Må julens värme omfamna er

Jag växte upp under materiellt mycket knappa omständigheter, men det jag främst minns av min barndoms jular är värmen och den vilja som fanns hos mina föräldrar att ändå ge barnen det deras ekonomiska förmåga räckte till.

Mamma var uppfostrad till att ha en enkel gudstro, men när jag i tonåren deklarerade att jag var ateist, ställde sig pappa på min sida och förklarade, att han för sin del heller aldrig hade trott på ”det där”. Av min första jul i Sverige, 1944, minns jag att vår familj fick följa med Halléns, i vars bondgård i Nyland (i Njurunda) vi till att börja med blev inhysta, till julottan i Njurunda kyrka, men det jag främst minns av detta var slädfärden till kyrkan, inte själva julottan.

Annars tror jag att det är just det ovanliga, det avvikande, som man bäst minns från sin någorlunda tidiga barndom. Från den där julhelgen, min första i Sverige, minns jag också hur jag en av julmorgnarna gick ut på gården och förundrad tittade på den branta bergvägg, som reste sig ur skogen strax utanför Halléns tomt. Berg var jag inte van vid från mitt ganska platta Estland, men det som för evigt fastnade på mina näthinnor var bilden av en räv, som likt ett rött streck mot snön, snabbt rörde sig uppåt längs bergssidan.

En sak till minns jag från den där julen. Medan jag var ute hörde jag från lagårdssidan en av gårdens lilldrängar – Ture eller Einar – vissla. Melodin fäste sig omedelbart i mitt musikminne, och jag lärde mig senare att det jag hade hört var ”Stadsbudsvisan”.

I Nyland lärde jag också känna Tures och Einars bror Ivar, som var inhyst i en granngård – de här grabbarna var på grund av problem hemma utplacerade så här av de barnavårdande myndigheterna. För Ivar, med efternamnet Nordberg, gick det förresten mycket bra senare i livet. Jag återsåg honom både som riksdagsman och som ordförande för Socialdemokratiska riksdagsgruppen.

Självklart har jag själv senare i livet haft ekonomiska möjligheter att ge både mina barn och så småningom barnbarn mycket mer än det jag själv fick i julklapp.

Men livet har också lärt mig att långt viktigare än antalet klappar och det ekonomiska värdet av dem är den gemenskap och den värme de är ett uttryck för.

Så visst får mina barn och barnbarn julklappar, fler än jag själv fick när jag var liten. Men mycket viktigare är det att vi fortsätter att träffas i den varma familjegemenskapens tecken.

God jul också till er, mina läsare!

Danmark: Ändringar på vänstersidan men fortsatt borgerligt försprång

I Voxmeters sista mätning för året, redovisad i Jyllands-Posten, har de borgerliga fortfarande ett solitt försprång, men inom vänsterblocket har det, precis som i kommunalvalet i höstas, skett inbördes styrkeförskjutningar.

Socialdemokratiet har under året ökat sin väljarandel med 2,3 procentenheter, men ligger fortfarande på en historiskt låg nivå, 22,9 procent.

Socialistisk Folkeparti har under samma period tappat 2,6 procentenheter och stöds nu av 4,6 procent.

Vänsterliberala Radikale Venstre får i den aktuella mätningen 8,6 procent och regeringens stödparti i Folketinget, Enhedslisten, 10,4 procent. Det här innebär en uppgång på drygt en procentenhet under året för båda partierna.

På oppositionssidan går både Dansk Folkeparti och Liberal Alliance upp med lite över 1 procentenhet. DF får i den här mätningen 15,3 procent och LA 5,0 procent.

Läget är fortsatt dystert för Konservative Folkeparti, som i den här mätningen får 4,2 procent.

Det stora borgerliga partiet Venstre är med 28,6 procent fortsatt Danmarks största parti, men under de senaste 12 månaderna har partiet backat med 3,2 procentenheter, vilket nog främst har att göra med klanterier av partiledaren, vilka jag tidigare har skrivit om.