Må julens värme omfamna er

23 december 2013 22:33 | Barnkultur, Ur dagboken | 21 kommentarer

Jag växte upp under materiellt mycket knappa omständigheter, men det jag främst minns av min barndoms jular är värmen och den vilja som fanns hos mina föräldrar att ändå ge barnen det deras ekonomiska förmåga räckte till.

Mamma var uppfostrad till att ha en enkel gudstro, men när jag i tonåren deklarerade att jag var ateist, ställde sig pappa på min sida och förklarade, att han för sin del heller aldrig hade trott på ”det där”. Av min första jul i Sverige, 1944, minns jag att vår familj fick följa med Halléns, i vars bondgård i Nyland (i Njurunda) vi till att börja med blev inhysta, till julottan i Njurunda kyrka, men det jag främst minns av detta var slädfärden till kyrkan, inte själva julottan.

Annars tror jag att det är just det ovanliga, det avvikande, som man bäst minns från sin någorlunda tidiga barndom. Från den där julhelgen, min första i Sverige, minns jag också hur jag en av julmorgnarna gick ut på gården och förundrad tittade på den branta bergvägg, som reste sig ur skogen strax utanför Halléns tomt. Berg var jag inte van vid från mitt ganska platta Estland, men det som för evigt fastnade på mina näthinnor var bilden av en räv, som likt ett rött streck mot snön, snabbt rörde sig uppåt längs bergssidan.

En sak till minns jag från den där julen. Medan jag var ute hörde jag från lagårdssidan en av gårdens lilldrängar – Ture eller Einar – vissla. Melodin fäste sig omedelbart i mitt musikminne, och jag lärde mig senare att det jag hade hört var ”Stadsbudsvisan”.

I Nyland lärde jag också känna Tures och Einars bror Ivar, som var inhyst i en granngård – de här grabbarna var på grund av problem hemma utplacerade så här av de barnavårdande myndigheterna. För Ivar, med efternamnet Nordberg, gick det förresten mycket bra senare i livet. Jag återsåg honom både som riksdagsman och som ordförande för Socialdemokratiska riksdagsgruppen.

Självklart har jag själv senare i livet haft ekonomiska möjligheter att ge både mina barn och så småningom barnbarn mycket mer än det jag själv fick i julklapp.

Men livet har också lärt mig att långt viktigare än antalet klappar och det ekonomiska värdet av dem är den gemenskap och den värme de är ett uttryck för.

Så visst får mina barn och barnbarn julklappar, fler än jag själv fick när jag var liten. Men mycket viktigare är det att vi fortsätter att träffas i den varma familjegemenskapens tecken.

God jul också till er, mina läsare!

21 kommentarer

  1. God jul till dig och det dina, Enn.

    Comment by Viktor — 2013 12 23 23:23 #

  2. God Jul och Gott Nytt År till dig och hela din familj

    Comment by Kevin Iversen — 2013 12 23 23:28 #

  3. God Jul och Gott Nytt År!

    Comment by Ann Kristin — 2013 12 24 9:21 #

  4. God jul i det mörkgrå trista vädret… men jul blir det ändå, tackolov! Ha det så bra!

    Comment by Maggan — 2013 12 24 10:02 #

  5. GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR TILL DIG OCH DE DINA.VARMA HÄLSNINGAR FRÅN YLVA I FALUN.

    Comment by Ylva Andersson — 2013 12 24 10:07 #

  6. God Jul till dig Enn och din familj

    Comment by Britta Sethson — 2013 12 24 13:43 #

  7. Önskar dig en riktigt trevlig julhelg och sedermera ett Gott Nytt År!

    Comment by Dan — 2013 12 24 14:00 #

  8. God Jul och Gott nytt År
    till dig, Birgitta, barn och barnbarn
    från arne engkvist

    Comment by arne engkvist — 2013 12 24 16:36 #

  9. Till Enn Kokk, Ivar Nordberg blev ju också industriminister och landshövding. Över alla partigränser ansedd som en mycket klok karl.
    Här kan man lyssna på stadsbudsvisan i en insjungning av Sigge Fürst. Med den önskar jag Dig en God Jul:
    http://www.youtube.com/watch?v=8jCfFcXlD_4

    Comment by Ruff — 2013 12 24 22:06 #

  10. En god jul till dig Enn.

    Gjorde ditt syltarecept häromdagen och har idag haft nöjet att äta den. Mycket god så jag kommer säkert laga även näsa jul.

    Comment by Erik — 2013 12 24 23:27 #

  11. Tack för julhälsningen på min blogg, och vi önskar er förstås också en fin fortsättningen på julen.

    Comment by Kerstin — 2013 12 25 12:47 #

  12. Ja det här med julottan. Mina barndomsminnen är också knutna till Njurunda vad gäller julottefirandet. Vi åkte flera gångar till Löran – och firade julottan dätr. Som barn minns jag mest färden över havet till Löran. Löran, en fiskarsamhälle, inte så långt från ditt Juniskär, bör väl ockdså finnas i ditt minne? Förmodligen var det mina föräldrars bekantskap med prästen som förrättade julottan på Löran som var anledning till att vi just valde Löran för juldagsmorgonens firande. Jag minns också fiskarfamiljen Styvf från Löran, som
    hade en fiskaffär på Storgatan i Sundsvall. Har också ett svagt minne av nån i familjen S. som,
    jag haft att göra med ishockey-sammanhang.

    Comment by Anders Thunberg — 2013 12 25 13:08 #

  13. Först några separata kommentarer:

    Till Ruff: Om Ivar Nordberg har jag skrivit tidigare, så därför tyckte jag inte att jag nu behövde upprepa allt det som han till slut blev.

    Till Erik: Kul att du använde mitt, eller egentligen min mammas, syltarecept och att resultatet blev lyckat. Jag fick själv till en riktigt god sylta i år.

    Till Anders Thunberg: Visst minns jag Löran, både för att vi kom i land där hösen 1944 och för att pappa sen också fiskade där. När Sundsvalls Tidning gjorde sitt flersidiga söndagsreportage om mig, tog mig förresten deras reporter, själv bosatt i Juniskär, tillbaka till Löran och jag fick bland annat träffa Otto Sillman, som fanns där när vi kom i land och som pappa sen fiskade tillsammans med.

    Till er andra: Tack för trevliga julhälsningar och detsamma tillbaka till er!

    Comment by Enn Kokk — 2013 12 25 14:39 #

  14. Hej Enn ! Vad intressant läsa det du skrivit.Ivar var min pappas bror,tyvärr har han nyligt lämnat oss.Jag har ju hört talas om att Ture blev placerad hos Helga o Walter när deras mamma gick bort.Ivar är jag lite mer osäker på vart han hamnade.Själv var jag inte född då. Tack o Hälsn. från Ing-Marie /Holm Sundsvalls Kommun

    Comment by Ing-Marie Nordberg — 2014 07 16 22:47 #

  15. Tack Enn!
    Tack för alla oerhört fina textkombinationer du skapat/skapar! Kom in på din sida då jag satt och Googlade på namnet Nordberg i Njurunda/Sundsvall.
    Blev glad,lycklig då jag läste om Dom två lilldrängarna Ture och Einar ( född 1928). Ture var min farbror och Einar var min far som gick bort alldeles för tidigt, han gick vidare mars 1964 och jag skulle fylla 13 år i juni. Einar har sedan den dagen alltid haft den största platsen i mig. Han är min hjälte. Sedan kommer fru och barn/barnbarn! Tack åter Enn för alla dina ord! Med bästa hälsningar, Kenneth Nordberg. Född i Södertälje/nu boende i Stockholm.

    Comment by Kenneth Nordberg — 2015 02 21 11:09 #

  16. Till Kenneth Nordberg: De här bröderna, även Ivar som bodde i en granngård, blev några av de första svenskar som jag lärde känna, och jag minns dem fortfarande med värme.

    Comment by Enn Kokk — 2015 02 21 12:21 #

  17. Tack så mycket för svar! Bröderna= mina farbröder Helmer, Ivar, Ture och Erik som jag bara fick se som 5 åring men aldrig träffa. Farfar August som bodde i stugan vid Ljungan träffade jag många gånger som liten Farmor mötte jag aldrig.Vistades mellan åldern 5 till 10 års-åldern runt Kvissleby, Njurunda och Haraberget hos mina släktingar. Sen ej att glömma faster Karin som såg till att barnen i skolan i Kvissle fick den bästa maten och hennes man var man Ture som var Brandchef i Kvissleby! Som lite pojke satt jag på den lilla kullen i backen innan man kom in i Kvissleby och antecknade bilnumme på bilar som passerade. Det var inte så många som passerade. Jag blir eoforisk att ha fått tagit del det du startade i texten Må julens… av mina farbröder Tack vare Din skrift! Min far och släkt! Som barn talade dom ”vuxna” mycket om Erik, Andor och Gunnar. Fick möjligheten att få möta alla de gamla Nordbergarna när jag var liten. Dom som var enormt goda entrepenörer
    Åkeri. Tidning. Fiskgrossist, mm.
    Tack Enn för att Du gett mig en feedback in i min historia. Känns underbart!
    Kenneth
    kennethnordberg@telia.com

    Comment by Kenneth Nordberg — 2015 02 21 16:29 #

  18. Till Kenneth Norberg: Bloggformen, där läsare gradvis fyller på med mer information, har när det gäller flera ämnen visat sig kunna bli en värdefull källa för att återupptäcka och skarpare se sådant som ligger långt tillbaka i tiden. En text jag skrev om Sundsvall på 1950-talet ledde till exempel till en fullkomligt oändlig lina av kommentarer, som var och en av dem la till intressanta pusselbitar.

    Comment by Enn Kokk — 2015 02 21 17:49 #

  19. Tack Enn! Empati..
    Jag förstår. Ger Alla Nordbergare där ute som tillhör de tidigare beskrivna ett Stort tänk som du gav en sida av 1944.Bästa hälsningar till Er alla som följer Enn/Eller har tidigare följt för att se om någon annan har ett kom ihåg!?
    Jag lämnar nu eventuella inlägg på Bloggens uppmaning. Ville bara bli ihågkommen och dela med mig via dig till De mina som jag inte haft kontakt med! Kanske mitt -44 utan sång.
    Jag lämnar här din blogg.
    Lovar att inte återkomma i ämnet Nordberg.
    Lovar att inte störa den.
    Lars Kenneth Einar Nordberg
    kennethnordberg@telia.com

    Comment by Kenneth Nordberg — 2015 02 21 19:19 #

  20. Till Kenneth Nordberg: På en punkt förstår jag inte det här sista. Jag har väl inte velat avbryta det här utbytet av minnen? Tvärt om tyckte jag att det var roligt att få mina egna minnesbilder kompletterade med dina.

    Comment by Enn Kokk — 2015 02 21 23:02 #

  21. Tack Enn,
    Kände att jag med alla mina Nordberg´s minnena blev för mycket av att vilja nå? Tack vara din fina underbara start av den med Med : Må julens värme omfamna er Där min far och farbror namnges. Ivar har jag träffat under åren och då och då sedan min far gick! Tack Enn! Jag stannar. Kenneth

    Comment by Kenneth Nordberg — 2015 02 22 16:53 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^