Smithsonian Folkways tar över UNESCOs stora samling av skivor med traditionell folkmusik

5 december 2013 14:54 | Musik, Politik | 6 kommentarer

När jag på 1960-talet började bygga upp min i dag mycket stora skivsamling med bland annat politisk musik, kom jag tidigt att upptäcka det radikala amerikanska skivbolaget Folkways, då ägt av Moe Ash. Från Folkways kom min allra första Joe Hill-skiva, insjungen av Joe Glazer, och från Folkways kommer också stommen i min samling av Pete Seeger-skivor (och skivor med hans syskon Peggy och Mike). Också det mesta signerat Woody Guthrie och Leadbelly finns utgivet av Folkways.

Folkways’ utgivningsprofil var politiskt radikal också under McCarthy-åren i USA, men Moe Ashs utgivningsprofil för det här bolaget var vidare än så: amerikansk och annan folkmusik, blues, jazz, teatermusik, barnvisor, drama (till exempel Bertolt Brecht), poesi (till exempel Langston Hughes), dokumentära skivor med ljudupptagningar från de mest osannolika fält, somliga av dem lämpliga att använda i skolor och annan undervisning. Folkways’ katalog omfattar 2.168 album, alla ständigt tillgängliga genom Smithsonian Folkways, en del av Smithsonian-museerna i Washington, som arvet efter Moe Ash har donerats till.

Man kan tillbringa timmar med att läsa utgivningskatalogen, som finns på Smithsonian Folkways’ hemsida.

När det gäller folkmusikartister i vid mening (även singers-songwriters), hittar man där namn som Oscar Brand, Bob Dylan, Nanci Griffith, Cisco Houston, Burl Ives, Alan Lomax, Phil Ochs, Tom Paxton, Jean Richie, Mikis Theodorakis, Suzanne Vega och Josh White.

Moe Ash var också mycket intresserad av blues och jazz, och här hittar man i Folkways-katalogen namn som Louis Armstrong, Big Bill Broonzy, Willie Dixon, Champion Jack Dupree, Snooks Eaglin, Ella Fitzgerald, Erroll Garner, Dizzy Gillespie, Lionel Hampton, Blind Willie Johnson, Brownie McGhee, Jelly Roll Morton, King Oliver, Ma Rainey, Memphis Slim, Bessie Smith, Art Tatum, Sonny Terry, Fats Waller, Chick Webb, Mary Lou Williams och Teddy Wilson. Här rör vi oss med både originalinspelningar och kompilationer.

Som kuriosa och exempel på Folkways’ ambition att täcka in snart sagt varje plätt på jordklotet kan jag nämna, att deras skivkatalog också rymmer en skiva med Sven-Bertil Taube, ”Swedish Folk Songs and Ballads”.

Jag besökte Smithsonian Folkways vid ett besök i Washington för ett antal år sedan, och jag hade då förberett det här besöket genom att per mejl beställa noggrant utvalda äldre skivor, som man numera kan köpa som CD, förpackade i enkla konvolut men med sångtexter och utförliga originalbeskrivningar av skiva/sånger, till ett sammanlagt pris av ungefär 20.000 svenska kronor. Smithsonian-museerna och deras skivåterutgivningar är skattebefriade, vilket gör skivorna billigare, och för den här nätta summan fick jag en hel stor, rymlig resväska med CD-skivor med mig hem.

Den här jättebeställningen och den kontakt jag därmed fick med Smithsonian – förmodligen också de kunskaper jag har om folkmusik och politisk musik – gjorde för övrigt, att Smithsonian Folkways bjöd mig och Birgitta på lunch; bland annat fick vi då träffa en son till gamle Moe Ash och medlem i bolagets styrelse.

Och ändå finns det äldre folkwaysskivor kvar, som jag också gärna skulle vilja ha. Folkways’ katalog omfattar 2.168 album.

Smithsonian Folkways fortsätter att ge ut nya skivor i Moe Asch’s och Folkways’ anda, och de här skivorna är paketerade som och ser ut som andra nyutgivna CD-skivor. Det rör sig innehållsligt om kompilationer ur Folkways’ och andra ingående skivbolags – jag ska återkomma till dem – kataloger, outgivet material ur de här bolagens arkiv, enskilda skivor som man har förvärvat rätten till från helt andra bolag och faktiskt även nyinspelningar.

Jag följer regelbundet bolagets hemsida – http://www.folkways.si.edu – för att hitta nyheter, och för att ta ett aktuellt exempel: Jag kommer med all säkerhet att köpa ”Down In Washington Square” med Dave van Ronk. Det går bra att beställa skivor, nya så väl som gamla, på nätet, men jag brukar för egen del – i pedagogiskt syfte – försöka få någon alert skivaffär här hemma att göra beställningen åt mig (och då förhoppningsvis samtidigt ta hem ytterligare exemplar som kan köpas av andra).

Det är självklart att det även i nyutgivningen på CD från Smithsonian Folkways ingår en del återutgivningar av skivor, tidigare utgivna som LP av Folkways och andra nu av Smithsonian Folkways ägda bolag. CD-formatet medger också utvidgningar med angränsande och ibland tidigare inte outgivet material. Som man kan vänta sig hittar man i Smithsonian Folkways’ katalog alltså moderna skivor med artister som Woody Guthrie, Leadbelly och Pete Seeger, Mike Seeger och Peggy Seeger, den senare ibland tillsammans med Ewan McColl, som hon var gift med.

I Smithsonian Folkways’ katalog hittar man också skivor med artister som Clarence Ashley, Big Bill Broonzy, Lightnin’ Hopkins, Ella Jenkins, Brownie McGhee, Malvina Reynolds, Sonny Terry, Doc Watson och Josh White, bara för att ta några berömdheter ur högen.

En serie med bolagets mest berömda artister kallas ”The Folkways Years” och innehåller kompilationer med material taget ur utgivna skivor och Folkways’ arkiv. I den här serien hittar man namn som Cisco Houston, Brownie McGhee, Dave Van Ronk, Sonny Terry och Doc Watson Family.

Ytterligare ett sätt att använda de ingående bolagens arkivmaterial och ibland inköpt komplement till detta är nyskapade CD med anknytning till en bestämd person – ett exempel är Joe Hill-antologin ”Don’t Mourn – Organize!”, där man hittar insjungningar gjorda av till exmpel Billy Bragg, Si Kahn, Mats Paulson och Utah Phillips – och Classic-serien: ”Classic Blues” (Big Bill Broonzy, Lightnin’ Hopkins, Son House, Sonny Terry, Josh White med flera), ”Classic Labor Songs”, ”Classic Piano Blues” och ”Classic Protest Songs”.

Jag måste också nämna utgivningen av ett par andra antologier, på grund av sin storlek paketerade i box.

En är återutgivningen av Harry Smith’s klassiska antologi med amerikansk musik, ”Anhology of American Folk Music”.

Den andra är en jättebox, baserad på de skivor Folkways producerade i samarbete med tidskriften Broadside, ”The Best of Broadside 1962-1988”. Här finns insjungningar, ibland flera, gjorda av artister som Eric Anderson, Bob Dylan, Richard Fariña, Arlo Guthrie, Janis Ian, Peter LaFarge, Ewan McCall, Phil Ochs, Tom Paxton, Malvina Reynolds, Buffy Sainte-Marie, Peggy Seeger, Pete Seeger, Nina Simone, Mark Spoelstra och Happy Traum.

Smithsonian Folkways’ hemsida är försäljningskanal också för skivor från ett avgränsat område i USA, Virginia: BRI Records, Blue Ridge Institute of Ferrum College Collection. Det rör sig om musik från Virginia eller med anknytning till invånarnas rötter eller hemhörighet: ur den brittiska traditionen, Piedmont blues och så vidare.

Smithsonian Folkways härbärgerar i dag ytterligare ett tiotal inte längre aktiva skivbolags utgivning, sammantaget även det en guldgruva.

Den som främst är intresserad av politiska texter kan hitta sådant främst i två ytterligare bolags utgivning:

Collector Records har gett ut en hel del hörvärd amerikansk arbetarrörelsemusik. Utgivningen domineras av skivor, inspelade av Joe Glazer, som också var bolagets ägare. På en antologiskiva medverkar till exempel Tom Juravich och Anne Feeney, den senare en sångerska och politisk aktivist som jag personligen har mött i ABF-huset i Stockholm och vars pressmeddelanden jag regelbundet får via nätet.

Paredon Records, som drevs av sångerskan Barbara Dane och förre Sing Out-redaktören Irwin Silber, har gett ut mycket musik från länder som var en del av sextiotalets revolutionära våg.

Fast Folk fångade i sin utgivning in många av sjuttiotalets amerikanska singers-songwriters. Här finns insjungningar med till exempel Bob Dylan, Nanci Griffith, Tom Paxton, Suzanne Vega och många många andra.

Dyer-Bennett Records drevs av trubaduren Richard Dyer Bennett och omfattar hans egna insjungningar av traditionellt material.

Och för att göra ett tvärt kast: The Mickey Hart Collection består av material, donerat av trummisen i Greatful Dead.

Monitor Records har en utgivning som i fråga om både radikalism och utblick ut över världen ganska mycket liknar Folkways’ – ett utmärkande drag är bolagets utgivning i USA av folkmusikskivor med ursprung i det kommunistiska Östeuropa. Men Monitor har också gett ut skivor med till exempel Paul Robeson och Yves Montand.

Återstående bolag har haft en skivutgivning, som i större eller mindre grad har specialiserat sig på olika geografiska områden.

I utkanten av den här kategorin, men med musik bland annat från Karibien, hittar vi Cook Records.

Hos A.R.C.E. – Archive and Research Centre for Ethnology – hittar vi indisk musik.

Vad som är inriktningen för I.L.A.M. – International Library of African Music – framgår redan av namnet.

Och hos M.O.R.E. – Minority Owned Record Enterprises – hittar man mariachi-musik.

Just den här sista utgivningsdelen kommer från våren 2014 att avsevärt förstärkas. Smithsonian Folkways tar då nämligen över utgivningsansvaret för UNESCO Collection of Traditional Music.

Den här samlingen med över 100 tidigare utgivna album plus en hel del hittills outgivet material kommer nu att göras tillgänglig genom Smithsonian Folkways’ CD-on-demand-system.

Det här handlar om att bevara och tillgängliggöra ett traditionellt folkmusikaliskt kulturarv från hela världen, bandningar gjorda på plats.

Oerhört många av de här skivorna innehåller traditionell musik från Afrika och Asien, och när det gäller Amerika, en mycket mindre del, som är inriktzad på ursprungsbefolkningens musik.

Också i den större europeiska samlingen dominerar mycket traditionell, bland annat religiös, musik. Jag noterar speciellt säckpipor från Frankrike och joddling från Schweiz. Från Norden finns en enda skriva, med musik på hardangerfela från Agder i Norge.

Den här skivutgivningen omfattar också tematiska skivor som vagg- och barnvisor från olika länder.