholmsvalsen”.

Sången om Axel Öman, signerad Waldemar Dahlquist och Fred Winter, fick vi likaledes höra instrumentalt.

Också flera av Magnus Ugglas låtar, i dag ”För kung och fosterland”, börjar få klassikerstatus.

Och Bill Haley’s ”Rock Around the Clock”, ursprungligen i filmen ”Vänd dem inte ryggen”, har verkligen blivit en populärmusikklassiker. Fast i dag hörde vi den i en finsk version med Harmony Sisters, ”Tunnista toisen”.

Riktigt allt i dagens kryss var inte lika gammalt.

Vi hörde till exempel Love Antell sjunga Ola Salo i ”Så mycket bättre”.

Lite äldre, från 1985, är ”There Must Be An Angel”, som vi förknippar med Annie Lennox.

Och självfallet spelades, i dessa melodifestivaltider, några låtar som har förekommit i de här tävlingarna.

Nanne Grönvall sjöng ”Håll om mig” 2005.

I den avslutande frågan förekom dels ”Stad i ljus” (Tommy Körberg 1988), dels ”Se på mig” (Jan Johansen 1991).

Förr förekom det i melodifestivalerna bidrag, vars melodier och texter fastnade i minnet.

Jesus som fattig och rebellisk upprorsmakare

13 februari 2015 15:27 | Musik, Politik | 5 kommentarer

Phil Ochs (1940-1976) var en av de unga radikala sångare som på 1960-talet förnyade den amerikanska folksångvågen.

Jag kom att spela en viss roll för att sprida kännedom om hans skivor – Jacob Branting och Karl VennbergAftonbladet kultur, där jag på sextiotalet medverkade, mest i form av texter om skivor i den så kallade Innerspalten, hade fått efterlysningar av en text om Phil Ochs, och jag fick förfrågan om att skriva en hel artikel, som infördes den 27 april 1967. Den finns tillgänglig ovan under Kulturspegeln, Musik, så jag ber att få hänvisa till den.

Jacob Branting tycks ha blivit tänd på Phil Ochs, och för egen del gjorde han som i många andra fall egna översättningar av Ochs’ texter. Ett halvt dussin publicerades i Författarförbundets folderserie med titeln ”Phil Ochs sånger översatta av Jacob Branting” (1971).

Först bland dem hittar man ”Snickaren”, ”The Carpenter”. Till det måste man tillägga, att den här sången förvisso har sjungits in av och blivit känd genom Phil Ochs, men som också framgår av baksidestexten till Phil Ochs’ LP ”I Ain’t Marching Anymore” (Elektra Records EKS-7287, 1965), har texten – här något avkortad – och musiken gjorts av den brittiske folksångaren Ewan MacColl.

Jag vet inte exakt hur Phil Ochs kom i kontakt med den här låten, men dess upphovsman plus hans hustru Peggy Seeger, syster till den legendariske Pete Seeger, framträdde ofta också i USA, och Ewan och Peggy hade 1960 sjungit in ”The Ballad of the Carpenter” på LPn ”New Briton Gazette, Vol 1” på den tidens ledande folkmusikbolag, Folkways, FF 08732 / FW 8722. Den går fortfarande att beställa: Gå in på Smithsonian Folkways’ hemsida, och skriv in MacCall på Search.

The Ballad Of The Carpenter

Text: här i den version den sjöngs av Phil Ochs på LPn ”I Ain’t Marching Anymore” (Elektra Records, EKS-7287, 1965
Originaltext och musik: Ewan MacColl, 1960

Så här sjunger Phil Ochs den:

Jesus was a working man
And a hero you will hear
Born in the town of Bethlehem
At the turning of the year
At the turning of the year

When Jesus was a little lad
Streets rang with his name
For he argued with the older men
And put them all to shame
He put them all to shame

He became a wandering journeyman
And he traveled far and wide
And he noticed how wealth and poverty
Live always side by side
Live always side by side

So he said ”Come you working men
Farmers and weavers too
If you would only stand as one
This world belongs to you
This world belongs to you”

When the rich men heard what the carpenter had done
To the Roman troops they ran
Saying put this rebel Jesus down
He’s a menace to God and man
He’s a menace to God and man

The commander of the occupying troops
Just laughed and then he said
”There’s a cross to spare on Calvaries hill
By the weekend he’ll be dead
By the weekend he’ll be dead”

Now Jesus walked among the poor
For the poor were his own kind
And they’d never let them get near enough
To take him from behind
To take him from behind

So they hired one of the traders trade
And an informer was he
And he sold his brother to the butchers men
For a fistful of silver money
For a fistful of silver money

And Jesus sat in the prison cell
And they beat him and offered him bribes
To desert the cause of his fellow man
And work for the rich men’s tribe,
To work for the rich men’s tribe

And the sweat stood out on Jesus’ brow
And the blood was in his eye
When they nailed his body to the Roman cross
And they laughed as they watched him die
They laughed as they watched him die

Two thousand years have passed and gone
Many a hero too
But the dream of this poor carpenter
Remains in the hands of you
Remains in the hands of you

Som så ofta sker vid konserter och skivinspelningar följer artisten i fråga inte alltid originaltexten till punkt och pricka. Så här löd den i Ewan MacCalls original:

Jesus was a working man,
A hero as you shall hear.
Born in the slums of Bethle-(Am)hem
At the turning of the year,
Yes, the turning of the year.

When Jesus was a little lad.
The streets rang with his name,
For he argued with the aldermen
And he put them all to shame.
Yes he…

He became a wandering journeyman
And he wandered far and wide,
And he saw how wealth and poverty
Lived always side by side,
Yes…

He said, ”Come all you working men,
You farmers and weavers, too.
If you will only organize,
This world belongs to you,
Yes…

When the rich men heard what the carpenter had done,
To the Roman troops they ran.
Saying ”Put this rebel Jesus down,
He’s a menace to god and man,
Yes…

Jesus walked among the poor
For the poor were his own kind,
And they wouldn’t let the cops get near enough
To take him from behind,
Yes…

So they hired one of the traitor’s trade
And a stool-pigeon was he
And he sold his brother to the butcher’s men
For a fistful of silver money.
Yes…

When Jesus lay in the prisoner’s cell,
They beat him and offered him bribes
To desert the cause of his own dear folk
And work for the rich men’s tribe,
Yes…

The commander of the occupying troops
He laughed and then he said,
”There’s a cross to spare on Calvary Hill,
By the weekend he’ll be dead,
Yes..

The sweat stood out upon his brow
And the blood was in his eye,
And they nailed his body to the Roman cross
And they laughed as they watched him die,
Yes..

Two thousand years have passed and gone,
And many a hero too,
But the dream of this poor carpenter
At last it is coming true,

I Jacob Brantings svenska version blev det så här:

Snickaren

Svensk text: Jacob Branting, 1971
Engelsk originaltext: Ewan MacCall, 1960, 1964 bearbetad av Phil Ochs (”Ballad of the Carpenter”, även känd som ”The Carpenter”)

Jesus var en fattig man
och han ägde mycket mod
En vinternatt i Betlehems stad
hans enkla vagga stod.

Det talades om Jesus när
ett litet barn han var
På gamla männens frågor fann
han alldeles nya svar.

Han färdades rätt vida kring
och han blev en vandringsman
och han såg att nöd och rikedom
fanns tätt intill varann.

Då sa han: ni arbetare
som gräver eller drejar ler
Om ni kan hålla samman är
all jord och himmel er.

När de rika hörde om denne snickaren
gick de till översten
för romarnas trupp och sade: Se han
är upprorsmakare.

Och chefen för ockupationstruppen
skratta och sa: Nåväl,
vi har ett ledigt kors på Golgata
där han kan få hänga ihjäl.

Men Jesus gick bland de fattiga
han var deras egen son
Och de skulle aldrig låta det ske
att man grep honom bakifrån.

Då köpte de sig en svekfull man
en angivare det var
som sålde sin broder till bödlarna
för en näve silverpengar.

Och Jesus satt i sin fängelsecell,
och fri lejd de honom bjöd
om han ville svika kamraterna
och ge de rika sitt stöd.

Kall svett bröt på hans panna fram
Blod ådrade hans öga rött
när de förde hans kropp att korsfästas
och de skrattade innan han dött.

Så många modiga människor har dött
Det har gått 2 000 år
Men drömmen om den snickaren
skall alltid bliva vår.

Som CD blev LPn ”I Ain’t Marcbing Anymore” tillgänglig 1994 på Hannibal, HNCD 4422.

Vårlängtan

13 februari 2015 11:52 | Media, Prosa & lyrik | 2 kommentarer

Jag bläddrar vidare i Jacob BrantingsHuller” (Ord & visor förlag, 1998) för att hitta fler av hans dagsverser värda att delge mina läsare.

Av någon anledning fastnar jag för ett par, som kanske speglar min egen längtan efter en årstid, annan än den jag just nu tvingas att leva i:

Majvisa

När alla löv till sist vill brista fram
ifrån den hårda barkens gren och stam,
då vill en ödd natur sig snart försköna
med blomst och örter och den fägring gröna.

Så händer sig i maji ljuva månad
att blomstersaften vaknar upp i trånad,
och lövet lyssnar djupt i trädets lunga
på sångerna som vinden gläds att sjunga.

Och är inte den här underbar?

Pingstväder

Bland slätter, berg, bland sjöar, kullar, trän
är det ånyo dags att ryckas hän!
Ty varför ska man inte ryckas hän
när all naturen står så skön och vän?
Gack ut bland luftens alla yra fän
som surrar över fältspat och morän,
och låt oss prompt och mangrant ryckas hän
av bofinkskvitter och av tärnors skrän
i Sveriges alla 24 län.

Norska Coop lyckas med lågpriskedjan Coop Extra

12 februari 2015 14:21 | Mat & dryck | 8 kommentarer

Norska Coop gjorde nyligen en storsatsning genom att försöka öka sin marknadsandel genom att av ICA köpa dess norska kedjor ICA Supermarket och Matkroken. Ett av problemen med det här köpet är att norska Konkurrensetilsynet tar rundlig tid på sig för att granska köpet, och under tiden fortsätter de här butikskedjorna att tappa marknadsandelar.

Hellyckad är å andra sidan en av Coops egna satsningar, lågpriskedjan Coop Extra. Dess marknadsandel är ännu inte så stor men har ökat med 2,9 procentenheter. Och vad som är ännu bättre är att Coop Extra, enligt en artikel i Aftenposten, ”er best likt blant kundene”.

Gallup inför norska kommunvalet

12 februari 2015 13:58 | Politik | Kommentering avstängd

Den 14 september, i vissa kommuner med början den 13 september, är det kommunalval i Norge.

Resultaten i lokala val varierar naturligtvis också där från region till region och från ort till ort, och antalet lokala partier och partier som inte lyckas ta sig in i Stortinget bidrar också till att göra det svårare att göra valprognoser.

Röstfördelningen blir inte identisk med den i ett stortingsval, men Norstat har i alla fall för NRK gjort en undersökning, som prognostiserar utfallet för de partier, som är representerade i Stortinget.

Arbeiderpartiet ökar med 2,6 procentenheter till 38,9 procent och stöds därmed av nästan dubbelt så många som de som stöder Høyre.

Høyre får enligt den här sammanställningen 22,3 procent, vilket är en tillbakagång med 1,4 procentenheter.

Högerpopulistiska Fremskrittspartiet ökar med 0,9 procentenheter till 12,4 procent.

Yttervänsterpartiet Rødt stöds i den här mätningen av 1,4 procent (- 0,1 procentenheter), men märk att ett parti av det här slaget kan ha ett helt annat stöd i en storstad som Oslo än i landsgenomsnitt.

Samma resonemang, fast omvänt, kan man föra om Senterpartiet, som främst är ett landsbygds- och jordbrukarparti. I landsgenomsnitt får SP 6,3 procent (+ 0,5 procentenheter).

Mer storstadsbetonat – relativt starkt i Oslo – är åter igen Miljøpartiet De Grønne, som i landsgenomsnitt får 3,5 procent (- 0,6 procentenheter).

Också Sosialistisk Venstreparti har åtminstone tidigare varit relativt starkt i bland annat huvudstaden och bland invandrare (delvis sammanfallande). Enligt den här mätningen får SV stöd av 4,1 procent (+ 0,1 procentenheter).

Arbeiderpartiet har ju sedan tidigare ett etablerat samarbete med ett av mittenpartierna, Senterpartiet, och när det gäller att skapa regeringsdugliga majoriteter på lokal nivå är ju heller inte de återstående två mittenpartierna bundna till att stödja ett blått-blått styre. Så i NTBs artikel om den här undersökningen sträcker AP-ledaren Jonas Gahr Støre ut handen både till Venstre och Kristelig Folkeparti.

Liberala Venstre får i den här undersökningen stöd av 3,5 procent, vilket är en tillbakagång med 1,4 procentenheter.

Och Kristelig Folkeparti ökar med 0,1 procentenhet till 5,4 procent.

* * *

I efterskott – jag har läst en kommentar i Dagens Nærinsliv – har det visat sig att Norstat har räknat fel på bland annat stödet för Høyre, som har ett högre stöd, och Fremskrittspartiet, som har ett lägre stöd än vad som anges ovan.

Möten med Jacob Branting

12 februari 2015 11:16 | Media, Musik, Politik, Prosa & lyrik | 2 kommentarer

Om Jacob Branting (1930-2006) skrev jag ett Last Chorus när han dog. För mig personligen betydde han mycket också som den kulturredaktör som öppnade spalterna för mig, först i Arbetarbladet, sedan i Aftonbladet.

Jag läste honom tidigt, också i bokform. Under min tid som redaktör för Socialdemokratiska studentförbundets tidskrift Libertas, som jag gjorde om till en tummelbana för både politik och kultur, lät jag, på den av mig startade recensionsavdelningen Orientering, Hans O Sjöström i nummer 5 1962 recensera Jacob Brantings nyutkomna diktsamling:

Sova ifred

En
kubb
som
glidit ner på sned
en rök som i ett öga sved
en hand som muntert trillar runt
när den har känt på en tangent
Aldrig, aldrig
fanns en så trasig tid

Ovanstående verser utgör den första strofen av Jacob Brantings dikt ”Ragtime” ur diktsamlingen ”Sova ifred” (Rabén & Sjögren, 9:50). Branting hör till livets glädjeämnen. Han är ingen anemisk ordlekare eller någon försiktigt snidande estet utan snarare en driven journalist. Hans diktsamling rymmer dikter av rätt olika typ: resestämningar, kärlekslyrik, samhällskritik och ironi och världsångest. Dessutom finns en rimmad metapoetisk karlfeldttravesti, som förtjänar att bli en klassiker:

Min sångmö är inte från Vettet
hon är från Sinnenas bruk
.

Man kan därför inte rimligen presentera någon hel bild av diktsamlingen på några korta rader. Dikterna är så fulla av underfund och har så många bottnar, att det bästa är att gå och köpa boken själv och upptäcka och glädjas.

* * *

Jag kan i sammanhanget nämna, att jag också själv har den här boken.

* * *

Breddningen av Libertas till en tidskrift för kultur och politik innebar också att vi publicerade skönlitterära bidrag, oftast lyrik. Jacob Branting fick ett helt uppslag i nummer 1-2 1963:

Europa-dikt nr 712

Europa tar in vatten överallt. Här blåser genom sprängda rutor.
Europa huttrar på sin gyllne bräda. Det går inte
att skriva en ny rad om Europa. Åkalla nakna greker, åkalla rosor
och museer, åkalla tjärleken och fjäderleken och skvadron efter skvadron
ur allt nedlagt kavalleri. Åkalla alla kallor vid din å. Men det går
inte att skriva en ny rad om Europa. Silverbibeln, Roms kullar.

Karlsbron, Mariakyrkan i Danzig. Livet, en vårdag,
var flaggsmällande festligt. Kungarnas kalescher
och borgarnas galoscher. Edward med sitt runda skägg. Tar in
vatten och storm. Vatten, hagel och storm.
Sök åtminstone förstå detta.
Våra dygder exploderar! Här finns
inget nytt att skriva och beskriva.

Liten dagbok vid kusten

23.1

Under natten var Futa här, uggleögd och hispig. Hon tog ett gammalt trähus och tryckte det i spillror med tummen.

Det är lika kallt fortfarande, men hon har liksom inte tid att frysa, verkar det.

2.3

Det blir liksom inte av med det där dagboksskrivandet. Men jag kom förbi det där huset Futa tryckt ihop. Gren sa, att en dag i slutet av februari, han mindes inte så noga, hade spillrorna börjat försvinna. Han bor mittemot. På natten hade han hållit utkik, och då hade hon kommit igen. Hon samlade upp spillrorna i vänstra handen, reste sig i hela sin längd och slungade ut det i Östersjön. Rubb och stubb var borta på morgonen.

1.7

Nu far jag på semester. Fy fan vad skönt.

22.7

Jaha, det var det det.

3.9

Träffade Gren på gatan. Han sa, att Futa ställt upp ett grått hus av sten där det grå trähuset stod förut. I gatuplanet ligger en affär, som säljer kontorsmaterial.

* * *

I Aftonbladet, vid vars kulturredaktion han anställdes 1965, kom han också att skriva dagsvers.

Ett urval finns utgivet i ”Huller” (Ord & visor förlag, 1998) med teckningar av Bengt Malmtröm.

Jag ska ge er ett axplock, och med tanke på årstiden och klimatet (samt även min egen ålder) börjar jag med följande:

Diskriminering

Oss som vandrar till fots här på levnadsstigen
visar radio och TV en påtaglig svalka.
Däremot varnar de dagligdags, ideligen,
alla bilister för plötsligt påkommen halka.

Kan inte fotgängarn också halka och ramla?
Är inte risken störst för gående gamla?
Radio och TV bekymrar sig inte alls
tycks det, om fotgängarns skalle och lårbenshals.

Skoldebatten, särskilt den om betyg igen för allt yngre elever, pågår med full kraft, och i antologin med Jacob Brantings dagsverser hittar jag ett par också om skolan:

Svensk lyrik 1838-1930
(antologi för högstadiet)

Ensam i bräcklig farkost
jag slåss med en smäktande vals.

Den gamla skolan

Jag minns den ljuva tiden,
jag minns den som i går
då bladmagen och vommen
tätt följde mina spår.

Till Usedom och Ösel
min tanke ofta går,
och Hallands fyra floder
klart för mitt sinne står.

Sen var det nåt om Halland
på ca 30 år;
för detta vill jag tacka
en strävsam lärarkår.

Ännu mer aktuell i dag än när den skrevs förefaller den här dagsversen:

Jämlikhetsdrömmen

Än lyser den som ett ljus och ett bloss
i natten, den gamla drömmen
om landet där ingen är dräng eller boss
och människors villkor är lika.

Visst lever den ännu – men det förstås
att synar man den i sömmen
så ökar ju sträckan från tät till tross
från de fattiga till de rika.

Och så avslutar vi för den här gången med en inte alltför avlägsen

Stadsbild

Allt senare blir kvällens sista ljus.
Det är nog så att dagen växer,
och mera tveksamt synes solen segna.

Si! Alla fönster i kvarterets hus
har börjat kasta fler och fler reflexer.
Man ser att man bör tvätta sina egna.

(S) största parti i ytterligare en dansk undersökning

11 februari 2015 12:33 | Politik | Kommentering avstängd

Jag redovisade för kort tid sen en dansk undersökning, som stökade om i toppen på den danska partiligan.

Nu kommer ytterligare en undersökning, den här gången från Voxmeter, som även den ger Socialdemokratiet platsen som största parti. Voxmeter ger partiet 23,6 procent, och därmed förefaller valresultatet 2011, 24,8 procent, nåbart.

I det viktade genomsnittet av mätningar från senare tid, Berlingske Barometer, får högerborgerliga Venstre fortfarande ett lika högt stöd som (S), 23,2 procent, men också i Voxmeters mätning ligger Venstre med 22,6 procent först tvåa efter Socialdemokratiet. Eftersom Venstre i folketingsvalet 2011 fick så mycket som 26,7 procent, är dess låga tal i de senaste mätningarna anmärkningsvärda.

På tredje plats, med 19,7 procent i den aktuella mätningen och 20,5 procent i Barometern, hittar man det högerpopulistiska Dansk Folkeprti, som i valet 2011 stöddes av bara 12,3 procent.

Socialdemokratiets kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, får i den aktuella Voxmeter-mätningen 7,8 procent och i Barometern 7,4 procent. Också den här mätningen placerar alltså RV på en nivå under sitt valresultat 2011, 9,5 procent.

Deras avhoppade regeringspartner Socialistisk Folkeparti får i den här mätningen 6,5 procent och i Barometern 6,7 procent. Också det är en nivå under partiets resultat i folketingsvalet 2011, 9,2 procent.

Över sitt resultat i valet 2011, 6,7 procent, ligger även i den här undersökningen SFs huvudkonkurrens om vänsterrösterna, rödgröna och feministiska Enhedslisten med 8,7 procent (8,8 procent i Barometern).

Även enligt den här undersökningen består de borgerligas övertag, men det är en effekt av högerpopulistiska Dansk Folkepartis tillväxt, inte för att de normala borgerliga partierna har blivit större.

I den aktuella Voxmeter-mätningen stöds Konservative Folkeparti, som i valet 2011 fick 4,9 procent, i dag av 4,8 procent, och det sammanvägda talet i Barometern är 4,4 procent.

Aningen bättre än i valet, 5,0 procent, går det dock för Liberal Alliance, som i den aktuella undersökningen får 5,5 procent och i Barometern 5,1 procent.

Gammal EU-motståndare blir vice ordförande i norska Arbeiderpartiet

10 februari 2015 12:12 | Politik | Kommentering avstängd

Det anses nu vara ganska klart, att Trond Giske blir ny vice ordförande i norska Arbeiderpartiet.

Giske, född 1966 i Trondheim, har under perioden 2008 till 2013 (då Arbeiderpartiet förlorade regeringsmakten) varit i tur och ordning barn- och jämställdhetsminister, kultur- och kyrkominister samt närings- och handelsminister.

Det sista är intressant med tanke på att Giske, som 1992-1996 var ordförande i AUF, Arbeidernes ungdomsfylking, alltså motsvarigheten till vårt SSU, också 1993-1994 var styrelsemedlem i Sosialdemokrater mot EU.

Jag följde själv EU-frågan också i grannländerna – reste i egenskap av de svenska Socialdemokraternas nordiske sekreterare mycket där – och följde bland annat debatten inför folkomröstningarna om anslutning eller icke till EU. I Norge var ledningen för Arbeiderpartiet för EU-anslutning, men viktiga delar av partiets ungdomsförbund fronderade, och nej-sidan vann.

Arbeiderpartiet lyckades hantera den här konflikten ganska väl och bordlade i realiteten frågan om en eventuell EU-anslutning för en obestämd framtid och bildade i stället koalitionsregering med två militant EU-fientliga partier, Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet.

Alltså finns det i dag ingen anledning att se valet av Giske som något annat än det det är, ett uttryck för hans starka ställning i norsk arbetarrörelse.

Tio år med Regina

9 februari 2015 19:08 | Musik, Politik, Teater, Ur dagboken | 9 kommentarer

I lördags kväll firade Reginateatern tio framgångsrika år med en galaföreställning.

Regina, belägen på Trädgårdsgatan i Uppsala, rymde ursprungligen en biograf, Skandia – längs Trädgårdsgatan fanns, när jag kom till stan hösten 1959, tre av stans mest besökta biografer, så den här gatan kallades på den tiden allmänt Biogatan.

För tio år sen fanns det gent emot oss som satt i kulturnämnden ett växande tryck att inrätta en gästspelsscen vid sidan om Stadsteatern, och en sådan skapades också genom att alltså en av stans biografer steg för steg byggdes om för det här ändamålet. Eftersom en sådan här scen på grund av stridande viljor som slåss om inriktning och utrymme lätt hamnar i ett anarkistiskt kaos, las den under kulturnämnden och försågs med en driftig och idérik, samtidigt viljestark chef, den från England till Uppsala flyttade Paul Kessel.

Också jubileumsprogrammet i lördags hade komponerats av Paul Kessel, men kvällen till ära gjorde också ett par S-politiker inledningsvis små inhopp på scenen, dels den nuvarande ordföranden i Kulturnämnden, Peter Gustavsson, dels han som tillsammans med nämndens dåvarande chefstjänsteman Anna Starbrink sjösatte det här lyckade projektet, Kees Geurtsen.

Paul Kessel, också känd som Kesselofski, sparkade i gång jubileumsprogrammet tillsammans med kumpanen John Fiske men bytte sedan ut sig själv mot sonen Sam Kessel.

Den ledning med engelska rötter Reginateatern har haft har för övrigt medfört, att man ofta på den här scenen har fått möta skådespelare med engelska som arbetsspråk. Ett exempel i gårdagens jubileumsprogram var Compagnia do Chapitó, som man kan ana av namnet med portugisisk bakgrund men normalt verksamma i England.

Kvällen avslutades så småningom också på engelska, med en fruktansvärt rolig soloprestation av en man vars namn jag skämmigt nog har glömt – hjälp mig, gärna, någon!

Och så valde Henry Bowers, också känd som Kung Henry, att ur sitt förråd av slam poetry framföra två verk på engelska.

Jag vet inte om några i publiken hade problem med Emil Jensens skånska idiom, men vilken begåvad och tänkvärd och radikal samhällskommentator är han inte!

Andra återkommande och kära gäster på den här uppsalascenen är Lise och Gertrud, sångligt och musikaliskt mycket hörvärda, och så även Ika Nord, känd både från TV och scen.

Lokalt mycket känd, bland annat genom medverkan med kåserier i UNT, är Jacke Sjödin, som här dessutom gjorde många av oss i publiken hjärtevarma genom att lyfta fram den tyvärr bortgångne samarbetspartnern Lasse Eriksson.

Ett par suveräna musiker fanns också med i programmet, båda med lång kontakt med Reginateatern.

Den ene var gitarristen Gunnar Danielsson.

Den andre var Claes Jansson, känd från Good Morning Blues och otaliga fina skivinspelningar.

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^